Hur reagerar du...?

Jag blir rädd. Inte irriterad. Rädd för jag inte vet vad man pratar om, kan vara precis vad som helst. Det har hänt att folk tittat på en, sagt något och hånlett mot en. 

Det beror på hur högt de pratar. Om det är högt och störande blir jag så klart irriterad. Annars skiter jag väl fullständigt i vilket språk folk använder.

Rädd för vad...? Vad tror du två främmande personer skulle vilja dig öht för att de råkar ha ett samtal på sitt språk. Om någon stirrar och flinar så tycker de antagligen bara att du ser konstig ut eller nåt sånt. Svenskar gör sånt också men iom att man förstår språket så viskas det mer och det är mer diskret öht.

I de flesta fall kickar nog reptilhjärnan inför de flesta, och skapar en varningssignal, ett obehag.
En del väljer att då att lita på signalen hjärnan ger, andra väljer att inse att det är just ens hjärna som gör en ett spratt.
Men visst, är folk högljudda så är det ju alltid störigt, vad det än är.

Ibland försöker jag identifiera vilket språk det är och höra om jag känner igen några ord. Men oftast är det bara en del av det vanliga surret man hör. Jag är van.

Tänker ingenting då jag själv är tvåspråkig och det skulle kunna vara mig ni hör nånstans..

Reagerar inte. Finns många som är tvåspråkiga idag. Och är jag utomlands så pratar jag också med mitt resesällskap på bussar och tåg, dvs ett språk som inte dom förstår. Förstår inte problemet. 

Jag reagerar inte. Jag är uppvuxen i ett invandrartätt område och är van vid att höra en massa språk som jag inte förstår. Dessutom är det knappast min ensak vad två främlingar pratar om så det spelar ingen roll.

Inte något av ovan. För antingen lyssnar jag inte överhuvudtaget, eller så noterar jag saker om kommunikationen, språkljuden, gesterna och sättet att frasera. 

I allmänna utrymmen som bussar och tåg har man ju antagligen något att göra, eller så får man rätt banal underhållning, såsom att iaktta miljön. 

Vanligtvis brukar jag vilja identifiera vilket, eller vilka språk det skulle kunna vara. Jag brukar också fundera på vilken sorts diskussion och relation människorna har, samt notera vad som utmärker språk och gester. 

Förövrigt är detta inte en sysselsättning som helt kräver att människorna pratar utländska, utan det kan vara minst lika roade att iaktta andra som erbjuder "underhållning" om man inte just då faktiskt vill vila, jobba, eller läsa.

Jag försöker komma på vilket språk det är, om personerna ser sociala ut kanske jag frågar, och så blir det ett litet snack av det. Är det ett språk jag kan förstå så tjuvlyssnar jag lite och försöker hänga med, som en liten språkövning.

Irriterad blir jag när unga män står i klungor och är i vägen vid en affär/ blockar hela trottoaren medan de tjattrar högljutt på sitt språk.