Jag är så trött på livet.
Låter jobbigt, lider med dig.
Vill du förklara med hur du menar med hur du fungerar som person?
Inlägg från: Anonym (E)
|
-
-
Många skriver att du ska börja säga nej och börja tänka annorlunda. Du vet ju redan om allt det, svårigheten är HUR du ska göra detta.
För det första tänker jag att du ändå verkar ha tappat livsgnistan vilket ändå är en form av depression. Dåligt självförtroende kan också kopplas ihop med låga halter av serotonin. Kan vara värt att testa t ex SSRI eller SNRI. Det har gjort stor skillnad för mig.
Jag kan relatera till en hel del av det du skriver då jag har ADHD. Det här att inget syns utåt - jag tror att det är för att vi är så duktiga att kompensera för våra brister. Tar enormt mycket energi och leder till utmattning i förlängningen vilket också kan kännas som en mild form av depression.
Jag skulle absolut rekommendera dig att gå i terapi. Med rätt psykolog kan man gå till botten av problemen och öva på att ändra ett beteende.
Du är värd ett liv där du känner dig tillfreds. Att få vara i sammanhang där dina brister blir till styrkor. Slippa ta mer hänsyn till andra än till dig själv.
Det finns många vägar dit men många gånger behövs det hjälp utifrån.
-
Anonym (Ts) skrev 2024-10-27 08:22:23 följande:
Ja, jag har prövat lite olika i olika omgångar. KBT, samtalsstöd osv. Samtalsstöd gav absolut inget då jag bara fick älta mina problem - det var skönt men det var ju inget som blev direkt bättre. I KBTn fick jag inte prata ut så mycket som jag kände att jag behövde.
Och vill bara vara noga med att säga att jag absolut inte pratar om alla mina känslor/tankar till min sambo. Mycket har jag för mig själv för jag vill inte lägga mina problem på någon annan.
Pengar är inget problem. Det är mer väntan och tiden. Att gå en gång i månaden håller inte för mig. Om nått ska förändras måste jag gå minst en gång i veckan för några som helst framsteg. Och då kommer nästa problem att jag jobbar 7-16 måndag-fredag och får ångest över att behöva åka iväg på läkarbesök på arbetstid. Ja, men ni hör ju vilken katastrof jag är.
För mig har det inte funkat så bra att jobba heltid. Då orkar jag inte leva.
Kan du inte gå ner lite i tid på jobbet? Om all en energi går till jobbet är inte konstigt om man inte är så sugen på livet.
-
Anonym (Vi) skrev 2024-10-27 07:56:29 följande:
Jag tycker ändå att du är duktig på att tänka, formulera dig och resonera. Du skriver långt och detaljerat om dig själv.
Det känns som en generationsfråga. Har alla yngre diagnoser nuförtiden. Är det, det nya normala. .Jag går säkert också runt med ett par diagnoser jag inte vet om.
Sånt här blir jag vansinnig på. Går runt med några diagnoser du inte vet om?
För det första: En diagnos förutsätter en problematik. Jag blev diagnostiserad som 30-åring efter att sen barnsben haft problem med psykisk ohälsa, extrem ångest och ett kaosartat inre.
När det gäller kvinnor så har vården haft sämst koll på hur det yttrar sig, vilket på senare år har börjat vända. Det leder nu då till att många, ffa kvinnor, som sedan de varit barn lidit av psykisk ohälsa egentligen har haft en NPF-problematik.
Du tror att man gör utredningar för skojs skull?
-
Anonym (Ts) skrev 2024-10-27 08:43:35 följande:Men då måste jag varit deprimerad sen födseln för jag har typ alltid känt såhär? Så länge jag kan minnas faktiskt. Från väldigt ung ålder, 5-6 år. Har inte varit med om något jättehemskt förutom att mina föräldrar varit väldigt stränga - speciellt pappa. Man har alltid fått tippa på tå för att han inte skulle få ett utbrott av minsta lilla. Gjorde man något fel blev det sura miner och raseriutbrott från hans sida. När jag skulle övningsköra för bil för flera år sedan blev han arg för minsta fel och skrek att jag minsann skulle kunna detta nu. Och då blir jag besviken på mig själv att jag inte bara kan vara normal och kunna saker. Det är samma sak på mitt nuvarande jobb att jag har väldigt svårt att hålla koll på ?allt?.
Jah bygger en typ av vattenrenare och dessa finns i olika modeller och för mig är det lite rörigt att hålla koll på vilken som är vilken modell osv, men har bara varit där i 2,5 månad men känner mig dålig att jag inte lärt mig allt än.
Din uppväxt har antagligen format dig en del kring ditt självförtroende. Att få höra att man är dålig eller otillräcklig gör ju att man börjar tro på det. Det är vanligt att man sen fortsätter att tala till sig själv på det sättet.
Det här går att förändra genom övningar. En tjej på Instagram, Ellie Sandin, skriver mycket om det.