Kräsen 3 åring

Mellan 2-3 år åt sonen dåligt hemma, men allt på förskolan.
 Minns när han tjatade om korv en dag så jag lagade det dagen efter, då gillade han inte det längre, för han hade ändrat sig sade han.
Från strax efter 3 släppte det mer. Tror det är vanligt i den åldern men bra att ni har koll så det inte blir ett problem. 

Det är vanligt i den åldern, mitt barn var likadan. Det ger med sig så småningom, fortsätt som ni gör.

Det är jättevanligt, i synnerhet i den åldern.

Dels finns det en evolutionär orsak att barn i den åldern blev lite mer självständiga och då inte skulle gå runt och äta saker som kunde vara giftiga. Så kräsenheten skyddade dem tills de var stora nog att förstå vad de ska och inte ska äta.

Sen kommer självständigheten i den åldern, att man vill få bestämma lite mer, och då även vad man ska äta. 

Oftast släpper dessa problem i början av skolåldern, då barnen börjar förstå mer och även mer vilja vara som andra, kunna äta hos en kompis och likande. 

Bara släpp det. 
Jag har en kräsen -nu 20-åring, och en matglad - nu 17-åring, och fy vad jag ångrar alla försök där jag kämpade att få äldsta att testa/äta. Det skapade bara onödig frustration hos både honom och mig.
Och alla dessa gånger jag avstått från att ex gå ut och äta för han äter ju ändå ingenting...

Några smakportioner med potatismos och torsk fungerade innan han fyllde 1 år sedan levde han i princip på välling tills han blev 3 år.
Inte en grönsak sedan han fyllt 2 år, knappt någon frukt sedan han passerat 9-årsåldern.
Han åt typ bara pasta, smörgås, yoghurt, kött/kyckling.
Och helt ärligt har han alltid varit ett A-barn ändå. Nästan aldrig sjuk, pigg, glad, empatisk, ödmjuk, omtyckt av alla, duktig i skolan osv.
Och som vuxen är han fortfarande helt fantastisk och han har faktiskt själv börjat att vidga sina vyer lite. Om det beror på hans bestämda flickvän låter jag vara osagt, men glad för hans skull att han vågar testa och att han lär sig att uppskatta fler smaker.

Det finns en ny bok som heter npf-kokboken. Även om ditt barn inte har npf så har de många bra tankar om vad som kan få barn att ogilla eller gilla viss mat. 

För en snabbare genomgång än att läsa boken kan du lyssna här: https://sverigesradio.se/avsnitt/darfor-ater-inte-barnen

Om programmet: 

Dessa barn, men också barn i allmänhet, vill ofta ha en trygg matupplevelse framför en kulinarisk, säger Sara Ask.

Trygg mat kan vara sådant som ser ut och smakar likadant från gång till gång. Som pasta, nuggets, köttbullar och pannkakor. En banan däremot kan variera från omoget grön till gul och brun. Det blir osäkert och obehagligt. Barnet vet inte vad det har att vänta sig.

Ihopblandad mat kan också vara en svårighet. Grytor och soppor som består av många olika bitar och konsistenser. Det blir också otryggt, mycket att ?reda ut? innan man kan börja äta. Kanske ger barnet upp redan innan maten kommit till munnen.

Ett trick är att mixa soppan till en slät konsistens. Sen kan den som vill tillföra frön, små bitar av ost eller grönsaker efteråt. Man kan också testa ?food-chaining?, säger Sara Ask.

? Vad karaktäriserar den mat som ens barn gillar? Erbjud liknande saker. En chicken nugget blir kanske en fish nugget, som blir en fiskpanett som blir en torskfilé en vacker dag. Men det tar tid, säger Sara Ask.

Hur ska man som förälder hantera problemen?

? Genom radikal acceptans, säger Julia Esters. Gilla läget oavsett om man gillar eller hatar det. Detta har jag att förhålla mig till. Ta ett steg tillbaka och försök sätta dig in i ditt barns perspektiv.

Så glad jag blir av att läsa om din son och hans framsteg. Din beskrivning låter precis som min 11 åriga dotter, exakt lika dan med maten fast hon närmar sig tonåren. Din beskrivning som A-barn, duktig i skolan, empatisk, omtyckt, ödmjuk mm stämmer också exakt in på min dotter. Hon är också väldigt känslig för ljud och ljus. Vi har börjat inse att hon troligtvis är högkänslig, låter det som något som stämmer in på din son?