Är jag helt orimlig som vill få egna jultraditioner?

Menar du vartannat år upplägget mellan mig och pappan? Jo, det blev så på grund av att mina föräldrar inte bor i Sverige så det var inte möjligt att man åker en dag till en och en annan till nån annan osv. Det behövs tid för att resa och hinna vara.

Men nu när jag vill börja vara hemma funderar jag på att prata ihop med pappan om att kanske kunna flexa mer kring julen.

De vill inte resa iväg utan vill vara hemma och ta det lugnt.

De jularna jag inte har barnen har jag ingen möjlighet att välja för då jobbar jag inom vården. Har ett bra upplägg med arbetsgivaren att jag alltid får ledigt julen när jag har barnen men då ställer jag upp för de andra kollegorna som vill vara ledig de år när jag är ensam.

Ja mina föräldrar är givetvis välkomna att komma hit och fira jul med oss så det är inte så att jag per automatik vill utesluta någon. Jag vill bara att mina barn och jag ska få känna av lite julkänsla i vårt eget hem och fundera ut hur vi skulle önska att få fira när det inte är någon annans hem, någon annan som bestämt maten och vad man ska och inte ska göra på jul osv. Barnen vill ju också få vara hemma, men det tär på mig att mina föräldrar uttrycker besvikelse och skuldbelägger mig för detta som om jag gör något fel.

Känns lite som att vara tonåring med småbarn att vara hos föräldrarna som bestämt och styrt allt så det är därför jag undrar, när ska man då få vara vuxen och skapa sina egna traditioner hemma med barnen? Jag har som sagt bara 3 jular till med dem enligt nuvarande upplägg innan de kanske flyttar hemifrån och kanske skaffar egna partners och familjer.

Det är nog så, att de vant sig och tyckt det varit härligt vilket jag ju också gjort. Men nu har de en 2:a i stan i stället för ett hus på landet och då ser jag det som ett tillfälle att vi kanske kan få slippa resa till ett annat land i 5 timmar och släpa på såväl packning och katter och julklappar med buss och båt (har ingen bil). Har ju gjort det med barnen ensam ett antal ggr nu och längtar efter lugna jular utan den stressen.

De är välkomna hit om de vill. Fick bara reaktionen att det upplevs som att vi väljer bort dem bara för att vi inte reser dit nu, trots att jag bjuder in dem hit. (De är i gott skick trots ålder och har det bättre ställt ekonomiskt än mig, så det finns inga hinder där)

Ja, de får ju gärna resa hit om de vill eftersom de är pigga. Den dagen de inte är det tänker jag om men jag tänker att det är just den här perioden med mina sista jular när barnen kommer vara mellan 11-19 som kommer kulminera i att mina föräldrar även kommer vara för åldrade för att resa så då kan jag fira med dem men nog vill jag hinna får 3 egna jular med mina barn.

Jämfört med de som firat jul hemma i en hållbar familj och liksom fått varje jul med sina barn och fått skapa sin egen barndom för barnen så känner jag att 3 jular inte är mycket begärt och redan sent omsider när barnen redan är 11 och 14.

Nej, jag hoppas att det sjunker in men min mamma är omedveten om sin omedvetna kritik som dock för mig är väldigt tydlig. Så det blir som det brukar, ingen säger nåt men det är underförstått och det finns en underläggande känsla hos mig av dåligt mående.

Mina föräldrar är fina men dåliga på att uttrycka känsla. Jag hade föredragit att mamma säger "okej, då vet vi men jag är lite besviken" för då hade jag kunnat prata med henne om det men när hon blir besviken får jag ett "Ok.." Och nångång senare kanske ett "Ja vi utgick ju från att du skulle komma.." och såna saker

Vilket för mig skapar en massa tolkningar och mest tunga känslor.

Ja jag bjöd in dem och de är varmt välkomna. Nu bor ju vi i Sverige och mina föräldrar och mitt syskon i Finland. Syskonet bor 6h längre bort i Finland än mina föräldrar. Även hen är skild och exets släkt bor hyfsat nära mina föräldrar så för hen är det ju mer naturligt att det alltid åks åt det hållet kring jul för de har kunnat dela på julafton/juldagen eller liksom kunnat flexa lite medan jag som bor i Sverige inte kunnat ha att vi har julafton i Finland och juldagen hos pappa i Sverige utan för oss är det mer det ena eller det andra.

