Misstänkt otrohet vad göra?

Konfrontera inte.

Om du vill få reda på så mycket som möjligt om sanningen så ska du absolut inte vara för snabb med att konfrontera.
Att konfrontera brukar alltid bara skapa förnekande och att konfrontera gör det oftast omöjligt att få reda på mera fakta.

Om du vill få reda på om din partner är beredd erkänna och berätta sanningen, så ska du inte avslöja dina kort. Berätta absolut inte vad och hur du fått reda på något.

Den som börjar förneka, eller försöker dölja delar av sanningen, får sedan mycket svårt att berätta och erkänna hela sanningen. Ju mer man konfronterar, desto mer kommer partnern att förneka. Förnekandet blir bara starkare för varje steg och det blir bara svårare och svårare för partnern att sedan ändra sig och erkänna.
Ofta är behovet att förneka, och döljandet av hela sanningen, allra mest för den själv. Alltså behov och försök att förneka och att i någon mån försöka rättfärdiga allt inför sig själv.

Med konfrontation blir det mycket svårt för dig att få fram sanningen och genom förnekanden blir det dessutom mycket svårt för din partner att sedan ändra sin inställning till att erkänna, både inför dig och inför sig själv.

Det som är gjort går inte att ändra.
Att konfrontera kan inte ändra det som redan har skett.
Men att få fram så mycket som möjligt av sanningen, och få reda på hur ärlig din partner är beredd att vara, kan vara mycket värdefullt för dig och för hur du vill att er framtid ska se ut.

Vad vill du?
Älskar du henne på riktigt?
Om det allra värsta har hänt, hur ser du på det? Om det har hänt hur vill du i så fall att er framtid ska se ut?
Vill du helst att er relation ska fortsätta?
Vad/hur önskar du i så fall ska ske, vad kräver du av din partner, hur ska detta gå till, för att ni ska kunna fortsätta?

Hänt har hänt.
Det är alltså ingen överhängande brådska för dig att agera på det som redan har hänt.
Om det är din önskan att få fram så mycket som möjligt av sanningen, typ att få fram ett faktaunderlag för dina beslut, hur ska du då agera på er resa?
Klarar du att agera klokt och låtsas som ingenting?
Är önskan om sanningen så stark så att du klarar att ta det lugnt, ta den tid det behöver, för att på smartast möjliga sätt, t ex genom lite detektivarbete, försöka få reda på så mycket som möjligt om sanningen, och om hur din partner är beredd bemöta dig i denna svåra situation?

En sak är säker, om du väljer att konfrontera, om du handlar i affekt och med brådska, brukar det bli omöjligt få fram sanningen och de fakta som du behöver för att fatta kloka beslut.

Om han och de tillsammans vill försöka reda ut sina problem, rädda sin kärlek och sin relation, så är det i de flesta fall mycket viktigt att få fram så mycket fakta som möjligt.

Du kanske saknar liknande erfarenheter, du kanske inte har varit kär, bildat familj med barn och allt?

De flesta långa relationer, de flesta familjer, går igenom flera olika kriser genom åren och många reder ut och klarar av sina problem.
Alla undersökningar visar att de flesta relationer klarar av att överleva en tillfällig sexuell förbindelse.
Många par kan vittna om att både de själva, var och en, och deras relation har gått stärkt ur en kris.

Jag tycker inte du ska vara så snabb att döma någon annan.
Särskilt inte som du inte känner till något om deras kärlek och deras relation. Du har ju faktiskt ingen aning.

Jag inser i vart fall att jag vet inte något om ts, inte om hans partner och inte om deras relation.
Därför ger jag i all välmening de råd som jag gör.

När allt kommer omkring, när man ser saken i ett större perspektiv, så behöver det ju inte innebära något alls att det har förekommit en tillfällig sexuell förbindelse. Rent faktiskt, i praktiken och i verkligheten så har ju inte något överhuvudtaget förändrats av detta.
Det är ju inte så att någon har blivit blind på ett öga eller förlorat en hand, eller hur?

Allt i övrigt är begränsat till enbart känslor.
Det enda som kan ha förändrats i verkligheten är känslor. 
Det finns alltid möjligheter att göra något åt känslor, om man vill detta.

Det är givetvis inte möjligt att utifrån ett foto bedöma om och hur någon hånglar med någon.
Möjligen om det finns inspelat på video och i närbild då.

Men om det som visas bara är en ögonblicksbild på ett foto så är det givetvis inte möjligt avgöra vad som pågick, hur, vad hände, hur länge pågick det?
Var det bara en vänskaplig kram?
Hade han bränt sig på kinden och hon blåste på den för att lindra?
Slickade hon skämtsamt och oskyldigt bort något spill från hans haka?
Om man bara tittar på ett foto, på det ögonblicket, kan man givetvis inte bilda sig en bra uppfattning om vad som har hänt.

Om verkligheten är (eller hennes förklaring) t ex att hon följde en arbetskamrat in på rummet för att låna hans mobil-laddare, eller låna toan, så är det självfallet inte otrohet. Eller hur?

