Jodå, allt är bra

Det verkar som om du skäms? Varför då? 

Skäms är fel ord. Inte lasta andra är mera rätt.

Skäms är fel ord. Inte lasta andra är mera rätt.

Så gör det allra flesta av oss. Ler och säger att allt är bra. Det en del av det sociala spelet.

Du behover ju inte ljuga. Svara t ex 'en dag närmare fredag".

Vad är det som är dåligt?

Dialog

- Hej! Hur mår du?

(magvärken!magvärken!magvärken!
sömnlösheten!sömnlösheten!sömnlösheten!
blåskatarren!blåskatarren!blåskatarren!
oförmågan!oförmågan!oförmågan!)

- Tack bra. Och du?

Peter Curman

Den listan är alldeles för lång. Det är lättare att lista det som är bra. Så:

1: -
2:--
3:---

Han jag lyssnar på på youtube är ju intressant, åtminståne. Om jag hade hört vad han säger, men eftersom jag skriver så hör jag inte. Jag kan inte koncentrera mig på två saker samtidigt.

Om det ändå var bara fyra saker upphöjt till tre. Vilken lycka.

Kan du säga mindre saker som inte är bra? Vet du vad som gör att du inte kan säga det, tex att du tror folk inte bryr sig eller  att du skäms eller att det inte var tillåtet eller önskvärt i barndomshemmet att visa andra än positiva känslor?

Kan du säga det till vården eller andra ställen som kan ge stöd? Tex en hjälptelefon där du är anonym?

Låter som att du har så mycket som är jobbigt att du verkligen skulle behöva hjälp och stöd.

Det sista år definitivt sant på sätt och vis. Jag växte upp med föräldrar som var sjuka och hade funktionshinder så man skulle alltid "vara duktig" och "inte lasta mamma/pappa" och "vara glad och hjälpa till och muntra upp". Sen har jag själv sjukdomar och funktionshinder och därmed skulle jag "kämpa på" och "gaska upp mig" och  "inte vara ledsen" och "skärpa till mig, så farligt är det inte".

Jag hållet alltid alla vårdkontakter sakliga och till ett minimum och tar bara upp det kroppsliga. Jag klarar inte av att Prata om det psykiska. 

Om någon undrar varför jag svarar mitt i natten så är det för att jag vaknade med smärta och väntar  på att värktabletterna ska kicka in.

Det är ju tyvärr så man gör för ingen orkar lyssna ändå. skulle man säga att man mår dåligt när man träffar någon så blir dom obekväma. Så jag gör likadant. Ler och säger att det är bra. Men sen har man ju vänner som man träffar eller pratar i telefon med. Det är ju skillnad. Då kan man berätta känner jag. Men inte nån man springer på inne på Ica. 

Jag tror att det är lite svenskarnas sätt att säga att allt är bra när det inte är det. Vi kanske är för stolta för att erkänna att allt inte är bra eller så skäms vi eller så vill vi inte lasta andra eller dra ner de.

Jag skiter i vad som är kutym.

Om någon frågar och det är dåligt så säger jag "det är lite olika". Om de ställer en följdfråga då så berättar jag vad det är. Men sen kan man faktiskt säga en mening till kollegorna för att förklara varför man inte är pigg och glad, utan att veckla in sig i hela dramat. "Jo, igår dog vår katt, och barnen är jättelessna så det är skit, helt enkelt. Men det går väl över.."

Just nu om någon kollega jag inte sett på ett tag kommer in och säger "hur är läget" svarar jag "jo tack, fortfarande i klimakteriet- hur är det själv då?"