40år och IVF

Vid min återföring av frysta då testade jag typ direkt. Det var nog kanske dag 4-5 efter återförande. CB testa tidigt  

Jag har fått inbokat äggplock nu. Inte jättemånga ägg men de verkade i alla fall vara i samma fas denna gången. 4 dagar tidigare än förra gången. Känns så märkligt att det kan vara så olika?. 

Är lite låg jag också efter äggplock. Har ju sett bra ut tyckte de jämfört med de tidigare två gångerna med väldigt blåsor. Ni var det ändå 9-10 blåsor i jämn fin storlek. 

Nu blev det bara 2 ägg :( doktorn själv verkade förvånad att de övriga var tomma. Känns lite extra tungt då det var sista försöket i denna omgången av 3 försök. Funderar själv om bidragande faktor är att det var för att det blev plock fredag nu istället för helg pga stängt på helger. hann de kanske faktiskt inte mogna fullt ut för det blev någon dag för tidigt? Doktorn sade bara som alltid med allting att ja nemen ibland är det bara så eller så blir det bara ibland. Otur. 

Får försöka hålla tummarna att minst en av de två klarar sig till en insättning i alla fall. 

Känns som jag fått i alla fall lite mer klarhet nu. Var om något nog så att de plockade dem för sent, inte för tidigt. Fick ju en ytterligare spruta när jag var på kontrollen och läst på att den skulle akut bromsa ägglossningen. Blir det ny omgång kommer de ta in mig någon dag tidigare för kontroll innan äggplock. Vet inte om jag ska skratta eller gråta av den infon. Kontenta igen är att det känns rörigt och slumpen avgör mer än något annat. Det innebär att detta äggplocket borde de genomfört plock dag 8-9 men blev nu dag 10, medan det gången innan var plock dag 12. Logik, ingen. 

Båda äggen blev i alla fall befruktade. Känns lite som ett mirakel. Det var absolut inte aktuellt att återföra 2. Upplever inte att jag fick något vidare svar på varför det absolut inte var möjligt. Håller nu tummarna både för det återförda och att det andra klarar sig ända till frysen. Ändå haft bra utfall tidigare på mina få ägg. Förra gången var det 3 ägg, ett återfört och ett klarade sig till frysen. 

Försöker hålla uppe hoppet och nu vänta den olidliga väntetiden till testdag. Fick för övrigt ingen testdag med mig hem så utgår från 14 dagar. 

så himla tråkigt. Känner med dig och känner igen att precis börja få upp hoppet. Precis börja tänka tanken att det kanske är denna gången det går vägen och sen blir det ändå negativt. 

Då börjar det närma sig igen att fundera på att tjuvtesta. Kommer aldrig kunna hålla mig och går och räknar ned till ruvardag 11-12 då jag funderar på tjuvtesta? nöjd med mig själv för varje dag jag inte testar. 

Tjuvtestade så klart trots allt idag. Ruvardag 13. CB testa tidigt. Blankt negativt. Håller andan och testar igen om ett par dagar. 

Ruvar dag 16.. toknegativt. Tog dubbla test av olika märken. Får nog anse mig besegrad. Det är negativt. 

Tillbaka till ruta 1. Ett sista försöka i frysen. 

Börjar vara så fruktansvärt orolig nu, Vilket givetvis i sig inte gynnar processen. Ska jag köpa 3 ivf försök kommer jag nog behöva vänta ett år och spara ihop dem pengarna då jag inte kan ta mer av bufferten eftersom jag behöver den för att vara föräldraledig. Men att medvetT vänta känns helt orimligt med tanke på min ålder. Låna pengarna? Känns som ett helt idiotiskt beslut. Sälja bilen? hjärnan går på högvarv :(

tänker precis som dig. Hade jag vetat säkert att det gick vägen så hade jag sålt bilen och kört på eller tagit ett lån men det känns så oklart.  Rädd att jag belånar mig och skapar problem för mig själv och sen står jag här utan allt och det var inte ens värt det. 

Cypern känns helt övermäktigt att ge mig på.

tror jag ska börja fundera på att kanske köpa en ivf i taget  om kliniken ens vill ha mig kvar efter mina misslyckade försök men de vill säkert har mina pengar så de är nog inte ett problem trots ålder. är 40 Så inte ?så? farligt än hoppas jag. Kanske sikta på äggdonation direkt. 