Men nu efter att de sålde barndomshemmet där vi alla rymdes ser jag inte det längre eller så ligger det i mig att jag rest många år med småbarn och vill bara få känna lugnet kring jul och på nåt vis lära känna mina barn och vad de önskar kring jul när bara vi 3 är hemma. Barnen vill vara hemma men jag känner mig egoistisk som inte hellre vill åka och klämma in mig och katterna i en 2:a än att vara hemma där de också ryms. Och lite egoistisk i att jag vill ha mina barn för mig själv och klura ut med dem i år vad de skulle uppskatta att ha för traditioner.

De har älskat jularna hos mormor och morfar i huset och de är jag så tacksam över och där var vi alla 9 flera år men förutsättningarna har ändrats nu iom att de flyttade.

Jo jag har förstått att det är så med vissa.

Min mamma hatar också att laga mat dock eller pyssla så det är inte därför. Hon älskar alltså inte julen eller vill att vi kommer hem för att få hela familjen samlad för mys om man säger så utan det är nog mest som jag konstaterat tack vare tråden att hon är van vi det och har haft sina barn hemma på jul i över 40 år och t.o.m barnbarn senaste 14 åren. Så jag börjar känna att det nog är de som måste inse att saker förändras mer än att jag ska ha dåligt samvete över att vilja fira hemma för en gångs skull.

Hon har mer en anklagande grej kring att det "hör till" att jag ska komma hem.

Sen de flyttade har hon flera ggr även påpekat hur jag inte kommit och hälsat på dem ensam utan barnen ens en gång vilket hon aldrig nånsin sagt medan de bodde i huset. Okej, hon kanske vill få rå om mig och umgås och visa upp lägenheten, men jag bor i ett annat land, jobbar inom vården och är bara ledig på helger när jag har barnen och allt detta vet hon ju. Så varför säga så när hon vet att det i princip är omöjligt för mig att åka iväg ensam. Man är ledig en dag här och en dag där..

Åh, jag beklagar sorgen för både er och din yngre brors del. <3

Jag förstår hur du menar. Mina barn har ju också bara firat jul på min sida genom att aldrig vara hemma så det finns inget "juligt" att knyta an till för att jag inte haft möjlighet att skapa det. Vet inte om det är för sent nu när de är 11 och 14 men bättre nu än aldrig. Mina föräldrar är 70+ vilket gör att det blir sånt dilemma att både "hinna" skapa eget men också "hinna" umgås med dem. Hur gör folk för att få till pusslet?

Nej inte vad jag vet, de reser och åkte hit varannan månad i flera år när barnen var små, en båtresa över bara.

Mamma kanske slits själv med att mitt syskons barn är några år yngre än mina så hon tänker att det är där hon ska finnas. Sen är hon tightare med mitt syskon på så vis att de är väldigt lika så om hen ändå är i närheten så vet jag inte om de vill åka iväg för att fira hos mig. Men då är det ju deras val..och det är väl därför mamma hellre skulle vilja att jag kom dit i stället för att hon ska känna att hon gör ett val. Men ärligt talat bryr jag mig inte så mycket om ifall jag inte är med. Jag bryr mig mer om mina barn och att vi får det mysigt och att mina barn får en jul de själva önskar. :)

Inser nu att du kanske syftade på barnen, om de tycker att det är jobbigt att resa. Inte förr, men definitivt nu. Ingen av dem vill åka vilket jag fattar, tween och teen vill aldrig åka nånstans nu, de vill vara hemma med sina egna grejer, rutiner och kompisar. Ibland får de såklart härda ut med att resa och de tycker ju det är kul att träffa mormor och morfar men de trivs bäst hemma.

Jag föreslog för mina föräldrar och mitt syskon att vi kunde skapa en egen helg som vi ses på som inte är så svår att vara ledig på för mig. Mamma tyckte då att det var så perfekt just vid jul för att alla är lediga på jul men det gäller ju bara alla utom jag. Då hade jag precis innan skrivit långt och förklarat hur stressigt jag upplevt det kring jul i många år pga att jag som är inom vården får kämpa mig blodig för att få igenom ledigheter på tider som "alla" vill vara ledig på. Jag har fått ligga på, tjata, ta till gråt ibland för att få ledigt när barnen är hos mig. Allt för att få till en "bra" jul. Och jag är den som fått släpa en 2 och 5-åring genom snöstorm med 3 resväskor kl.05.30 för att ta lokalbuss för att hinna till anslutningsbuss till färja. Och sen 4 och 7-åring , 6 och 8-åring osv osv..Inte bara kring jul utan varje gång vi ska resa dit och i alla åldrar, med eller utan katt men resväskor i oändlighet och alltid ensam eftersom jag varit själv sen jag skilde mig.

Man gör det, men jag skulle bara önska lite förståelse från min mamma nu kring att jag gjort det jäkligt bra hittills men att det nu är okej att jag fokuserar på mina egna barn och våra egna behov.