Sex med chefen

Satan efter att ha läst denna tråd kommer min tillit till kvinnor vara ännu sämre. 

Har du sex med din partner? Eller tänder du bara på bossen nu förtiden? Har du en attraktion till din pojkvän/sambo/whatever?

Tycker riktigt synd om honom. Skilj er för fan. Hoppas även ryktet sedan sprider sig i bekantskapen att du är en sl*mpa.

Nja... Här får jag ändå säga att jag har uppdagat en otrohetsaffär min dåvarande fru hade med en upptagen  man hon träffade genom föreningsliv. Där jag listade ut sanningen utan att mannens sambo förstod nånting... 

Underskatta inte mäns förmåga att snappa upp sånt. Lägg därtill en (nu generaliserar jag) ofta större teknikkunskap så innebär det att vi lättare vet hur vi ska leta spår från telefoner, surfplattor, datorer mm. 

Jag skulle inte vara förvånad om TS man redan anat oråd. 

Hoppas han ertappar TS, som jag gjorde med exfrun. 

Du tycker synd om en gift man som är otrogen mot sin hustru med en kollega, som dessutom är hans polare fru?

 

Du har ingen aning vad du pratar om.

Väldigt många utomäktenskapliga förbindelser blir aldrig kända. Sannolikt de flesta.

Du utgår från dig själv och tror att ditt eget exempel skulle vara någon allmän och generell sanning.
Så är det självfallet inte.

Din partner uppträdde av okänd anledning på så sätt att du kunde ana att nåt var på gång.
Men jag vet, och du borde klara förstå, att många har valt att uppträda på så sätt att ingen har kunnat ana att nåt var på gång.

Många otroheter förblir för alltid okända, sannolikt de flesta.
Det där uttrycket att det alltid bara är en tidsfråga innan det kommer fram är självfallet bara en lögn för dem som har ett behov att inbilla sig själva att det alltid kommer fram "förr eller senare".

Du liksom så många utgår från den/de otroheter du känner till, alltså bara de som blir kända.
Du liksom många verkar ha ett behov av att tro på att detta ger hela bilden.
Men vare sig du, jag eller någon annan kan ju ha någon som helst uppfattning om hela bilden eftersom vi inte känner till alla de otroheter som aldrig blir kända.

Detta borde vara lätt för alla att förstå om man bara tillåter sig själv att vara åtminstone lite öppen i sitt sinne och öppen för den uppenbara och självklara sanningen.

"Kom ihåg att en man är expert i att genomskåda förändrade beteendemönster hos sin partner"

Detta påstående är ju häpnadsväckande och för mig rent av skrattretande.

Oavsett kön så är de allra flesta absolut inga sådana experter som du verkar ha behov av att inbilla dig själv.

Många otrogna, sannolikt de flesta, klarar att sköta detta på så sätt att ens partner inte lägger märke till något alls.
Väldigt många partners, sannolikt de flesta, är allt annat än sådana experter som du påstår.

Bara av att läsa lite olika trådar på detta forum så kan man misstänka att många inte lägger märke till vare sig det ena eller det andra...

Inbilla dig du att de flesta otroheter inte upptäcks... 

Mina erfarenheter säger mig att TS bör vara beredd på att risken är ganska stor att det upptäcks av någon. 
Delvis någon av dessa otrogna kollegors partners, men också kollegor runtomkring. Där kan snacket lätt gå. 

Utifrån vad TS beskriver om situationen låter det som hon löper rätt så stor risk för upptäckt. 

Men... det är upp till henne om hon tycker det är värt risken. 
Man måste vara beredd att ta konsekvenserna av sitt handlande. 

Börjar man känna att något är fel är det ganska lätt att märka på hur partnern reagerar när man frågar om detta. Det är min personliga erfarenhet. 

