Jag vill ha barn men han vill vänta

Han har inte sagt att han inte kunde bli pappa till mitt barn. Tvärtom. Han har sagt att han kan det och vill det men att han behövt tid. Tack för ditt svar oavsett och jag hoppas ju hela tiden på att han kommer att motbevisa de negativa svaren i denna tråd. Är säkert naiv. Kan bara inte sluta hoppas just nu. Idag ska han prata med terapeuten och efter det kanske jag kan sluta hoppas.

Jag som man, med min erfarenhet, det jag har sett så många gånger i min omgivning och mot bakgrund att jag under så många år har haft så många samtal med manliga vänner, så är jag övertygad att han har sagt dessa saker till dig för att han älskar dig, för att han önskar få vara vara älskad av dig, och för att han vill ligga.

Du ställer som krav (medvetet eller undermedvetet) att han ska säga sådana saker för att han ska få sina önskemål uppfyllda.
Du älskar främst tanken på att få barn.
Medan han älskar dig, vill vara älskad av dig, och han vill ligga med dig. I den situationen är han, liksom de flesta av oss män, beredd säga nästan vad som helst som du behöver höra, för att möta hans önskemål.

Troligen önskar han inget annat än att få vara älskad av dig.
Men du älskar allra mest tanken på att få barn.

Han vill inte har fler barn.

Ni två är av motsatta kön.
Har du förstått detta faktum? Har du ens intresserat dig för och på djupet satt dig in i något om vad denna motsats generellt innebär?
Ni två har helt olika, nästan motsatta, prioriteringar i livet.

Jag framför min åsikt till dig och berättar om min bedömning och om vad jag tror, baserad bl a på erfarenhet.
Detta är inte alls menat vara negativt.
Tvärtom vill jag hjälpa dig se sanningen och hur verkligheten ser ut.
Och i positiv anda vill jag hjälpa dig och er att undvika sätta mannen, ännu en av många män, i en omöjlig situation.

Se till att ni tillsammans, eller din man, tar upp dessa tankar som jag ger exempel på med terapeuten.
En erfaren och skicklig terapeut kan alltid hjälpa er reda ut dessa tankar och hjälpa er undvika livsavgörande felbeslut.
Att reda ut detta i förväg skulle självfallet vara mycket positivt för er, och för det ofödda barnet.

Män kan ha lika stark barnlängtan som kvinnor.
Nej detta stämmer generellt inte. Inte alls lika stark och framförallt inte barnlängtan på motsvarande sätt, generellt inte barnlängtan av samma orsaker som kvinnor.
Detta är både genetiskt och biologiskt betingat.
Generellt och lite förenklat så vill män ligga, vill para sig, men har inte samma vilja och framförallt inte samma förmåga att ta hand om avkomman.
Det enklaste och allra tydligaste exemplet på denna uppenbara sanning är att män (fortfarande...) saknar förmåga att få sin avkomma att överleva,
män saknar förmåga att amma sin avkomma.

I de flesta fall som män säger att de har en barnlängtan, och i flera fall faktiskt lyckas övertyga både sig själva och sin omgivning om att de har en barnlängtan, så handlar det oftast om männens starka vilja och behov av att få känna sig älskade av kvinnan (och detta mycket för att få chansen att ligga, att para sig).

För att få vara älskad av sin kvinna så är det ett villkor, mannen måste, skaffa sig en vilja att få barn med henne, eller tom att skaffa sig själv en barnlängtan.

Men rent generellt och allra oftast är den bakomliggande drivkraften till detta alltså att mannen vill få känna sig älskad av kvinnan (och han vill para sig).

TS älskar säkert mannen, men vill också ha barn. Det ena utesluter inte det andra.
Där är vi överens.
Men hon har också skrivit att hon älskar tanken att få barn mer än hon älskar mannen.
Om du reflekterar lite över detta så tror jag att du också anser att hennes prioritering, att hon faktiskt älskar sin man mindre, kan få stor betydelse i framtiden, om de skulle ha en lång relation?

Om män säger nästan vad som helst till kvinnor för att behålla dem och få ligga, får de stå sitt kast.
Du har självfallet rätt. Männen får väl alltid stå sitt kast?
Men menar du då att kvinnan, som faktiskt älskar mannen mindre, inte har något ansvar för sina egna livsavgörande beslut?
Nu känner ju både hon och du till att män generellt är beredda uppfylla de villkor ni ställer upp för att få vara älskade, har inte hon och du, liksom alla kvinnor, då ett ansvar med denna kunskap som bakgrund?

