Skuldkänslor över förskolan

Jag har två väninnor som kraschat in i väggen på grund av kolikbarn och äldre syskon. Den enda lider fortfarande av sviterna, medan den andra fick hjälp snabbt av en läkare som såg vartåt det barkade och genast sjukskrev henne så att henne man fick ta över föräldraledigheten. Det blev sen flera tuffa år att hämta igen både ekonomiskt, fysiskt och inte minst psykiskt, men idag mår familjen bra.

Var glad över att du aldrig drabbats på det svåra sätt som andra drabbas på, istället för att försöka trycka ner andra och förhäva dig själv.

Exakt detta. Att mammor alltid orkar, att det bara är att hälla från en tom kopp, att man orkar det man måste. Jo, till en gräns, men det FINNS en gräns eftersom vi är människor. Sömnbrist påverkar också mammor. Det är inte så att kvinnor blir robotar när de får barn.

Att krascha hårt in i en vägg så får ju konsekvenser som faktiskt kan vara livslånga, med permanent sänkt stresströskel som följd och upprepade sjukskrivningar senare i livet. Att bara säga att "ja men då får pappan vara hemma" är ju en sak men som du skriver - det blir en ekonomisk konsekvens av det som också kommer påverka en familj.