Barnet vill vara mer hos ena men andra vill inte kompensera ekonomiskt?

Nej, men troligen. Många barn vill vara hos den förälder som tar hand om dom bäst, där dom har kompisar, men även där det är enklast att vara. Det är inte lika populärt att ställa krav, vilket man behöver göra som förälder.

Det låter som att TS vill ha sitt barn mer än pappan, men sitter lite trångt ekonomiskt och tycker det är en utmärkt ide att ta dessa pengar från den andra parten som, har det så bra, ekonomiskt.

Jojo, men det finns många därute som tar ansvar och försöker anpassa utgifter, boende, lön, extrajobb, hobbies, husdjur och andra kostnader när det kniper.

Det är faktiskt inte ens ett vuxet sätt att tänka att man ska försöka snugga så mkt som möjligt av sitt ex, som har det bättre ekonomiskt. Man borde ta bättre ansvar för sitt liv än att parasitera på andra. 

Det framgår med all tydlighet att TS vill ha mer umgänge och mer pengar. Hon får gärna bemöta detta påstående och ge en förklaring om hon inte håller med.

Det låter på dig som att man inte kan förändra sin ekonomiska situation, utan helt enkelt måste få hjälp utifrån. Det finns ett begrepp som kallas inlärd hjälplöshet som stämmer bra in på detta.

Kan kan förändra sin situation själv. Men det är jobbigare än att tycka att livet är orättvist och kräva pengar av andra som har det bättre.

Ja, vi tänker nog olika kring ansvaret för sin egen ekonomi. För mig är det ett enkelt sätt, en genväg, att utan prestation få mer pengar.

Jag har svårt att se att man har ekonomiskt ansvar för varandra som separerade och vuxna människor.

Det är även spännande att liknande dilemman presenteras i vissa TS och sen återkopplar inte skribenten överhuvudtaget.

Är man en myndig fungerande samhällsmedborgare som har valt att separera så löser man sin ekonomi på egen hand. Såvida det inte föreligger andra problem med sjukdomsbild etc

TS verkar ju tycka att det är orättvist och vilja ta enkla vägar i livet, så det är inte omöjligt att hon kände motstånd och tyckte att vi var dumma.

Båda försörjer ju barnet? Dom har vv. Det är så rättvist det kan bli mellan vuxna människor. Det är när man tänker som dig att man ska ha barn+pengar man inte klarar av att försörja sitt barn. Men du har rätt i att om man inte klarar det så bör man tänka till innan om man har råd med barn.

Om man helt avsäger sig sitt barn och ansvaret det medföljer så tycker även jag att det ska betalas en peng. Men som i detta fall verkar det mer som att mamman vill ändra på situationen och ha pengar för det eftersom exet och den nya har det så bra ekonomiskt.

Det får mig att ändra inställning en aning. Barnet är rätt stort och har såklart en egen vilja. Vad är det dom har svårt att komma överens om? Är det gränssättning, är han uppe i sin nya relation eller rent allmänt? Nästa fråga blir varför du har det tufft ekonomiskt? Är det en tillfällig svacka? Gör du något åt det?

Jag har själv oftast vv och vi delar det mesta på hälften. Dock skulle jag aldrig få för mig att be om hjälp ekonomiskt, även om jag har barnen något mer.