Tror du har fel där, är själv mycket bra på att känna av stämmning och saker inuitivt som inte stämmer. Ett ex var otrogen på jobbet dvs svårt att upptäcka eftersom man naturligt kör dit varje dag, men att nått var fel plocka jag snabbt upp dock så kan man inte bara konfrontera med det, men man lägger ihop saker snabbt efter det.
Det här med en kvinnas list är väl bara ett talesätt, tror det ligger naturligt hos båda könen att "känna" saker.

Återigen utgår du från dig själv och generaliserar väldigt grovt.

Jag förstår, håller med och respekterar dina åsikter och din erfarenhet från ett exempel på en otrohet som blev känd. Likväl som eventuella otroheter som du hört talas om eller fått kännedom om.
Men du måste väl ändå förstå att du saknar all kännedom om hela bilden eftersom du helt saknar kännedom om alla de otroheter som förblir okända.

Du skriver "Mina erfarenheter säger mig..." Menar du då att du har erfarenhet från otroheter som förblir okända?
Kan du beskriva vad dessa dina erfarenheter om det okända består av?
Hur har det gått till när du fått erfarenhet från något som du inte känner till???

Du hänvisar till din egen erfarenhet i det fallet som du kände att något var fel, och du frågade om det. Det är din personliga erfarenhet.
Detta både förstår och respekterar jag.

Men du måste väl själv klara förstå att du inte kan veta något om, ingen kan ha någon erfarenhet, från något som är fullkomligt okänt.

Otrohet är mkt mkt mkt vanligt. Det sker konstant. Man skall inte döma personer. Det finns så många orsaker som gör att man vill vara fortsatt gift. Såväl ekonomiska, barn/ varannan vecka syndromet etc etc. Vissa tappar lusten. Vissa är ointresserade.

Vrid och vänd på det hur mycket du vill...

Visst. Mycket förblir garanterat okänt... men du verkar inte kunna förstå att risken för upptäckt är högst påtaglig, och absolut en möjlighet. Inte så osannolik som du vill påskina. 

Folk är ganska dåliga på att ljuga trovärdigt, över lag. Det vill nästan till att den som blir bedragen inte vill tro det kan hända. 

Jag har avslöjat otrohetsaffärer från en partner tre gånger... Jag har känt på mig att det är nåt fel varje gång. Jag har aldrig fått ett ärligt svar, men märkt att man ljuger för mig när jag tagit upp detta, och därför fått lov att avslöja... skaffa bevis och konfrontera. Det är för övrigt inte så svårt, om man blir tvungen. 

Jag har även vänner som blivit utsatta för otrohet och avslöjat detta, samt närstående som blivit ertappade.
Det händer.
Självklart finns det mycket som händer som aldrig avslöjas, för en massa människor. Säkert har också jag utsatts för mer än det jag avslöjat. Men så jäkla osannolikt är det inte att bli ertappad. 
Det budskapet verkar du envist motsätta dig. 

Mitt råd till TS står fast... vill du inte riskera bli ertappad: fortsätt då inte med otrohetsaffären. Slutar du är risken mindre att bli avslöjad. Men har man väl börjat verkar få kunna sluta helt.

Tycker den som bedrar det är värt risken, och kan leva med samvetet... Ja... då är det upp till den.

Men tänk till. Det är något som skadar en partner väldigt,  om det kommer fram. 

Jag blev mer misstänksam efter första gången jag insåg att jag blev bedragen. Och det skadar självkänslan mycket. 

Jag har vare sig vridit eller vänt på någonting. Allt det jag sagt är sant och det finns belägg, eller åtminstone sannolikhet för detta.

Risken har jag överhuvudtaget inte diskuterat.
Jag har verkligen inte skrivit att ett avslöjande skulle vara osannolikt. Var får du det ifrån?

Många otroheter förblir för alltid okända vilket alltså visar att många klarar av att bedöma riskerna och klarar att eliminera riskerna.
Jag är övertygad att många som blir avslöjade inte bryr sig om att ens försöka eliminera riskerna, sannolikt vill många bli avslöjade, medvetet eller omedvetet. Uppenbarligen är det många som tycker att det mer eller mindre kvittar om man blir avslöjad.
Om inte annat visas detta av att väldigt många blir väldigt enkelt avslöjade och många avslöjanden kommer från ren klantighet, dessa har inte ens försökt använda normal begåvning för att undvika bli avslöjade.

