Misstänkt otrohet vad göra?

Nej hon är inte genomrutten. Hon är ju fantastisk och jag älskar henne/ skulle älskat henne om detta inte hade hänt. Har kollat på bilderna flera gånger och pratade nyss med min vän som hade sett dem och det var liksom ingen tvekan på vad de skulle göra. Jag vill fortsätta förhållandet som att inget hänt men samtidigt hatar jag henne och äcklas av henne :(

Vilken rätt har ni att tala om för TS vad han ska göra? 

Att säga vad man tror att man själv skulle göra är en sak men på några här låter det nästan som om han inte väljer att bryta så är han en xxxxxxxx om han inte gör det. 

Glöm inte att ts är eller har varit kär i den här människan,
så helt genomrutten som människa kan hon ju inte vara!
Ni som anser att ni på ett personligt plan har på fötterna för att döma ut henne om människa, ni dömer ju också ut ts och hans kärlek.

Det är nog flera i tråden som verkligen skulle behöva kliva ned från sina höga hästar...

Vilken av alla som skrivit här, vem överhuvudtaget, kan ställa sig upp och garantera att den aldrig har haft och aldrig i hela sitt liv kommer att få några som helst personliga problem?

Sanningen är ju att vi alla vet att INGEN kan garantera detta. 
Men vissa här ägnar sig trots detta åt att döma ut en annan människa för hennes personliga problem.

Sanningen är att personliga problem nästan alltid går att komma tillrätta med.

Vilken människa går genom livet utan att någon gång ha några personliga problem?
Hand upp den i tråden som kan garantera detta!

Det är klart att alla,någon gång i livet,kan råka ut för att få personliga problem.
Men långt ifrån alla som råkar ut för det väljer att bete sig illa mot andra.
Så att man har personliga problem ursäktar inte att man väljer att vara otrogen.

En kort uppdatering kring detta. Vi hade ett långt samtal igår och Ja hon hade varit otrogen. Hon kände en djup ånger över detta. Ingen av oss sa några dumma ord till den andra. Vi båda grät och skrattade om vartannat. Vi gjorde slut och blev tillsammans igen eller så blev det något mellanting att vi är vänner i allafall. Vi båda känner stark kärlek för den andre. Vi är varandras bästa vänner. Vi kommer åka på resan tillsammans men vi kommer att göra det som 2 vänner och så får vi se vad som händer från det.

Precis så. Det svamlar mycket i den här tråden om personliga problem och jalla jalla om känslor i milslånga inlägg. Det behöver verkligen inte vara komplicerat alls.

Men snälla Molly,
var skulle jag ha sagt något om att ursäkta otrohet???

Det jag har sagt är att den som väljer att vara otrogen sannolikt, eller alltid, har personliga problem.
Och det viktiga, personliga problem går alltid att komma tillrätta med.

Hur kan du försöka få det till att jag skulle ursäkta otroheten?

Sitter du själv så högt på din häst, avståndet hit ner blir så stort, att du inte klarar att se vad jag här nere bland vanliga människor skriver?

För mig är det fullkomligt uppenbart att den som väljer att vara otrogen bara för spänningens skull, den har personliga problem.

Fråga till dig: Är du säker på att du har kompetens och erfarenhet för att bedöma alla typer av personliga problem?
Om du svarar ja, har du då ens koll på dina egna personliga problem?

Du verkar vara väldigt inskränkt och så extremt dömande och fördömande mot en annan medmänniska,
och därmed dömer du också ut ts.

Ts skriver och intygar: Att hon känner djup ånger, att de båda känner stark kärlek för den andre och att de är varandras bästa vänner.
Vem är du att döma ut deras kärlek och deras vänskap?

Med stöd av deras ömsesidiga kärlek och deras vänskap, om hon och de tillsammans ser till att komma tillrätta med de bakomliggande orsakerna och med hennes personliga problem så finns det ju inget som säger att hon kommer göra om det.
I så fall blir det alltså inte aktuellt att ens fundera på om hon ska få fler chanser eller inte.

Varför gör du ditt val att se allt detta från den mest negativa vinkel som du förmår? Vad är det som driver dig till att döma andra på detta sätt? Kan bakgrunden till detta vara att du själv ännu inte har kommit tillrätta med dina egna personliga problem?

Den som är i ett fast förhållande och måste söka spänningen genom att vara otrogen, jag anser att den har personliga problem.

Men du anser alltså att söka spänningen på detta sätt inte alls tyder på att den otrogna skulle ha några personliga problem? 

Då förstår jag dig inte. Men jag förstår att vi tycker olika om detta spänningssökande.

Och det är väl snarare du som försöker ursäkta otrohet genom att påstå att det bara handlar om spänningssökande?

Varför citerar du och skriver detta till mig? Jag har aldrig påstått att alla väljer den vägen eller att alla med personliga problem skulle vara otrogna. Var får du dina märkliga och inbillade tolkningar ifrån?

Läs det jag skriver, diskutera gärna och citera, men håll dig till det jag skriver och inte till något som du själv inbillar dig att jag kanske menar.

Jag hävdar fortfarande att den som väljer att vara otrogen, den har personlig problem.

