Anmäld p ga djurhållning

Anmäld p ga djurhållning

För 10 år sedan städade jag allting och skrev hej då breven. Tänkte avsluta mitt på nyårsnatten.

Den 26:e dec. frågade en kompis mig av en slump om jag skulle följa med på en grej. Min första reaktion var Nej. Men så tänkte jag att 1 sista grej kan jag ändå göra. Den kvällen slutade med att några frågade om jag visste någon som ville ha en hund. Dom hade letat omkring men samtidigt redan bokat en tid för avlivning. Hunden var då ca 1-1,5 år gammal. 

Jag försökte fråga runt bland facebook kontakter men fann ingen.

Det slutade med att jag frågade en av personerna om hunden verkligen skulle avlivas på riktigt eller om det bara var något som dom sa. Men det var sant. Så jag tog hunden 2 dagar innan den skulle avlivas.

Det var en problem hund som inte hade fått rätt uppfostran eller fått lära sig leka med andra hundar. Men vi klickade. Det blev jag och hunden. Alltid valt hunden framför precis allting annat, förutom måsten, som jobb. 

Har mått jättedåligt över att hunden har fått vara ensam. Försökte med flera olika att betala för att de skulle vara hundvakter men alla utom 1 klarade av hen. Men sedan flyttade den kvinnan tillbaka till sitt hemland och jag har försökt återigen att finna nya hundvakter men har misslyckats. 

Vi fick rutin på vardagen iallafall. Spenderade all tid jag kunde utomhus med hunden. T om kopplade fast den i mitt ben och sov ute när vi inte åkte inlines, spelade boll eller sprang i skogen. Och mitt arbetande har blivit hattigt då jag inte vill något hellre än att få vara med hunden. Har ändå klarat av att ha försäkring på den och uppsökt veterinär vid minst lilla.

Sedan började jag arbeta som lastbilschaufför i förhoppning om att få ha med mig hunden. Men det fick jag inte utan endast CE chaufförerna fick ha med sig hund lät det i början. Så jag tog CE kortet enbart för att kunna få ha med mig hunden, men den enda tjänsten arbetet kunde erbjuda mig var en linje där hunden inte ens får vara kvar i hytten in på området hos vissa företag. Plus att dagarna skulle bli längre. Så jag var tvungen att tacka nej, för aldrig att jag skulle lämna hunden kopplad vid stängslet utanför olika företag. 

Jag kollar efter annat arbete varje dag och skickat förfrågningar med önskan om att få ha med hunden när jag kör. Men får aldrig något svar tillbaka. 

Jag fick en granne till att vara hundvakt, men han var motvillig och sedan sa han ifrån sig det fast jag erbjöd betalning. Han ville inte ta emo pengar då han inte ville känna sig tvingad till att rasta hunden varje dag. Och han sa "upp" sig en vacker dag ifrån ingenstans. 

Vi flyttade t om till ett kollektiv 30 mil bort i förhoppning om att hunden inte skulle behöva vara ensam när jag arbetade. Fick kontakt med en människa som vi flyttade ihop med väldigt fort i utanför hemstaden, men personen brydde sig inte om hunden och riskerade dennes liv medvetet så var tvungen att göra slut.

Det finns inga jobb som jag kan hitta där jag kan få ha med mig hunden. Jag är ensam. Har ingen familj. Hade inga vänner när jag tänkte avsluta mitt liv för 10 år sedan och har inga idag heller. 

Jag vill inget annat än att få vara med min hund. Men vi har en rutin och det fungerar bra. Den mår inte dåligt av att inte bli rastad enligt lagen. Den är alltid glad när jag kommer hem. Börjar bli äldre nu men fortfarande pigg. 

Och nu har någon granne anmält mig p ga djurhållningen.  

Jag vet inte vad jag ska göra längre. 

Utan hunden överlever jag inte. Och den överlever antagligen inte utan mig heller utan att någon skulle få för sig att avliva den. 

Jag tog t om CE kortet för att kunna få ha med mig hunden. Inte ens det går att finna ett passande jobb inom. Sen både ser och hör man om att alla känner någon som kör lastbil och har med sig sin hund. Har t om kollat vad företagen heter som jag har stött på med hund i lastbilen och ringt dessa och frågat efter arbete, men ingen har något ledigt arbete. 

Vad ska jag ta mig till???

Varför vägrar du svara på hur länge hunden är ensam?

Förmodligen för att det inte är nån timme längre än tillåtet utan väldigt många timmar . En hund ska rastas minst var 6e timme, valpar och äldre hundar oftare.

Många ägare är ju tyvärr olämpliga och ser inte till djurets bästa och deras behov och just därför finns det lagar och rekommendationer som LS använder sig av när dom utreder om djur far illa/ vanvårdas. Personligen tycker jag ju var 6e timme är alldeles för sällan.

En död hund lider inte. Om valet står mellan att avliva ett djur eller låta det fortsatta leva ett suboptimalt liv där dess behov inte tillgodoses är avlivning det bättre alternativet. 

I detta fallet rör det sig inte ens om subjektiva behov, utan till och med lagstadgade krav på djurägaren. 

