Hur det är att leva med G.a.d!

Jag har GAD och får absolut ingen hjälp. Läst en miljard självhjälpsböcker och behövt vara min egna psykolog med de kunskaper jag har.
Stans enda psykolog flyttade söderut så nu finns det noll hjälp att få. Är man påväg att begå självmord kan de skicka en till psykiatrin i närliggande stad, annars får man helt enkelt nöja sig med att knapra piller.

Jag kan säg att det som hjälper mig är att gå till roten av orsaken, och läka där, man föds inte bara med ett ångest syndrom eller psykiatriska diagnoser 
Själv har jag vuxit upp i ett hem där jag behövt vara  konstant på tårna, förberedd, samma i skolan där jag blev utsatt för mobbing, en upplevelse av yttre hot som satt sig i ditt nervsystem. Det är inte konstigt
upprepar du samma känsla, samma tankar varje dag, men det ska gå att vända och ändra hjärnans neuroplasticitet, (det är en vetenskap jag inte kan förklara) meditera eller yoga varje dag , träna, sova, sammanhang med människor du tycker är snälla, va utomhus i naturen ofta du kan, gör ngt du tycker är skoj som bryter tankarna, måla, sätt på bra musik dansa, gå ut i skogen, skriva av dig eller prata med ngn vän om det som rör sig
Det är sånt som hjälpt mig, lever utan antidepressiva då de inte hjälper, i korta perioder självmedicinerar jag, men är oftast nykter o drogfri, ingen är perfekt

Bra med tips men du har fel i att man inte kan födas med detta för det kan man. Ärftlighet är en faktor. 

Det kan va så men personligen vill jag akta mig för att gå in i sånna tankegångar då det kan leda till passivitet, hopplöshet eller en uppfattning av att man själv inte har förmågan att förändra sitt tillstånd för att "man föddes sånn" 

Vill tillägga insikter jag fått med tiden...
Att ha föräldrar som ger en trygg anknytning är optimalt.
Nu är jag vuxen och har ansvar att hjälpa mig själv och kan inte lägga det på varken föräldrarnas omedvetenhet om sina beteenden, sjukvården eller samhället, även om jag önskar både samhället och sjukvården funkade annorlunda och faktiskt hjälpte folk ur psykisk sjukdom och hade ett helhetstänk och gick på orsak inte symtomlindring. 
Jag kan vara medveten om vad mina föräldrar gjort eller inte gjort för att trösta eller förstå mitt beteende, men huvudfokuset kan inte ligga där, då sitter jag i negativ omloppsbana.

Själv fick jag de bästa verktygen utanför traditionell sjukvård och gör vad jag kan med livsstilsförändringar, det är det som funkar och rekommenderar alla att söka något alternativ.  
slösa inte tid på ngt som inte fungerar! 

Dom som säger att det finns hjälp att må bättre. Säger inte hela sanningen. Har under alla mina år som jag måt dåligt i Gad inte känt på mig att jag är på rätt väg tillbaka! (alltså må lite bättre) eller i närområdena av ett normalt liv. Nej denna Ångesten tar bara mer av en för varje vecka som går i form av: Minskad livsglädje, Svår att komma igång och göra saker som att: Städa, Tvätta m.m. svårt att varav ner och njuta av nuet. För om man gör det som är roligast för stunden är det stor risk att det inte hinns med det som är lite tråkigare och som måste göras. Betalar du inte en räkning när du har gott om tid utan väntar alltid in i det sista. Bara för att det är tråkigt att göra så finns det stor risk att räkningen inte blir betald i tid. Nu är det ioförsig inte altid så som tur är. Men ni förstår nog vad jag menar. och kan man sen inte så ofta sitta sitta stilla avslappnat och följa med i ett tv program och njuta av programmet till fullo på det så blir livet inte alltid en dans på rosor det skall ni som inte lever med dom här symptomen veta. Så vad göra åt den här sjukdomen är min stora fråga? Att med lyricans hjälp! försöka hålla nere nivåerna på ett 50 procentigt läge gör ioförsig kanske att man kanske inte får dom här allt för djupa dalarna så ofta men man får å andra sidan inga toppar heller! Och vem vill leva livet helt likgiltigt tills man dör. Det borde ni ha tänkt på innan ni stoppar i oss en massa piller. Och väljer man sjäv att sluta med dom så är det sannolikt att man börjar må sämre igen. Så det är enligt min mening som att välja på mellan pest eller kolera. Jag kräver inga lycko piller eller mirakel. Bara att som det är nu inte alltid skall vara så kännbart att leva. För dom medicinerna som dom stoppar i mig nu gör mig inte lyckligare eller känner att jag får vara mig själv! Utan tvärtom. Med dom här medicinerna i kroppen känner jag mig bara avtrubbad och likgiltig, För det är en sak att veta att det är fredag och en annan att känna det i kroppen. Finns det fler som jag som har börjat tröttna på att må dålig. Och vill ha en förändring inte för att den kommer finnas. Så kan ni ju alltid svara i tråden. Den här artikeln är skrivit av trådstartaren. Och mitt motto/livsfilosofi är en strävan för allas lika rätt till att må bra. Kanske inte helt 100 men ändå såpass bra att det går att leva ett liv utan allt för stora besvär. Och inte som det är nu där besvären tar över och styr ens liv! att få vara sig själv det förtjänar alla människor. Och inte som det är nu där allt är ett enda stort lotteri. Jasså du har denna typ av sjukdom tyvärr då är det inte så mycket vi kan göra men försök igen i nästa liv. en sak är iallafall säker vi har bara ett liv!  Tack och hej leverpastej.