Men denne man har inte det, antagligen för att han redan har två barn.
Både TS och mannen måste steppa upp och börja vara ärliga mot sig själva och varandra. De bör inte skaffa barn tillsammans, eftersom mannen inte vill. Detta kommer antagligen leda till att de går skilda vägar. Men det är ibland ett pris man får betala. Kärleken kan vara stark, men barnlängtan kan vara ännu starkare. 
Om allt detta är du och jag helt överens.

Detta gäller dessutom allra oftast alla män,
och det gäller både män och kvinnor rent generellt.

Kvinnor tycks ofta och generellt ha åsikten att män behöver steppa upp och skärpa sig, åtminstone i vissa frågor.
Men i verkligheten finns självfallet inget som helst belägg för att detta skulle kunna gälla bara det ena könet och inte det andra.
Om man bara är beredd ha sitt eget sinne åtminstone lite öppet så gäller det självfallet lika för båda könen.
Det finns generellt lika stora orsaker och anledningar, behovet är precis lika stort, för att kvinnor behöver steppa upp och skärpa sig, åtminstone i vissa frågor.
Den olika synen på detta ligger självfallet i hur inskränkt man är när man bara ser saken ur sin egen synvinkel, detta oavsett om man är kvinna eller man.

Är själv man och har varit i din sambos situtation. Jag hade 2 barn och hon inga. Jag var ett svin och gjorde allt för att förhala det hela. "Till våren"; "till hösten", "när huset är klart" etc etc etc. Det tog flera år men sedan tog det slut. Tyvärr var hon då för gammal för att få barn med någon annan. Skäms när jag tänker på det. Jag ville ha allt som det var, jag ville ha henne men inga fler barn. Kan sätta 1000 spänn på att din sambo tänker likadant.

Visserligen är TS "bara" 31 år nu men fertiliteten rasar snabbt. Och dessutom ska hon hinna hitta en ny man i sitt liv så det gäller nog att besluta sig.

Nej det är inte länge. Det som är problemet är att han inte ville ha fler barn när vi träffades och därför har vi behövt fundera mycket på om det funkar. Man måste ju ändå vilja samma om en så stor sak så tycker det är rimligt att prata om det tidigt. Sen kanske det inte är rimligt att skaffa barn så tidigt, vad vet jag. Men vi är ändå 30 och 45 år gamla så vi har inte all tid i världen. Och som jag nämnt tidigare, så handlar det mest om att jag behöver veta att han verkligen vill.

Ja men ts gubbe är 45

Och ts man vill inte. En viss skillnad. Man kan inte tvinga någon, kvinna eller man spelar ingen roll. Båda måste vilja och om inte får man respektera det

Läs och försök åtminstone förstå vad det står.

TS kärlek till en tanke,
är större än kärleken till mannen.

Men du kanske anser att kvinnans kärleken till mannen aldrig någonsin kan jämföras ens med kvinnans kärlek till sin egen tanke?

Häpnadsväckande i så fall...
Men sannolikt inte omöjligt i vissa fall.

Om det stämmer generellt, om detta är din och många kvinnors åsikt, så har vi ännu en förklaring till varför män generellt inte alls har samma barnlängtan. Uppenbarligen mycket sunt i så fall av män rent generellt att vara återhållsamma både mer kärleken till kvinnan och med sin barnlängtan.
Om det du säger är din och många kvinnors åsikt så bör männen självfallet bejaka och prioritera sin lust att para sig, men vara mycket återhållsamma med kärlek till kvinnan, eftersom kärleken (om den ens finns) försvinner helt när barnet kommer.

Om mannen skulle bejaka kärleken, bejaka det han tror är ömsesidig kärlek, så blir han grundlurad.
Bättre då att enbart bejaka sin lust att para sig, bättra att manipulera kvinnan först för att få ligga, ställ ut de löften som hon kräver för att han ska få ligga, innan han själv blir manipulerad till att sätta barn till världen i en relation där kärleken till honom kommer försvinna när kvinnan blivit gravid och barnet kommer.

Detta om det stämmer det du säger om kvinnans kärlek till mannen, alltså kvinnans obefintliga kärleken till mannen...