Har jobbat som vikarie på en waldorfskola men har egna barn i en mindre friskola med vanlig inriktning.
En del av barnen hade lite udda föräldrar och det var många barn med diagnoser eftersom föräldrarna tänker att det är en bättre miljö för de barnen. Föräldrarna förväntades hjälpa till med städning, renovering osv på skolan.
Barnen på högstadiet hade givetvis mobiler och använde dator i undervisningen som krävs vad gäller läroplanen. Men annars upplever jag att barnen generellt använde mindre teknik än i vanliga skolan. Många hade intressen som att läsa och virka på sin fritid. De hade lite mindre undervisningstid då de var ute mer, gjorde mycket kreativt med mera. De gjorde också sånt som var typiskt för waldorf, exempelvis skriver med färgpennor eftersom man inte får sudda osv. De hade mindre resurser att tillgå vid behov och en del barn kunde inte alfabetet i upp till årskurs tre ungefär. Alltså visste ej hur B ser ut eller liknade. De hade hjälp av klassiska bilder med B(jörn) men kunde ändå inte. Vet ej om det var föräldrarnas inflytande som gjorde att en del barn hade mer koll, om det är diagnoser eller om undervisningsstilen helt enkelt inte passade för de barnen. Lärarna var engagerade i sina klasser och var omtyckta av barnen.
Fritids var väldigt fritt, det var väldigt mycket fokus på den fria leken. Fritids upplevdes väldigt stökigt eftersom det var otroligt många barn och bara en, liten avdelning. Nästan alla barnen hade fritids och väldigt långa dagar upp till fjärde klass. Personalen arrangerade ingenting för barnen förutom vid något tillfälle och då var det antingen väldigt stökigt eller nästan inget deltagande. Upplevde att personalen på fritids mest passade barnen vilket också var svårt eftersom det var en otroligt stor skolgård och svårt att ha koll.