Man kan inte döma ut en människa, och därmed också ts, på detta sätt.
Hon som människa är självklart inte ett svin.
TS har varit kär i henne. Jag utgår från att ts är tillräckligt klok för att inte bli kär i ett svin.

Men däremot kan man döma ut hennes handling som svinaktig, om man anser sig ha belägg för detta.

Men det är stor skillnad på att döma en handling och på att döma ut en medmänniska.

Du har rätt i mycket av det du skriver.
Men jag tycker inte att man måste dra de snabba slutsatser som du gör.

Om ts beskrivning stämmer någorlunda med verkligheten (vilket jag tror) så är det helt riktigt att problemet är hennes och det är hon som har personliga problem.

I de allra flesta fall gäller att den som väljer att vara otrogen har personliga problem.

Men vilken människa går genom livet utan att någon gång ha några personliga problem?
Glöm inte att ts är eller har varit kär i den här människan, så helt genomrutten som människa kan hon ju inte vara!

Sanningen är att personliga problem nästan alltid går att komma tillrätta med.

(Jag har absolut inte försvarat otrohet. Återigen låter du dina enögda och inskränkta känslor spela dig ett spratt.)

Jo, känslor är mycket viktiga i min värld.
Tillit handlar enbart om känslor.

Allt i övrigt är begränsat till enbart känslor.
Det enda som kan ha förändrats i verkligheten är känslor. 
Det finns alltid möjligheter att göra något åt känslor, om man vill detta.

Du har fel.
Ingen människa begår enbart goda handlingar.

Världens godaste människa har också någon gång begått en handling som inte var enbart god.
Vare sig Dalai Lama, Moder Teresa eller någon annan människa har enbart begått goda handlingar under deras livstider.

Med ditt sätt att döma människor så är också väldens godaste människor att betrakta som svin, i dina ögon, eftersom de någon gång har begått en dålig handling.

Även du borde faktiskt klara förstå bättre än att generalisera så extremt grovt som du gör.

Om du älskar henne, eller har älskat henne, så som du skriver, så tror jag inte att du samtidigt hatar henne som människa och person.

Däremot har jag absolut full förståelse för att du starkt hatar det hon har gjort, alltså att du hatar den handlingen som hon har gjort.
Och att du kan mycket väl hata de personliga problem som hon uppenbarligen har.

Handlingen går inte att göra något åt.
Gjort är gjort.
Det är bara för dig liksom alla att tugga i sig att man kan aldrig hindra sin partner från att vara otrogen.
Vad handlingen betyder för dig och hur du låter det påverka dig kan bara du själv avgöra.
Men det är nog inte det bästa eller klokaste att avgöra detta i affekt och i hastigt mod.

I sak har ju faktiskt inget förändrats.
Men självfallet och fullt förståeligt har känslorna påverkats jättemycket. T ex den viktiga känslan om tillit.
Med lite tid och med lite distans så kan de omedelbara och mycket svåra känslorna kanske gå att ändra.

Hennes personliga problem går dock att göra något åt, om både hon själv och du vill göra något åt det.
Den absolut viktigaste grunden är hennes egen inställning och förståelse. Denna grund måste finnas och vara mycket stark hos henne för att din inställning och förståelse ska kunna ha någon betydelse.
Du kan aldrig lösa hennes personliga problem åt henne.
Men om hon har insikt, eller en stark vilja att skaffa sig insikt, om sina problem så finns alla chanser att lösa hennes problem.
Men hon behöver säkert professionell hjälp.
Ni tillsammans skulle säkert må bra av professionell hjälp, oavsett om ni vill avsluta relationen eller försöka reparera den.

Även du själv skulle på ditt eget personliga plan få god hjälp.
En bra terapeut kan garanterat hjälpa dig och er att sortera ut känslorna, ge er verktyg för att bättre kunna hantera situationen och känslorna, och kan hjälpa dig skapa ditt beslutsunderlag för hur du på ett bättre sätt ska välja att gå vidare med resten av ditt liv, sortera ut om du helst vill gå vidare ensam eller tillsammans.

Glöm inte att ts är eller har varit kär i den här människan,
så helt genomrutten som människa kan hon ju inte vara!
Ni som anser att ni på ett personligt plan har på fötterna för att döma ut henne om människa, ni dömer ju också ut ts och hans kärlek.

Det är nog flera i tråden som verkligen skulle behöva kliva ned från sina höga hästar...

Vilken av alla som skrivit här, vem överhuvudtaget, kan ställa sig upp och garantera att den aldrig har haft och aldrig i hela sitt liv kommer att få några som helst personliga problem?

Sanningen är ju att vi alla vet att INGEN kan garantera detta. 
Men vissa här ägnar sig trots detta åt att döma ut en annan människa för hennes personliga problem.

Sanningen är att personliga problem nästan alltid går att komma tillrätta med.

Vilken människa går genom livet utan att någon gång ha några personliga problem?
Hand upp den i tråden som kan garantera detta!

Den som med säkerhet väljer uttala sig på så sätt som att den kan och vet allt,
det är oftast samma person som besitter lägst kunskap och lägst begåvning, men som ofta lyckas inbilla sig själv de mest vettlösa saker.

"förhållande utan barn"   ??? 
Vem var det som skrev något om BS...