Har en riktigt låg dag idag. Känner att allt känns meningslöst och allmänt hopplöst. Börjar bli genuint rädd och ledsen att det inte ska gå vägen. Vet inte riktigt om det är något jag faktiskt skulle klara av att hantera. Barn för mig har varit mitt största i livet det enda riktigt riktigt riktigt viktiga för mig. En enda konkret sak jag alltid sen jag var liten vetat att jag vill. Känner mig plötsligt väldigt ensam Och ledsen. Givna resultatet av att faktiskt göra detta själv första gången det verkligen känns av att jag är ensam.

Blir dessutom Nästan arg på folks stöd just nu. Vilket gör att jag känner mig otacksam r folk bara försöker stötta. Men Nu när det blev negativt igen försökte de närmaste stötta och ge tröst och hopp om att det är klart det går vägen nästa gång de är de minsann helt hundra på. Orkar inte att folk tycker synd om mig och blir nästan arg på tomma ord av stödjande skit de inte kan påverka. en tyckte det är väl bara byta klinik välj en bättre så det gör vägen. Nästa tyckte det är väl köra på tills det går och bara prioritera det framför jobbgrejer och ordna fram pengarna. Skönt om allt var så lätt. Så lätt med jobb. Så lätt mentalt. Så lätt med pengar. 

Börjat fundera över min kost och vanor. Om jag borde försöka anstränga mig mer än jag gjort. Nu har jag kört på med försöken rätt och har helt ärligt inte vågat försöka ?banta? eller göra större skillnad på vanor utan försökt äta lite bättre mer fisk och grönt och minimera skit. Går väldigt mycket pga hundar men tränar bara en gång vecka, krockar det Med mitt schema blir det bara varannan  

Grubblar på ekonomi som är ett problem om jag ska köra mer ivf, men egentligen inte är ett showstopperproblem. Pengar finns ju eller kan lånas men det är en prioriteringsfråga som alltid. Tycker om att åka i min bil och vill inte byta ned mig, vill inte byta bostad eller använda de sista på kontot då jag vill ha buffert om jag ska vara föräldraledig osv.. Sitter just nu och lägger upp grejer på blocket för att försöka dra igång lite pengaflöde för att minska oron att hosta upp en slant. Mentalt skönt men att sälja en pryl för 100 kr gör kanske ingen större skillnad mer än men mentalt att jag i alla fall gör något litet åt saken idag. 

Förlåt för mitt låna spretiga inlägg men kändes lite skönt att få skriva av sig lite i alla fall. 

Så är det ju. Det är bara kämpa och köra på, vad annars ska man göra. Jag håller tummarna för dig nu! Och har sympati för dig i den olidlig ruvarväntan nu 

fick blödning direkt nu när jag slutade med vaggisarna så nu väntar jag på att få börja testa för ÄL om en vecka och sen hålla alla tummar och tår för min lilla blastocyst i frysen. Ska glädja mig åt att statistiskt tar sig fler frysta än färska. Troligen av den enkla anledning att de är just blstocyster med många färska sätts tillbaka tidigt utan vetskap av slutlig kvalitet. 

Jag generellt är väldigt positiv till att köra detta själv. Risk för att en parrelation skulle ta mycket stryk är nog hög. Glad att vara själv tills jag plötsligt kände mig väldigt ensam. Egentligen är det nog inte att vara ensam k processen det är nog min rädsla för det långa ensamma livet utan barn. 

jag har också bara delat med mig till mindre än en halvfull vänner. Sen har jag inga syskon och sedan nu nyligen en förälder kvar i livet. Tror det spär på min ensamhetskänsla. När min sista förälder försvinner är jag väldigt ensam kvar. Vad hände med den stora stora familjen jag så himla gärna ville ha.? vart fan gick det så snett och så fel. Varför började jag inte med detta för 10 år sedan. Begriper ingenting längre. känns som jag tittar ned på mig själv och skakar på huvudet och undrar vad fan jag tänkte. 

Ja, ekonomin får helt klart andra prioriteringar. fråntar dock inte att man är själv. En inkomst är alltid bara en inkomst. Kan ju glädjas åt att jag jobbat de där 10 åren istället för att skaffa kids så jag har i alla fall en bra lön. Hjälper lite eftersom processen trots allt kostar pengar.