Boendekostnad...spinoff på annan tråd

Vi ligger idag på en utgift på 12000 inkl extra amortering. Skulle vi flytta till dyrare hus som egentligen vore bättre för vår familj skulle det bli snarare runt 16-18000 kr i mån. Det är det vi funderar på om det är en simma som vore orimlig. Vi är båda vana att alltid sitta på låga lån nämligen.

12000. Ni ska kunna betala det utan problem om en eller båda blir av med jobbet eller långtidssjukskriven samtidigt. Ni ska också gott och väl kunna betala det själva om ni separerar eller en av er dör. Jag har utgått från att ni tjänar lika mycket, vilket ni antagligen inte gör. Så räkna på att den av er som tjänar minst ska kunna klara boendekostnaden (samt alla andra räkningar och levnadskostnader) själv på en a-kassa eller sjukpenning.

Jag tycker det är konstigt att tänka så. Jag brukar titta på summan, hur många miljoner jag vill betala. 

Fråga då om det saknas något?

Jo, men då kan man väl svara så? "Vi tjänar som ni och tycker att xyy är en rimlig summa på boende, då har vi kvar xxy i h det räcker för de andra kostnaderna vi har".

Eller?

Fast saken är att det sällan spelar roll, iaf inte här på FL. Ger man massor av info anser folk ändå att något saknas.

Och jag vet inte vad det givit heller, ärligt. Jag kommer inte lägga ut hela min ekonomi på FL för allmän beskådan och då hjälper det ju inte. Har sagt att vi har två barn och unga andra lån  Har fyllt upp med att vi inte reser nämnvärt och inte har några dyra intressen.

Vad menar du mer är krav för att kunna svara på hur man själv tänker och resonerar för nån annan?

Jag tror vi missförstår varann här. Jag är inte intresserad av exakt vilka summor folk betalar. Utan mer hur man tänker för hur mkt pengar man vill ha kvar när huset är betalt, hur man tänker där. Det går ju svara på utan att ha min ekonomi framför sig.

Vi har resonerat att vi ville betala så lite vi kunnat för boendet och ha låga lån för att vi ogillar att ha skulder (min man ville egentligen att vi skulle skippa lån och försöka gå in med alla besparingar för att stå utan bolån, men jag resonerade att en del besparingar är bra att ha utanför huset med). Men det var innan barn, med två barn nu finns andra krav på själva boendet än vi själva har - och då kanske önskemålet om låga lån måste justeras. Men jag är därför lite nyfiken på hur andra resonerar där.

Jo, och sparat kapital har vi, dels en mindre summa på 100000 som är direkt tillgängligt om något akut går sönder hemma och måste lagas. Och sen en del ytterligare (ett antal hundra tusen) i olika fonder och aktier.

Vi har varit väldigt lågt belånade med runt 800000 kr var för huset, det är lägre bolån än jag hade på lägenhet. Vi har klarat det utan problem under föräldraledigheten med en lön och bidrag där vi tagit ut 3-4 dagar i i peng. Så just nu lever vi rätt lätt. Däremot är det inte bästa boendet för barnen, ingen bra trädgård, ingen skola nära, de får dela rum etc.