Kvinnor och höga krav på partner?

Vad är höga krav och vem är det som har det och hur många har det?
Ständiga frågan som ingen verkar kunna svara på.

Det ältas ideligen om höga krav och för några månader sedan var det någon reporter som fick tag på en kvinna vars väninnan dejtade efter taxeringskalendern eller vad det nu var och vips hade ALLA tjejer/kvinnor orealistiska krav.

Surfar man runt på olika forum så verkar majoriteten ha vanliga normala baskrav som kunna sköta sin hygien, inte för tjock, ha humor, ordnad ekonomi osv. Inte alls några galna fantasier om mångmiljardärer med 14 lyxbilar och 7 slott och med ett gnistrande leende och magrutor. Folk söker vanliga människor precis som de vanliga människor som lever i förhållanden idag.

Lite kaka söker maka.
En rik snygg kändis är oftast tillsammans med en annan rik, snygg, kändis och sällan en världsstjärna gift sig med en ensamstående 7-barnsmamma som jobbar deltid som undersköterska pga värk i kroppen (har säkert hänt, men inte riktigt varje dag liksom). Alltså lönlöst att som vanlig människa sukta efter det ouppnåeliga och sedan skylla på att de ouppnåeliga har för höga krav.

Någonstans verkar en liten klick kränkta människor ha detta som mantra istället för att ta tag i sina egna liv och personligheter: alla andra har för höga krav, ALLA andra har för höga krav, alla andra har för HÖGA krav...
Eller så ska man på något konstigt vis få det till att man försöker få de med höga krav att förstå att de kommer att få leva ensamma om de inte sänker sina krav. Man tjafsar med någon slags falsk empati som orsak. 
Varför bryr man sig om 3 tjejer utspridda från norr till söder i Sverige har helt galna världsfrånvända krav på en man för att vara intresserade av att gå på dejt?
Skit i dem!

Och är det ett högt krav att man inte är intresserad av någon som sextjatar och dejtar flera samtidigt?

Inte alls.
Folk får ha vilka krav de vill så länge de inser att det ger dem begränsningar, men det är inte min sak att bli kränkt över att de har höga krav och då inte vill dejta mig. Jag är inte intresserad av sådana människor så ingen förlust för mig om de inte vill dejta mig. Vi tycker ju lika i frågan så att säga.

Sedna är ju fråga vad som är realistiska krav och förväntningar. Att inse sina egna begränsningar.

Däremot kan jag säga "vad trodde du?" om de med orealistiska krav kommer och gråter ut över att de ingen hittar när de tror att man som överviktig 50-åring ska kunna ragga upp någon 20-åring för man är ju så ungdomlig.
Eller som arbetslös 25-åring bli kränkt för att rika snygga kändisar inte vill ha en.

Håller med. Tittar jag runt bland bekanta så är det många av kvinnorna som drar tyngsta lasset för hem och barn.
Min x-make låg inte på soffan utan han jobbade hela tiden istället och då tyckte omgivningen att det var ok att han lämnade allt på mig.
Jag delade inte den uppfattning och lämnade till slut.
Han förstod aldrig varför och han såg det heller inte komma...

Och då är det för mig jättekonstigt att så många inte är beredda att göra något för att öka sina odds för att bli dejtbara.

Ungefär samma krav som jag har på en ev man. Dock tillägget ordnad ekonomi eftersom jag själv har det. Inga rikedomar, men inte en massa skulder.