Jag vill ha barn men han vill vänta

Din man vill egentligen inte ha fler barn. Han är nöjd med två.

Samtidigt vill han inte förlora dig. Därav hela karusellen med att han ska ändra sig och bara känner rädsla.

Jag förstår att detta inte är vad du vill läsa, men för en utomstående är det tydligt. Först sade han till dig att han inte ville ha fler barn. När du var på väg bort, sade han plötsligt att han kanske kunde ändra sig. Sen dess har han krånglat och förhalat. Detta är inte för att han är osäker, utan för att han egentligen inte vill. Annars hade han velat vänta ett tag, tills ni var mer säkra på varandra, och sen kört på. Inte hållit på och velat som nu. 

Är barn viktigare för dig än denne man, slösar du din tid. Visst kan du göra dig gravid med honom, han skulle förhoppningsvis ta sitt ansvar. Men du skulle förmodligen vara ensam om babylyckan. Du skulle bli besviken över att han inte var så engagerad. Och skulle det vara rätt mot barnet? 

Vi har haft kondom sen jag slutade med p-piller i somras. Slutade för att förbereda kroppen och han var införstådd med och respekterade det. Låter som att din kille ändå inte är lika rädd om ni kör avbrutet.

Tack för att du delar och det är skönt att höra om fler i samma situation. Hur gamla är hans barn? Har du satt nån tidsram eller liknande?

Någon skrev förresten om att killar som använder avbrutet som metod kanske är rätt ok med att det kan råka bli en graviditet men tyvärr är det så att många killar inbillar sig att det är en rätt säker metod för att INTE göra tjejen gravid, så istället för att fantisera om att killen är ok med att råka bli pappa så gör man bäst i att fråga.

I just ditt fall ts är det dock rätt tydligt att han INTE vill eftersom ni till och med använder kondom.

Jag tycker du gör rätt i att ha november som ultimatum, då slösar du inte tid i onödan. Tyvärr tror jag inte det blir något försök i november, jag tror att han kommer att backa när du till slut kommer att behöva ställa honom mot väggen.

Därför att om du hängt med i det ts beskriver så känns det rätt tydligt att hon vill ha barn och skulle bli olycklig om hon skulle behöva ge upp den drömmen. Mannen hon är med vill egentligen inte, inte nu och kanske aldrig i framtiden heller. Han tycker hellre att de ska göra slut för han kan inte lova henne något.

Om ts inte vill ha barn med någon annan man är det lika bra hon ställer in sig på att aldrig få några alls. Så om hon vill ha barn, ja då är det bättre att ställa in sig på att behöva göra slut. Då ska hon verkligen inte sitta och försöka vänta ut honom, för det är stor risk att det aldrig händer. Dessutom är han redan rätt gammal och fertiliteten hos män minskar också med åldern! Redan nu kanske de skulle få problem med andra ord.

Självklart ser hon ingen annan man hon vill ha barn med eftersom de är ett par. Hade hon varit med någon annan så hade det kanske varit med honom istället. Vanlig grundläggande psykologi. Och sedan brukar man väl knappast gå omkring och tänka att man hellre vill ha någon annan man som pappa till ens framtida barn medan man är i en relation.

Din kille ja, men inte allas. Det är skrämmande många killar (och tjejer!) som tror att det är en ok metod. Ändå blir statistiskt sett 25 % gravida inom ett år. Kan vara värt att dubbelkolla med den man är med hur den tänker.

Det var förresten 22 % och inte 25 %, men eftersom siffrorna bygger på att man använder det som preventivmetod så lär grundtanken vara att inte bli gravid.

amelia.expressen.se/halsa/hur-sakert-ar-avbrutet-samlag-kvinnolakaren-svarar/

I genomsnitt så blir 22 procent av de par som har avbrutet samlag gravida under första året.*

* Detta enligt Pearl index från Läkemedelsverket, där du hittar statistik för olika preventivmedel.

Vadå njae? Då förstår du väl precis hur ts tänker, att den killen hon är med är den enda hon ser sig vilja ha barn med.

Nästintill perfekt. Förutom den liiiiilla detaljen att han inte är säker på om han vill och verkar känna sig trängd och hellre gör slut i november än att ge dig falska förhoppningar (dvs han är inte säker även om han säger det för annars skulle han inte säga så).

Du får nog ställa in dig på att riskera att bli barnlös om den här mannen är viktigare än att ha egna barn.

Står och vacklar. Göra slut nu eller ge honom mer tid. Han säger att han vill bli pappa igen och ha barn med mig, men behöver tid att komma över sina rädslor först. Känna sig mer trygg.

Jag tog detta beslut i affekt. Jag trodde att vi var överens om att börja i november och när han tvekade pressade jag honom med ultimatum. Jag har nu insett att jag behöver fundera mer över beslutet. Jag har sagt till honom att vi antingen gör slut, eller så fortsätter vi och jag ger honom tid och eftertanke utan tidspress.

Jag tänker i så fall ha en inre tidsram för hur länge jag kan vänta, men inte pressa honom med den. Jag tänker att vi kommer ha samtal, själva eller med parterapeut 1 gång i månaden. Vi kommer göra en fertilitetsutredning redan nu för att jag (förhoppningsvis) ska bli lugn i att det inte är något fel på oss. 

Samtidigt vet jag inte om jag orkar vänta. Leva i ovisshet? Han säger att han vill men kan inte lova när och jag är inte korkad, jag fattar att det kan hända att han inte blir redo innan det är för sent.

Hur tar man ett bra beslut? Ett livsavgörande sådant?

Detta är det hittills svåraste beslut jag tagit i mitt liv. Gör vi slut har jag sumpat chansen om en potentiell framtid med honom och barn.

Stannar jag kvar, säg ett år, riskerar vi att då stå på precis samma plats och ändå göra slut. Men då har jag ändå bara slösat ett år. Och tänk om vinsten som kan komma med att vänta kommer? Tänk om jag missar chansen för att jag varit otålig?

Något tips på hur man tar ett livsavgörande beslut? Hur man vet vad som är rätt för en själv, vad hjärtat och magkänslan vill? Jag vill lyssna på hjärtat och magkänslan, men de ändrar sig hela tiden.

Länk till statistiken? Är genuint intresserad.

Någon kärnfamilj är inget jag strävar efter. Jag tror på att familjer kan se ut på många olika sätt och vara trygga och fulla av kärlek trots att de inte har en konstellation av mamma, pappa, två barn. Vi lever icke-normativt på andra sätt som jag inte orkar gå in på nu och jag har inget behov av att uppnå det "normala" bara för att det förväntas.

I vår relation finns inga större problem förutom barnfrågan.

Eller så träffar du en underbar barnfri man som inte vill hellre än att skapa en kärnfamilj med just dig. 

Det är dumt att börja belasta en relation med barn när det redan finns problem. I din nuvarande relation har du dessutom en statistiskt minimal chans för att ni ska hålla ihop. Så om du skaffar barn med din nuvarande kille så väljer du nästa säkert en framtida styvmamma och varannanveckas-liv för ert barn.

Det är du som väljer vilken typ av familj ditt framtida barn förtjänar att växa upp i.

Du förtjänar en partner som vill samma saker som du och som känner samma entusiasm och längtan efter ett barn. Och som respekterar dig mer än att vela och hålla dig på halster.

Det är inte den här mannen och det vet du också egentligen.

Kanske inte världens bästa inställning att chansa på en sådan sak när det är barn i bilden....