Kvinnor och höga krav på partner?

Kvinnor och höga krav på partner?

Det nämns då och då att fler och fler kvinnor är singlar för att man gärna vill ha en partner som har minst lika bra utbildning och jobb som man själv (+ så gott som alltid längre än en själv också) och på manssidan är det sämre utbud på såna. 

Jag är nyfiken på om detta verkligen stämmer. Är inte singel i dagsläget men skulle jag bli det vet jag inte om jag är så brydd om han har superbra jobb. Däremot behöver han vara generellt "smart", fatta ironi och ha humor förutom basicsprylarna som sjysst hygien, koll på ekonomin, ej allergiker och inte vara i nikotinbranschen.

Jag är högutbildad och har ett hyggligt jobb. Är jag naiv som tror många borde matcha dom kraven för män med "sämre" jobb klarar inte ens dom?

Det är väl ett tveeggat svärd tänker jag. 

Det beror på att kvinnor får göra allt hemma och blir utmattade, det är det som är den klassiska kvinnofällan. 

Männen framställer sig som exemplariska män utåt men innanför hemmets väggar när ingen ser på liggs det mest på soffan och kollas tv med snusdosan på bordet och snusprillan i munnen medan frun sorterar tvätten eller nattar barnet. 

Och på tal om diffusa åkommor så har jag flera väninnor som har män som är deprimerade och äter antidepressiva pga någon diffus ångest och låter frun göra allt hemma och ta hand om barn själva. De här männen har inte ens gått igenom något jobbigt i livet men ändå mår de så dåligt och sitter och ser på när frun tar hand om hushållet och barn utan att ens räcka ut en hjälpande hand. 

Den enda gången mannen tar hand om barnet är när han är illa tvungen då frun är sjuk och då är han så osäker och fumlig och barnet tyr sig inte till honom. Sett det på nära håll och det är verkligen sorgligt att se. 

Jag hade varit ner nöjd om min partner läste en utbildning även om den inte genererade i något och hanka sig fram mellan ströjobb då det ändå visar på att man inte vill åka snålskjuts på sin partner utan också bidra.
Hellre det än någon som ligger  i soffan och vältrar sig i sina narcissistiska tankar om hur synd det är om just honom, trots att han inte gått igenom något jobbigt under hela sin livstid. 

Det är en stor andel män som är så, därav ordet mansbebisar. Säkerligen är en del av dina vänner så, men det är sällan sånt syns för andra utanför hemmet.

Jag kan se det beteendet bland flera vänner (de skulle aldrig erkänna det, men det är tydligt att kvinnorna tar 95% av allt och de är på bristningsgränsen) jag har en kusin som precis blev lämnad av sin fru som är  likadan. Det är vanligare än du tror.
det är oftast inte förrän vid skilsmässa som de måste steppa upp och börja ta ansvar och själva inser hur snett det varit.

Då kanske drt är dags att du läser på lite och öppnar ögonen. Konton som mansbebisar och de historierna man läser där kommer inte från ingenstans. 

jag har själv upplevt detta med mitt ex och det var en skam, så man döljer det väldigt bra för omgivningen. Men en dag orkade jag inte mer. Ser samma mönster hos många andra.

jasså? så studierna ljuger? https://jamstalldhetsmyndigheten.se/jamstalldhet-i-sverige/delmal-4-jamn-fordelning-av-det-obetalda-hem-och-omsorgsarbetet/

Inte bara dom som mördar, misshandlar och våldtar. Jag menar om kvinnor hade vabbat samma mängd som män, varit föräldralediga samma mängd. Om kvinnor hade visat samma ointresse för barnkläder i rätt storlek och att det köps vinterkläder t ex. Samma ointresse av att bibehålla relationer. Samma ointresse av att prata med sina barn och höra hur det var i skolan. Allt. Det hade varit...intressant.

Sannolikt hade hela det här "manssläktet" bestående av två kön ändrat sitt beteende eftersom små barn som lämnas ensamma hemma inte hade funkat när båda är på jobbet. Eftersom ingen hade gett upp sitt eget liv så som nån måste göra när en liten människa föds. Idealet är ju ett lagarbete men så ser inte verkligheten ut idag tyvärr.

Bara att googla så får man fakta istället för åsikter:

www.svt.se/nyheter/inrikes/jamstalldhetsmyndigheten-kvinnor-jobbar-fortfarande-mer-obetalt

Från länken ovan:

"Jämställdhetsmyndighetens nya rapport visar att svenska män i större utsträckning tar på sig jobb som utförs någon gång ibland, som till exempel att installera ny teknik eller att måla väggarna, medan kvinnor har hand om det dagliga arbetet. En undersökning från 2021 visar att kvinnor i genomsnitt lägger två timmar och 40 minuter per dag på rutinmässigt hushållsarbete, medan män lägger en timme och 53 minuter.

Enligt rapporten förväntas kvinnor hantera både betalt och obetalt arbete, vilket kan påverka kvinnors ekonomiska självständighet, och deras möjligheter för självförverkligande och samhällsdeltagande."

Samma tänk här att män ska bli omhändertagna av kvinnor, det är väl bara för män att köpa kläder till sitt barn eller vara aktivt deltagande. Blir det en konflikt då (och varför skulle det bli det egentligen?) så behöver han kunna möta det. Du målar upp ett scenario där män är passiva i sitt föräldraskap (och till viss del offren pga kvinnor, så tröttsamt), dvs du illustrerar också det jag menar med att män förväntas bli omhändertagna av en kvinna. Förhållandet blir inte jämnbördigt.

Knappast vill jag påstå. Ve den man som inte köper rött eller klär barnen rätt enligt kvinnans tycke. Det har skrivits mycket genom åren hur män klär sina barn. 

Det jag ser i min vardag är knappast passiva män, visst divideras det emellanåt mellan könen vad som är mest rätt men det mesta blir nog rätt bra ändå i slutändan.