Kan barn ha autism utan att det märks eller är jag bara en jättedålig pappa?

Jag har en dotter på 10 år som jag det senaste 1,5 åren hållit på att bygga upp relationen till igen. Jag och hennes mamma var tillsammans fram tills dottern var 3 år, sen gjorde mamman slut, flyttade med barnet mot min vilja till andra änden av landet, och vägrade låta oss träffas. Det tog nästan 6 år och många turer i rätten innan det kom umgängesschema på plats, som sakta byggt upp från 1 gång varannan vecka övervakat till att jag nu har min dotter varannan helg fre-mån. Jag jobbar på att flytta hela vägen dit så jag kan ha henne varannan vecka, men jag är inte riktigt där än då det är svårt att hitta hyresboestäder, men jag har snart råd att köpa något.

I alla fall, jag har tyckt den här tiden att hon är en helt normal 9-10-åring. Kanske lite lillgammal, och hon tycks mig väldigt smart. Hon kan en hel del stora ord och resonerar smartare och mer logiskt än flera av mina kollegor. Socialt märker jag ingen skillnad mot andra barn jag känner i samma ålder. Hon har kompisar, jag har träffat några av dem, jag har varit med vid ett kalas hon var bjuden på nu i september och jag tycker inte hon verkar socialisera och interagera annorlunda än någon av kompisarna. Sen är hon ju lite vimsig och slarvig ibland, som 10-åringar är mest. 

Ändå hävdar hennes mamma med bestämdhet att hon har autism, och hon har papper på det, som hon har visat upp. Jag fick inte läsa utredningen, mamman visade bara upp en sida där det står autism nivå 1. Mamman beklagar sig också med jämna mellanrum om hur illa det kommer gå för dottern och hur hennes (mammans) liv är förstört och att hon aldrig kommer kunna vara stolt över sin dotter.

Kan jag verkligen ha missat den sidan av flickan så totalt? Jag vet att jag har missat år av hennes liv, men idag har vi ändå bra kontakt, även utanför våra helger, då hon ringer och textar iband mellan träffarna.