Hur du kan få detta till något helt annat övergår mitt förstånd.
Kan det i så fall ha något att göra med det du själv skriver, att du själv har haft personliga problem och livskriser, detta kanske inte är avklarat för din del, och du har svårt att förhålla dig till det jag skriver?

Det verkar inte lite svart/vitt resonemang du har.  TS frågar hur vi här skulle ha reagerat.  På en gång kommer propåer om att han ska lämna och åsikter över partnerns personlighet mm. 

Varken du eller jag har någon insikt i deras relation, vi kan berätta hur vi skulle ha reagerat men att tala om för honom hur han ska reagera tycker i alla fall jag är att sätta sig på höga hästar och tro sig kunna ta beslut åt andra.

Jag har inga som helst problem med de som skriver att -Jag kulle ha blivit helt förtvivlad och gråtit floder, eller -Jag skulle ha blivit heligt förbannad. Det är att beskriva hur man skulle ha reagerat.

Det är helt upp till honom att utifrån deras relation ta ett beslut för sig själv. Ibland är det som att välja mellan pest och kolera och inte alls så svart och vitt som många tycks tro.  

Genom att inte ge rådet att lämna så råder man inte automatiskt att stanna. Det är något han och partnern tillsammans måste komma fram till. 
Det enda råd man kan ge är att de måste tala med varandra. 

Säkert kommer de också att få helt nytt sätt att se på den där vännen som skickade bilden.

Ja,han ber om råd hur vi skulle ha gjort i hans situation,
Och råd är vad han har fått.
Sen om han väljer att följa dessa råd är inte upp till oss att bestämma.
Vi kan som sagt bara tala om hur vi hade gjort.

Och varför skulle de ändra uppfattning om vännen?
Jag fick reda på mitt ex otrohet genom ett par vänner. Och jag blev bara tacksam för att jag fick veta.
Kanske kommer TS och hans sambo att känna samma sak.
Vem vet,det kanske leder till något positivt om de hittar tillbaka till varandra och kan lösa sina problem.

Ja, jag har sagt vad jag tycker och jag har en åsikt.
På samma sätt som du själv och de flesta andra som har skrivit i tråden, liksom de allra flesta som skriver på detta forum och framför åsikter.
Jag har inte skrivit att mina åsikter är fakta.
Var får du dina villfarelser ifrån?

Eller menar du att jag inte har rätt att framföra mina åsikter?
Men du tycker uppenbarligen att du själv har rätt att framföra dina åsikter.
Varför denna skillnad?

Jag tycker att du har rätt att framföra din åsikt, även i de fall jag inte delar den. Hoppas du också kan acceptera att jag och andra medlemmar har samma rätt att framföra våra åsikter, även i de fall de inte känns bekväma för dig.

Jag har inte diskuterat orsaker.
Det är ju du som har tagit upp att orsaken är spänningssökande,
eller hur?

Jag tycker att du ska släppa dina anklagelser och dina inbillningar gällande det jag skriver och i stället ägna dig åt ämnet.

Ja jag håller fast vid min åsikt, att alla som gör valet att vara otrogen har personliga problem.

Men det är ju inte alls samma sak som det du påstår att jag skulle ha sagt, att alla som har personliga problem också skulle vara otrogna.

Visst borde du klara att se skillnaden på dessa två saker innan du citerar och skriver dina egna påhitt? Det är ju inte särskilt svårt eller komplicerat att förstå denna avgörande skillnad!

Det är inte min åsikt och jag har aldrig sagt att personliga problem skulle utgöra någon ursäkt.

Tvärtom anser jag att personliga problem är något man ska ta tag i och göra något åt. Vilket jag också skrivit, om du bara läser mina inlägg med öppet sinne.

Dessutom är min uppfattning att personliga problem går att komma tillrätta med, om man bara vill. (Nästan alltid...)

Om du väljer att tolka och fultolka hur min åsikt låter så ligger det helt och hållet hos dig.
När du inte förstår, fråga då hellre än att hitta på en egen fultolkning.

Nej jag ser inte skillnaden, för den hänger enbart samman med din egen tolkning.

Kan du inte släppa detta nu och vi i stället hjälps åt att återgå till trådämnet?

Jag tror att du och jag egentligen, i det allra mesta, inte står så långt ifrån varandra gällande uppfattningar och värderingar. Jag har uppfattat att du avskyr otrohet. Du har egna erfarenheter. Jag delar denna avsky och har motsvarande erfarenheter (men jag har alltså medvetet valt att inte ge uttryck för min egen uppfattning om detta).

Gällande personliga problem så anser jag att den som fattar sitt beslut att vara otrogen, den måste helt enkelt ha någon typ av personligt problem, för annars fattar man inte ett sådant beslut.

Och som jag sagt tidigare, gällande ditt exempel, anser jag att den som har ett sådant behov av att känna spänning så att den därför beslutar sig för att vara otrogen, den måste ha någon typ av personligt problem, för annars har man inte ett så märkligt behov av spänning så man fattar ett sådant beslut.

Det förvånar mig faktiskt att (om) du inte håller med om detta.

Jag erkänner att jag har svårt att förstå och acceptera att vi skulle vara oeniga om detta. I så fall har jag lättare tro, och jag hoppas, att vi har missförstått varandra.