Kräsen 3 åring

Mellan 2-3 år åt sonen dåligt hemma, men allt på förskolan.
 Minns när han tjatade om korv en dag så jag lagade det dagen efter, då gillade han inte det längre, för han hade ändrat sig sade han.
Från strax efter 3 släppte det mer. Tror det är vanligt i den åldern men bra att ni har koll så det inte blir ett problem. 

Det är vanligt i den åldern, mitt barn var likadan. Det ger med sig så småningom, fortsätt som ni gör.

Det är jättevanligt, i synnerhet i den åldern.

Dels finns det en evolutionär orsak att barn i den åldern blev lite mer självständiga och då inte skulle gå runt och äta saker som kunde vara giftiga. Så kräsenheten skyddade dem tills de var stora nog att förstå vad de ska och inte ska äta.

Sen kommer självständigheten i den åldern, att man vill få bestämma lite mer, och då även vad man ska äta. 

Oftast släpper dessa problem i början av skolåldern, då barnen börjar förstå mer och även mer vilja vara som andra, kunna äta hos en kompis och likande. 

Bara släpp det. 
Jag har en kräsen -nu 20-åring, och en matglad - nu 17-åring, och fy vad jag ångrar alla försök där jag kämpade att få äldsta att testa/äta. Det skapade bara onödig frustration hos både honom och mig.
Och alla dessa gånger jag avstått från att ex gå ut och äta för han äter ju ändå ingenting...

Några smakportioner med potatismos och torsk fungerade innan han fyllde 1 år sedan levde han i princip på välling tills han blev 3 år.
Inte en grönsak sedan han fyllt 2 år, knappt någon frukt sedan han passerat 9-årsåldern.
Han åt typ bara pasta, smörgås, yoghurt, kött/kyckling.
Och helt ärligt har han alltid varit ett A-barn ändå. Nästan aldrig sjuk, pigg, glad, empatisk, ödmjuk, omtyckt av alla, duktig i skolan osv.
Och som vuxen är han fortfarande helt fantastisk och han har faktiskt själv börjat att vidga sina vyer lite. Om det beror på hans bestämda flickvän låter jag vara osagt, men glad för hans skull att han vågar testa och att han lär sig att uppskatta fler smaker.

Det finns en ny bok som heter npf-kokboken. Även om ditt barn inte har npf så har de många bra tankar om vad som kan få barn att ogilla eller gilla viss mat. 

För en snabbare genomgång än att läsa boken kan du lyssna här: https://sverigesradio.se/avsnitt/darfor-ater-inte-barnen

Om programmet: 

Dessa barn, men också barn i allmänhet, vill ofta ha en trygg matupplevelse framför en kulinarisk, säger Sara Ask.

Trygg mat kan vara sådant som ser ut och smakar likadant från gång till gång. Som pasta, nuggets, köttbullar och pannkakor. En banan däremot kan variera från omoget grön till gul och brun. Det blir osäkert och obehagligt. Barnet vet inte vad det har att vänta sig.

Ihopblandad mat kan också vara en svårighet. Grytor och soppor som består av många olika bitar och konsistenser. Det blir också otryggt, mycket att ?reda ut? innan man kan börja äta. Kanske ger barnet upp redan innan maten kommit till munnen.

Ett trick är att mixa soppan till en slät konsistens. Sen kan den som vill tillföra frön, små bitar av ost eller grönsaker efteråt. Man kan också testa ?food-chaining?, säger Sara Ask.

? Vad karaktäriserar den mat som ens barn gillar? Erbjud liknande saker. En chicken nugget blir kanske en fish nugget, som blir en fiskpanett som blir en torskfilé en vacker dag. Men det tar tid, säger Sara Ask.

Hur ska man som förälder hantera problemen?

? Genom radikal acceptans, säger Julia Esters. Gilla läget oavsett om man gillar eller hatar det. Detta har jag att förhålla mig till. Ta ett steg tillbaka och försök sätta dig in i ditt barns perspektiv.

Så glad jag blir av att läsa om din son och hans framsteg. Din beskrivning låter precis som min 11 åriga dotter, exakt lika dan med maten fast hon närmar sig tonåren. Din beskrivning som A-barn, duktig i skolan, empatisk, omtyckt, ödmjuk mm stämmer också exakt in på min dotter. Hon är också väldigt känslig för ljud och ljus. Vi har börjat inse att hon troligtvis är högkänslig, låter det som något som stämmer in på din son?

Kan vara värt att läsa om flickor med ADD också, om ni inte redan har gjort det. Finns en del bra info på YouTube från AttentionPlay. 

Tack, har inte riktigt tänkt i banan av ADD då allt förutom maten och just ljudnivån i skolan funkar jättebra, men ska läsa på lite mer om det. 

Det finns en hel del bra tips om man läser om flickor med add/adhd. Även om ens barn inte har så stora problem att det kan sättas diagnos kan de ju ha såna drag. 

Sen tror jag tyvärr att typ alla barn lider av den ljudnivå som är i många skolor numera. :( 

En intressant grej författarna till den där boken om mat sa var att det kan verka som att fler barn har svårt med maten numera, men att det kanske snarare handlar om att barn förväntas kunna äta så mycket olika mat nuförtiden. Det är inte kött och potatis och sås varje dag längre utan thaigryta, lasagnette, nasi goreng mm. Och tänk ännu längre tillbaka när man mest åt typ ärtsoppa och gröt i många familjer. Då märktes inte den här typen av matpreferenser alls, för barnen fick bara ett fåtal olika sorters mat och kunde vara trygga med det. 

Vad gäller skolmaten tänker jag också att barn som blir väldigt stressade av skolmiljön har för hög stress i kroppen för att kunna äta. Men får de då samma skolmat varje dag tas ett osäkerhetsmoment bort och det kan göra att de ändå lyckas få i sig något.
Ja, det var ett sidospår. :) 

Han är väldigt känslosam, men han är väldigt här och nu så han tog aldrig någon större notis om vad som hände runtomkring honom i skolan. 
Hans lillebror har ju varit som en magnet på allt och har det varit trubbel på andra änden på skolgården så nog sjutton har lillebrror varit där och lagt sig i, medans äldsta aldrig lade märke till sådant så allt trubbel som stod i veckorbrev och utskick från rektor vid akuta saker hade äldsta inte en aning om eftersom det inte hade berört honom när det hände...

ska absolut läsa mer om ADD också även fast mycket med högkänslighet stämmer in. Men de har ja ganska många liknande drag. 

Du har så rätt ang skolmiljön. Vi har efter några års kämpande fått intyg om specialkost så hon varierar mellan två rätter och det tycker jag gjort underverk. Hon är betydligt mer avslappnad och det har också gjort henne betydligt mer nyfiken på mat hemma även fast det är låååång väg att gå.

Ha, eran minsting låter som min dotter, märker och hör alt .