Ja det tyckte jag absolut att vi hade. Vi hade pratat föräldraskap, hur vårt liv skulle påverkas, hur vi skulle göra med föräldraledighet, hur många barn vi ville ha, vem som skulle föda, var vi skulle bo, relation till morföräldrarna, vad från våra respektive kulturer vi vill överföra till barnet, hur vi tänker med medborgarskap, framtida karriärer och sånt. Sen blev ju inte allt som vi tänkte oss, men då hade vi iaf en grund att arbeta vidare på.
Du har alltså gjort en fertilitetsutredning, då antar jag att ni hade försökt få barn ett tag? Det låter ju ganska planerat då. Om man till och med gör en utredning så har man väl verkligen planerat att få barn.
Trolltråd? Eller hur tänker du? Vad räknar du som att planera? Har man blivit gravid när man medvetet har försökt få barn så räknas det som planerat. Man måste inte ha planerat minsta detalj för att det ska räknas som det. Ert första barn blev till efter att ni hade gjort en fertilitetsutredning, andra efter ni hade bestämt att ni skulle skaffa ett syskon. Låter verkligen som att båda var planerade. Åtminstone andra eftersom ni bestämde att ni ville ha ett syskon.
Men ts gjorde ju fertilitetsutredning som ensamstående, fick reda på att hon antagligen inte kan få barn, gav upp försöken på barn, träffade en man och blev oplanerat gravid.
Sen förstod jag inte hennes fråga som att det handlafe om att planera graviditet, utan att planera föräldraskapet, alltså ekonomi, föräldraledighet och sånt. Jag kan tänka mig att det finns sådana som medvetet slutat med preventivmedel för att bli gravida, men som inte pratat ett ord om hur de vill fördela föräldraledigheten eller hur de ser på barnuppfostran. Och att det finns dem som planerat ett framtida familjeskap men samtidigt blivit gravida vid en tidpunkt de inte ville eller försökte.