Och då tänker jag inte bara på min Gad. Det finns en massa andra sjukdomar där lidandet är stort!

Vad är Gad? Det är när man har ångest typ hela tiden. Och för inte någon speciell anledning. Jag brukar säga att man är väldigt orolig över saker. Kanske saker som alla inte riktigt är. Det finns ju många olika typer av ångest. Man kan ha ångest inför saker eller på grund av saker. Men här sitter man med en sådan här ångest och oroskänsla hela tiden och man kan inte säga vad det beror på. Det är inte att man har ångest inför den här saken eller på grund av det här. Utan man har bara en sådan ångestkänsla hela tiden. Det är ju oftast så man vet ju inte varför man har Gad. Den ångesten också man kan få inför saker eller på grund av saker blir ju oftast förstärkt när man har Gad. När det väl kommer mot specifika saker allt i livet blir nästan snäppet värre. För man är redan uppe på en nivå som man egentligen inte borde vara på. Och så tar man samma steg som alla andra fast man redan är över alla andra. Ja det är som du verkligen säger allting blir snäppet värre. Och mår ständigt dåligt gör man ju, ja man kan ju aldrig riktigt slappna av. Och så tycker jag det är en så oförståelse för det är ju inget riktigt som kan ses utåt. För när man har en panik ångestattack till exempel då får man ju panik. Ja då syns det ju att man mår dåligt man hyperventilerar och kräks och allt möjligt. Då är det fysiskt men om man bara har ångest då syns det ju oftast inte. Man kanske bara är lite tröttare, kanske inte vill hitta på lika mycket som alla andra. Jag håller med dig det är lite trixat när det inte riktigt syns utåt. Det blir så svårt för andra att förstå det också! Att dom verkligen har ångest hela tiden andra förstår ju att man har ångest inför saker eller på grund av eller en dålig dag. För i deras värld så är det nog alla kan nog inte tänka sig in i det. Det blir nog mycket vad är det nu då? Det jag har fått till mig det är att man är en tråkig person att man bangar saker, inte vill hitta på allting. Jaha nu mår hon dåligt igen att man blir lite ifråga satt gör du verkligen det eller vill du verkligen inte vara med. Och på ett sätt fattar jag ju det för är man alltid den som säger nej till saker eller säger ja men alltid ställer in. För det är verkligen inte så men det är ju svårt att få andra att förstå det. Grejen är ju att det är ju så många symptom av det här om man läser ytterst vad 1177 säger av det här så är det ju en del symptom: man har svårt att känna sig trygg, man har svårt för att koppla av, och man är väldigt orolig och ser alla situationer som en möjlighet till en katastrof. Och det behöver inte bara vara för att det händer något att en är sjuk i familjen men om det skulle vara så får man ganska snabbt dom katastrof tankarna att gud nu kommer den här personen att dö! Oj nu var chefen kanske lite på dåligt humör och tror att det handlar om en själv och nu kommer jag att få sparken. För livet är ju så lite för alla att det är en bergodalbana man har ju dåliga perioder ibland. Sen så är ju vi alldeles olika också någon kanske vet med sig att man är lite känsligare än andra och tror att det bara är det fast det egentligen är Gad. Det är ju lite svårt också det känns som att det är lite svårt att göra något åt det. Vad man skall göra när man mår dåligt hela tiden. Det finns ju antidepressiva läkemedel som kan vara en bra hjälp där absolut så är det. Jag har ju det och det har ju hjälpt mig lite gran i alla fall. Så du blir lite piggare i alla fall får lite mer energi så att man kan jobba med den ångest man går runt med. Ja men precis och så är det ju väldigt mycket det här med psykiskt ohälsa att man behöver ha någon att prata med och att man tar hjälp! När det just kommer till Gad så är det ju så att man behöver prata om vad är det som får dig orolig vad bottnar det i att man får mer förståelse för det. Varför mår jag dåligt över det här det är ingen annan som reagerat på det här varför skall jag behöva må dåligt över det här när ingen annan gör det (Obs gäller bara om det ej om det finns själ till det) om man ständigt går runt och oroar sig så tas det ju energi. Finns det verkligen ingen anledning nej det gör det ju oftast inte.

Den här artikeln är skriven av: Tråd startaren. Om det är något ni undrar över går det bra att svara i tråden. Tack och hej leverpastej...