Slutkörd

Puff

Tack, jag känner inte igen mig i mina orostankar. Funderar om det har en koppling till att jag haft så mycket på jobbet sista halvåret. Allt har bara blivit värre trots att jag påpekat att det är oacceptabelt hur mycket jag jobbar utan att ens få övertid för tiden. Det heter så fint att jag får ta ut tiden när tillfälle ges.
När jag väl tar ut tiden så slängs det i ansiktet på mig att jag varit borta mycket, men det är ju timmar jag jobbat kvällar och helger.
Usch jag blir så upprörd över allt och orolig och ångestladdad, då börjar jag analyser allt.
Som tex detta med alkoholen som leder in på massa andra tankar om socanmälning.
Egentligen ska jag inte bry mig för jag vet ju att det bara råkat bli fel i anteckningen från läkaren.
Men jag bryr mig för mycket så det skapar en oro hos mig.
Nu när jag kontaktat vårdcentralen och fått ett samtal bokat för att ändra felet så oroar jag mig för om det uppfattas konstigt och om läkaren kommer förstå att jag är så trött och sliten som jag är för att jag reagerar över anteckningen.

Samtidigt vill jag jobba för det hade varit hemskt att gå hemma men jag vill ju må bra.

Idag frågade jag om kan ta ut 3 dagars semester fick ett nej eftersom jag måste fokusera på jobbet och att se till att vi har noll felaktigheter i våra processer.
Jag orkar inte!! Våra processer är fel eftersom de uppgifter som kommer till mig är fel, men de som är i det ledet de får ta ut semester i tid och otid.
Jag får inte ens 4 veckors semester. I somras hade jag 2!
Tänker att jag då ska få ta ut någon dag när det behövs exempelvis nu vid höstlov. Men nej det går inte.
Snäll någon hjälp mig.
Hur går jag vidare?
Känns som mim chef straffar mig för att jag uttryckt mitt missnöje.
Jag vill inte ta ansvar för de uppgifter jag får in men jag förväntas ta ansvar för dessa, förväntas ifrågesätta mer än vad som är normalt att göra och leverera trots för mycket jobb på kort tid.
Jag söker andra jobb men har inte fått napp ännu, det enda jag tänker är att jag bokar tid hos en vårdcentral och berättar läget. 

Jag vet, det tragiska är att jag arbetar på avdelningen som har stenkoll på detta. Men mitt arbete tillåter inte mig att ta ut semestern pga tidsramarna som ska passas för att man har tryckt på extremt många processer på endast mig.
I somras tänkte jag att det inte var hela världen men när jag nu fick ett nej pga jag måste prestera och leverera mer så blir jag arg!
Felen har inte med mig att göra och det vet min chef om.

Detta tar så mycket av mitt mående för hur mycket jag än säger till och bevisar så är det jag som ska lösa det. I tid och otid för noll övertid men inte heller möjlighet att plocka ut min tid i ledighet 

Så fort jag kunnat ta en paus från jobbet säg 4 dagar ledigt ink lördag/söndag. Så mår jag Så mycket bättre, ny energi, glädje och längtan.
Men efter 2 dagar på jobbet är jag helt slut, all belastning gör mig slut, alla snabba ändringar, rättelser osv.
Det "självklara" att jag löser det gör mig trött och vetskapen om att det dyker upp när som helst gör mig orolig 

Förra månaden var jag sjuk i 3 dagar, jag hade fruktansvärt ont i magen. Jobbade hemifrån i 2 dagar men sa sen stop!
Jag behöver återhämta mig jag mår inte bra. När jag var tillbaka hade jag otroligt mycket att göra, ingen som stöttade eller avlastade. Allt hade samlats på mitt skrivbord och det var bara att hugga i.
Efter 2 h hade jag sån huvudvärk och det tjöt i mitt ena öra.
Har uppmärksammat att det tjuter i ena örat när jag blir stressad, sker endast på jobbet aldrig hemma.
Jag är orolig för mitt mående men vet inte vad som är rätt och fel gällande mina tankar på sjukskrivning.

Tack, jag börjar känna likadant och det gör mig så ledsen.
Jag söker jobb men inget i sikte ännu

Frågan dök upp från läkaren, - hur ofta blir du berusad då svarade jag att jag sällan dricker alkohol men om jag måste ge ett svar så blir det väl någon gång per år. I anteckningen står det någon gång i månaden vilket är helt fel och troligtvis har det blivit något fel när läkaren gjorde anteckningen. Tycker mest det känns jobbigt att jag ska behöva vänta på att läkaren ska ringa upp mig för att berätta att det är fel. Jag kanske förstorar det men någonstans känns det som som en pinsam grej att rätta till. Jag tog jättemycket blodprover på kontrollen så dom ser väl troligtvis att mitt alkoholintag är obefintligt?

Jag ska prata med min chef idag och lyfta övertiden, semesteruttaget och noll toleransen av fel från mitt håll och hur vi faktiskt når dit.

Reaktionen blir att hon blir aggressivt passiv mot mig.
Precis som detta med semestern.
Hon är redan irriterad för att jag sagt att kraven hon ställer är orimliga att nå på 40h per vecka, att jag dessutom får 0 i övertid och knappt möjlighet att ta ut inarbetad tid gör saken inte bättre..