Jag vill ha barn men han vill vänta

Lite mer än 2 år

Nej det är inte länge. Det som är problemet är att han inte ville ha fler barn när vi träffades och därför har vi behövt fundera mycket på om det funkar. Man måste ju ändå vilja samma om en så stor sak så tycker det är rimligt att prata om det tidigt. Sen kanske det inte är rimligt att skaffa barn så tidigt, vad vet jag. Men vi är ändå 30 och 45 år gamla så vi har inte all tid i världen. Och som jag nämnt tidigare, så handlar det mest om att jag behöver veta att han verkligen vill.

Om barn är viktigt för dig så borde du ha avbrutit i samma sekund som han sa att han inte ville ha fler barn. Han vill fortfarande "inte" ha barn, på så sätt att han inte sagt rakt ut att JA, han vill ha barn och är säker på det, så läget har inte ändrats ett dugg. Så du måste bestämma dig för om du vill ha barn eller inte i livet och utifrån det ta valet kring relationen. Dvs, om du vill ha barn så behöver du gå vidare. Om du stannar finns stor risk att du blir fruktansvärt olycklig.

Men kan inte människor ångra sig? Folk ångrar sig ju hela tiden om saker. Han säger att han ångrat sig.

Spelar det någon roll? 

Du mår ju uppenbarligen inte bra av den här ovetskapen och att inte vara när eller en om han blir reda.

Stå upp för vad som är viktigt för dig och om han inte kan tillmötesgå dig i detta så är ni inte kompatibla. Hårt men så är det. Han kan inte bli ihop med en yngre kvinna och förutsätta att hon inte ska vilja ha barn. Det är inte seriöst.

Jag och min man hade varit tillsammans drygt två år när vi började försöka. Ett år senare blev vi föräldrar.

Jag tycker inte att det gick för fort. Vi var säkra på varandra och vad vi ville. Vi hade inte heller all tid i världen. Jag var 36 när våra barn föddes, min man 33. Han hade nog kunnat vänta några år till, men han var säker på att han ville ha barn, och att han ville ha det med mig. Det pratade vi om. Då fanns inte alternativet att vänta så mycket längre.

I ert fall är det framför allt din mans ålder som är problemet. Visst, män kan teoretiskt få barn hela livet, men även mäns fertilitet sjunker med åldern, och man ska orka vara förälder också, i många år. Min egen pappa var över 40 när jag och min syster föddes, mamma 14 år yngre. De var i lite liknande situation som ni, med den inte oviktiga skillnaden att ingen av dem hade barn sen innan.

Jag säger inte att din man är för gammal. Min pappa var 43 när jag föddes och 47 när min lillasyster föddes. Men jag undrar fortfarande om din man verkligen vill, samt om han vet vad han vill?

Nu har dock ny info kommit fram sen jag skrev mitt förra inlägg. Att han kanske kan tänka sig fler barn, men tvekar av andra skäl. Ditt mående, att ni inte har varit tillsammans så länge osv.

Jag och min man hade varit tillsammans drygt två år när vi började försöka. Ett år senare blev vi föräldrar.

Jag tycker inte att det gick för fort. Vi var säkra på varandra och vad vi ville. Vi hade inte heller all tid i världen. Jag var 36 när våra barn föddes, min man 33. Han hade nog kunnat vänta några år till, men han var säker på att han ville ha barn, och att han ville ha det med mig. Det pratade vi om. Då fanns inte alternativet att vänta så mycket längre.

I ert fall är det framför allt din mans ålder som är problemet. Visst, män kan teoretiskt få barn hela livet, men även mäns fertilitet sjunker med åldern, och man ska orka vara förälder också, i många år. Min egen pappa var över 40 när jag och min syster föddes, mamma 14 år yngre. De var i lite liknande situation som ni, med den inte oviktiga skillnaden att ingen av dem hade barn sen innan.

Jag säger inte att din man är för gammal. Min pappa var 43 när jag föddes och 47 när min lillasyster föddes. Men jag undrar fortfarande om din man verkligen vill, samt om han vet vad han vill?

Nu har dock ny info kommit fram sen jag skrev mitt förra inlägg. Att han kanske kan tänka sig fler barn, men tvekar av andra skäl. Ditt mående, att ni inte har varit tillsammans så länge osv.

Nej, personer i hans sits ljuger inte för att vara taskiga. De ljuger för att INTE vara taskiga. De tror på något konstigt sätt att det är bättre att inte såra den andra med ett rakt nej. De tänker liksom inte på att verkligheten kommer ifatt en dag... Och att det därför är bättre att vara ärlig på en gång.