Han vänder det till att det är mitt fel
Har varit ihop med en man i 2 år. Jag har inte fått träffa hans vänner och familj och han har inte träffat mina. Vi ses en gång i veckan och då är det bara vi. Saken är den att när jag har försökt föreslå att vi ska hitta på saker som att gå på bio, gå ut och äta, åka någonstans tillsammans eller träffa mitt barn, då blir han avståndstagande och känner sig inmålad i ett hörn.
Samtidigt pratar han om att vi behöver ta oss utanför vår zon, att vi behöver göra saker och typ gå på parmiddag eller resa och han säger det som om att det är jag som inte vill det. Han ger mig skuldkänslor som om initiativet var enbart mitt. Han vänder det till att jag är stoppklossen när det är precis tvärtom.
Sedan kan han snacka om att vi ska åka till London på en weekendresa och när jag svarar ok vi bokar en nu då, nej då vill han skjuta på det, det är så mycket just nu, han är så stressad blablabla.
Det här har ju gjort att jag slutat försöka för varje gång blir han ju trängd.
Det här är så otroligt förvirrande förvirrande och det känns manipulativt på något sätt?
Varför snackar han vitt och brett om att vi ska hälsa på hans familj och åka typ till Tobago och sen när det kommer till kritan verkar han hellre vilja dra ut en tand utan bedövning? Och det blir dessutom mitt fel att vi aldrig hör något? Jag förstår inte.
Sedan kan han snacka om att vi ska åka till London på en weekendresa och när jag svarar ok vi bokar en nu då, nej då vill han skjuta på det, det är så mycket just nu, han är så stressad blablabla.
Det här har ju gjort att jag slutat försöka för varje gång blir han ju trängd.
Det här är så otroligt förvirrande förvirrande och det känns manipulativt på något sätt?