• Madlie

    omöjligt att hitta den man söker?

    Jag är en tjej på 34 år, inga barn, några djur och bor på ett ställe jag verkligen trivs bra på. 
    Har varit singel i lite mer än 2 år, och jag har dejta lite fram till i våras. 
    inget känns riktigt rätt och jag (min personliga upplevelse) är att många killar enbart vill använda mig som ett kn*llhåll, för att aldrig höra av sig igen, och dem jag har nekat har inte hört av sig heller. 
    ibland känns det som att vissa killar tror att dom äger mig och min kropp, bara för jag ville träffa dem? 
    oftast baserat på att dom ljugit för mig och sagt att dom vill ha ett seriöst förhållande och oftast chattat med mig under en period. 
    Och några av dem vill gärna komma efter 19:00, vilket jag totalt nekar till, tror dom jag är så dum... 
     
    Jag får oftast höra att det är mig det är fel på, att jag har för höga krav eller att jag ska sluta leta och att han, den där så kallade rätta, drömprinsen plötsligt bara kommer knaka på dörren. -. - 
     
    men så är inte fallet! 
    Jag är nykterist, det har jag varit länge, jag kallsvettas och har skräck för fulla människor på krogen. Min far va alcoholist, och jag avskyr killar på krogen som inte kan ta ett nej och därför tar sig friheter att klänga och känna på mig. 
    Jag har inga problem att umgås med människor som dricker i hemma miljöer, men jag tycker inte att alcohol behövs för att göra kvällen bra. 
    Jag har jätte svårt att tro att någon kan hitta den rätta på en bar.
    Sen gillar jag inte hög musik, så ska man stå och skrika till varandra. 
     
    Jag är just nu arbetslös, och de ställen jag arbetat på har oftast männen varit gifta/sambo, singel men inte fått någon connectoion, eller varit för gamla eller unga eller så va jag i förhållande då.
    så träffa någon via arbetet är inte så troligt.
     
    anledningen ovan + att jag är väldigt hemmago, trivs med min hund och pållarna, gör att jag inte direkt har tid och råd att åka någon längre sträcka för att träffa någon, ännu mindre sova över, vilket ändå gör mig mycket obekväm.
    Och bland de största anledningarna jag känner att jag inte orkar swepa på dejting appar är för det är en köttmarknad, det finns så många desperata tjejer som bara vill ligga och där killarna får vålda in den hur som helst och vara hårdhänt och våldsamma, och många läser inte ens profilen utan sweper bara höger för dom ser en "söt tjej" ett sött ansikte som dom kan titta på medans dom stoppar in den :/
     
    många killar som attraherar mig fysiskt har oftast redan barn och vill inte ha fler, eller vill inte ha några, kan därför heller inte flytta. Eller så är dom bara ute efter sex, och försöker jag med en som jag inte attraheras av alls så fallerar samlivet snabbt för jag helt enkelt inte blir sugen, och om han är våldsam eller hårdhänt med mig i sängen blir jag bara rädd för att hamna i samlag med honom.
     
    så fort jag nämner att jag skulle vilja ha barn i framtiden får killarna panik och slutar skriva eller säger till mig att jag får söka vidare. 
    De få killar som kan tänka sig barn eller fler barn kan inte flytta och vill såklart bara träffas varannan vecka och då bara för sex....
    träffa en kille 4 månader men sen kände jag att han ville inte jag skulle träffa hans barn utan bara lurade mig för att ha sex. 
     
    Jag har inte svårt att hitta killar som bara vill ligga, ville jag bara ligga runt verkar dom stå utanför dörren allihop. Men jag vill inte ligga med någon jag inte känner mig trygg med eller inte har känslor för. 
     
    ibland får jag höra att jag också har för höga krav, 
    Jag vill ha en kille som prioriterar förhållandet lika högt som jag, alltså att han ska bara ha ögonen för mig som jag för honom, vi ska vara tillräckliga för varandra sexuellt. Sen såklart våga umgås med sina vänner. 
    Bara för jag är bi ska han inte alltid ge förslag om 3kant eller be mig vara otrogen med en tjej och att han ska titta.(monogami?) 
     
    Jag vill att han ska ha ett jobb och en egen inkomst, förlåt men jag tycker inte det är attraktivt med en lat fet pojke som sitter hemma hela dagarna och spelar dataspel, rapar fiser och aldrig duschar och har längre går än mig och en enorm skäggväxt som är tunn och limmar könshår i ansiktet. 
     
    Jag vill vara din bästa vän, partner och medbrotsling, tillsamman ska vi erövra världen. Inte din sexslav, mamma och hushållerska. 
     
    Han ska vara drog, rök och snusfri. 
    Helst aldrig ha provat heller. 
    Vilja ha barn (såklart inte direkt) vilja bli Go och glad familjefar. (känna att det är nästa steg i livet). 
    Ha egna hobbies, men inte spela dataspel eller dricka öl hemma och va sur. 
    Inte vara muslim eller extremt kristen, jude eller likande. (bara där försvann väl halva Sveriges befolkning) 
    tala svenska som modersmål. 
    metallt stabil, ödmjuk, inte matcho eller behöva hävda sig. 
    Ingen över impulsiv ADHD.
    Jag vill leva ett lugnt trevligt liv, ett liv i gemenskap, med ömsesidig respekt, och ingen drama eller gissningslekar. 
    Jag är rak och ärlig. 
    Jag vet bara inte hur eller var du skulle kunna finnas. 
     
    sökresultat = 0
    Men ingen kan ju hindra mig ifrån att ha en dröm! 
    Jag slutade leta någon gång i Mars April, jag minns inte längre. 
     
    Jag vet bara att jag blev chockad när min mor strök mig på axeln en stund för några veckor sedan, att jag hunnit glömma hur beröring känns. 
     
    sorry att texten blev lång, men jag har typ ingen att prata med och jag ska upp 08 imorgon och är ärligt talat närvös för det. 
    MVH En fattig bondjävel. lång för att vara dvärg ;) 
Svar på tråden omöjligt att hitta den man söker?