Om alternativet till döden var att vara inlåst i 9-10 timmar om dan i en liten lägenhet, utan en levande själ, utan tillgång till någon form av stimulans/aktivitet, och utan möjlighet att gå på toaletten så ja - jag hade definitivt valt döden. Men, nu är det ju faktiskt så att vi inte har en aning om det är på det här sättet i ts fall. Innan vi vet svaret på de frågor Aniiee skrev (återpostat nedan) kan ingen av oss döma. Lite oroväckande är det ju att ts konsekvent vägrar att svara på de avgörande frågorna - det finns ju liksom ingen anledning att inte svara om svaren är till ens fördel; tvärtom! Och: Ts beskrivning av hunden som en hund som inte kan lr vågar vara med någon annan, varken hund eller människa, en hund som får folk att stanna på övergångsställen för att påtala att den borde avlivas, en hund som skrämmer vettet ur en föreståndare för ett hunddagis, trots att det är på håll genom en bilruta ... ger ju inte riktigt bilden av en hund som mår bra, och uppenbarligen stämmer ju denna bild ff, eftersom ts på allvar är rädd för att hunden kommer att avlivas om den omplaceras. Det enda vi har att gå på är ts egen försäkran att hunden mår bra, vilket ju inte går att basera en bedömning på. Så snälla ts - svara på Aniiees frågor, så att vi kan göra en objektiv bedömning, och du kan rentvå dig gentemot dem som redan bestämt sig för att du är hemsk. Det är ju helt oavsett helt uppenbart att du brinner för den här hunden ❤️

Nu sa jag ingenting om att det var just det allmänna rådet jag syftade på. Föreskrifterna är utöver just den tidsangivelsen tydliga med andra saker. "Hundar ska hållas och skötas så att deras behov av social kontakt, mental stimulans, rörelse, tillräckligt med vila och upprätthållande av värmebalans tillgodoses.", till exempel. Att lämna ett flockdjur helt ensamt i 8 - 9 timmar eller mer, vilket jag antar är fallet eftersom TS vägrar säga exakt hur länge, tycker jag inte är förenligt med ovanstående krav. 

Men bra att det är anmält, oavsett. Så får det vara upp till myndigheterna att avgöra huruvida TS sätt att hålla hund gott nog.

Förutom detaljen att grannen har gjort en anmälan och att TS inte svarar på frågor om hur hunden har det. 

Jag ser inget respektlöst alls i inlägget du citerade utan tvärtom en uppriktig vilja att både få TS att förstå och att själv förstå TS. 

TS vill få bekräftat att hens hund inte har det dåligt, men med så knapp information som vi har fått kan ingen av oss avgöra hur det är med den saken. 

Hur ska TS undgå att bry sig om myndigheter som kontrollerar henne/honom efter att grannen anmält?

Jag har ofta funderat på hur folk som har vanliga jobb ens kan ha hund. Hur löser dom det? Om man jobbar i närheten kan man gå hem på lunchen. Men alla har Ju inte ett sånt jobb. Jag tycker det är tråkigt att man inte i större utsträckning får ha med djur på exempelvis sin arbetsplats. Tyvärr finns det väldigt många Nej-sägare till det. Och tyvärr är det nej-sägarna som vinner. Dom hävdar allt möjligt för att det ska fortsätta vara så här. Det är en otroligt tråkig, djurfientlig och stel syn på hur världen ska vara. På vissa äldreboenden (jag tror det är demensboenden) får man ta med hunden. Där
har man märkt att brukarna mår bra av att ha djur i omgivningen. Jag förstår helt att man kan göra allt för kärleken till sin hund. Djur kan ge en så mycket mer kärlek än någon människa kan göra. 

Kan du tala om för mig var i mitt inlägg jag behandlade ts respektlöst? Eller läste du bara de första raderna, och missförstod hela inlägget?

Men ... kan du inte läsa innantill? Det jag säger är ju att det skulle kunna vara så, men att ingen har rätt att döma - och att ingen kan döma! - så länge vi inte har fakta. Och att det enda vi vet med säkerhet är att ts brinner för sin hund, och att jag hoppas att hon ger mer fakta så att hon kan visa att de som säger att hon är hemsk har fel. 

Att en hund som faktiskt är extremt vanvårdad skulle må bättre av att få somna in om den inte kan omplaceras hoppas jag att även du håller med om, men jag är ju tydlig med att det var ett allmänt uttalande, inte ett uttalande om ts hund, eftersom vi inte vet hur det är i det specifika fallet.

Och det är märkligt att du inte förstår att varningssignaler bör tas på fullt allvar, både vad gäller människor och djur. Om det finns varningssignaler är det inte respektlöst mot någon att ta dem på allvar! Om det finns en misstanke om att ett barn eller ett djur far illa kan man inte blunda för det bara för att man anser att det är respektlöst mot den som anmälan gjorts mot - tvärtom! Tänk på alla barn som faktiskt har blivit och/eller är utsatta för övergrepp, men ingen lyssnar på dem av precis den anledning du anför. Den situationen har tyvärr uppkommit i fall efter fall efter fall. 

Och för att bemöta ditt specifika exempel så hade jag välkomnat en utredning med öppna armar om någon hade misstänkt att mina barn utsattes för övergrepp. Jag hade inte tyckt att det var det minsta respektlöst, utan tvärtom varit tacksam för att omgivningen tar varningssignaler på allvar. Hade det inte funnits några varningssignaler, utan att en anmälan kom helt ur det blå, och jag dessutom visste vem som gjort anmälan och att hen gjort den av ren elakhet hade jag så klart blivit upprörd - men enbart för att jag hade tyckt att det var ett sjukt sätt att bete sig från anmälarens sida. Jag hade inte öht tyckt att de som valde att ta det säkra före det osäkra och titta närmare på om det fanns någon sanning i anklagelserna var respektlösa. Att de ville titta närmare på det hade ju inte öht inneburit att de faktiskt hade anklagat mig, bara att de - helt rätt och riktigt - ville vara säkra på att allt stod rätt till. TS verkar ju ha hamnat i just denna situation, och jag hoppas verkligen att det löser sig för henne och hunden, både vad gäller jobbsituationen och anmälan.