Inlägg från: Anonym (Cancer) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Cancer)

    När ens mamma fått cancer

    Hej alla där ute.

    Jag gör ett försök till att söka någon form av bollplank här gällande min situation. 

    Det är så att min mamma har drabbats av en aggressiv cancersort och vi vet inte hur det kommer att gå.

    För att sammanfatta vår relation så har den varit ganska dysfunktionell hela mitt liv. Jag är idag 36 år. Jag har många gånger blivit lämnad som barn och även sviken/lämnad som barn när jag sökt hennes stöd och hjälp (närvaro). Då har hon avvisat mig och jag har fått klara mig själv.

    Jag upplever att jag har fått bära för mycket ansvar som barn för att hjälpa henne med hennes känslor och andra problem. Att jag fått vara förälder åt min egen förälder utan att behöva nämna några detaljer. Jag upplever också att hon inte har förstått eller förstår vilket ansvar jag fått bära utan fortsätter än idag med sitt beteende även fast jag försökt visa henne genom att förklara och ta avstånd tidigare under mitt liv.

    Nu har hon drabbats av aggressiv cancersjukdom och det är klart att jag mår dåligt och sörjer det. Hon är ju min mamma trots allt och jag känner att jag vill finnas och hjälpa henne så gott jag kan oavsett bakgrund. Det är sån jag är.

    men det känns som att jag håller på att bli utbränd. Jag hjälper och skjutsar, sköter alla praktiska saker, försöker finnas närvarande fysiskt och psykiskt i stort sett dagligen. Jag har en bror som jag har försökt söka hjälp och stöd av, men han har ju varit med om samma sak i vår uppväxt så han har klippt relationen ganska kraftigt redan som barn med henne.

    Till detta kan jag tillägga att jag har två barn och ett jobb att sköta. Mamma har inte några levande släktingar eller någon man. Vet inte vad jag ska göra riktigt. När jag ibland måste säga nej till vissa saker för att jag har annat planerat blir hon sur och besviken och lägger väldigt mycket skuld på mig. Jag får aldrig riktigt känna uppskattning för allt jag faktiskt gör för henne utan bara besvikelse för det jag ibland inte kan göra pga jobb eller barnen.

    Jag har jättedåligt samvete hela tiden och vill prata med någon som kanske kan ge mig lite input.

  • Svar på tråden När ens mamma fått cancer
  • Anonym (Cancer)

    Hej, tack för svar. Nej, jag har inget sådant stöd. Inget jag har vetat om, men jag skulle gärna ta det, så jag ska fråga om det.

    Det jag gör är att handla, hämta ut mediciner, hämta ut andra paket hon beställer, sälja möbler, ta emot leveranser av nya möbler, skjutsar henne till sjukhuset och vårdcentralen och varje gång hon får nya cellgifter blir hon så dålig så hon blir inlagd antingen på sjukhus eller korttidsboende och då får jag fara fram och tillbaka med grejer hon behöver hela tiden samt ta hand om hennes hem under tiden. På det vill hon ju att jag ska besöka henne och umgås med henne.

    Det kanske låter konstigt, det är väl klart man gör vad man kan, men pusslet är inte så enkelt när man har två mindre barn som jag behöver finnas för och när jag jobbar heltid. All min flextid har redan gått åt och när jag har sagt att jag kanske inte kan precis alla gånger, att man kanske får vänta någon dag emellan så får hon panik och frågar hur det ska lösa sig med saker.

    Jag känner mig helt klart otillräcklig....

Svar på tråden När ens mamma fått cancer