Jag håller absolut inte med dig om att människor skulle vara generellt dåliga på att ljuga.
Att ljuga är en grundläggande mänsklig egenskap. Alla ljuger. Många är väldigt väl övade i att ljuga trovärdigt.
Du själv, liksom jag och de allra flesta, har troligen någon livslögn som du inte avslöjar för någon. Du/de flesta har kommit att bli skicklig på att trovärdigt ljuga om eller dölja din livslögn.
Jag är övertygad att de flesta som verkligen vill ljuga trovärdigt, om detta är mycket viktigt för dem, och den som besitter åtminstone normal begåvning, klarar alldeles utmärkt att ljuga trovärdigt, om man ser det rent generellt.
De som upplevs vara dåliga på att ljuga trovärdigt har nog i de allra flesta fall inte ansträngt särskilt mycket för att ljuga bra. De är sannolikt slarviga, klantiga, obegåvade eller tycker att det mer eller mindre kan kvitta om deras lögn blir avslöjad.

Du upprepar att du har egna erfarenheter och att du känner till vissa otroheter som har avslöjats.
Jag förstår och jag respekterar detta.
Men jag accepterar inte att du utgår från bara det du känner till och verkar tro att du därmed har insikt i hela bilden. Har du ens på djupet reflekterat över att det självfallet och högst sannolikt finns många otroheter som aldrig blir kända, och som du inte kan referera till, och som du inte kan tycka något om? Inser du på riktigt att du inte känner till hela bilden, att du sannolikt bara känner till en mindre del av hela bilden?

Mitt råd till TS är att först och främst bedöma riskerna.
Hur och vad göra för att eliminera riskerna eller åtminstone minimera riskerna?
Om riskerna inte går att eliminera, står de kvarstående riskerna i rimlig proportion till det TS vill uppleva och få ut av sitt risktagande?
Om inte, så är mitt råd till TS samma som ditt råd.

När du nämner samvetet och att skada sin partner så tror jag att du återigen utgår bara från det du känner till.
Jag för min del är övertygad, det är mycket sannolikt att, många klarar att hantera sin otrohet utan att drabbas av dåligt samvete, eller drabbas så lite så det inte har någon avgörande betydelse.
Vad gäller att skada sin partner så gäller att: "Det man inte vet skadar en inte".

Du skriver att du har blivit bedragen flera gånger. Detta beklagar jag djupt. Jag förstår för jag vet hur det känns.
Men eftersom du har blivit det flera gånger, har du analyserat detta, vad beror det på? Kan du själv ha påverkat eller orsakat något, har du något eget ansvar, mot bakgrund att detta har upprepats mot dig flera gånger?

Tror mobben här hade reagerat annorlunda om det varit en man som trådskapare? Nu får jag en känsla att TS söker you go girl ryggdunkningar och skall uppvisa nån slags sorgesam självsäkerhet? Känns extremt självupptagen som inte inser vad sånt här drabbar oskyldiga som ofta barn och den utsatta drabbas av. 

Om det förblir okänt så drabbar det ingen.
Många otroheter, sannolikt de flesta, förblir för alltid okända.
Vilket självfallet innebär att i de flesta falla drabbas ingen, inga oskyldiga, inga barn och ingen drabbas överhuvudtaget alls.

Hade du varit okej med det om din man resonerade på samma sätt? I så fall, lägg fram konceptet "öppet förhållande" så kan ni gå runt och ligga med vem ni vill.

Har ett sådant med min man nu, han får ligga med vem han vill och jag med vilka jag vill, man behöver inte heller berätta det för varandra. Han vet att jag är borta några kvällar och han är borta några kvällar. "Have fun" säger vi och så är det färdigt. Mår så himla bra nu och har världens bästa sex, mitt problem var dock att jag inte hade dåligt sex utan inte tillräckligt ofta och det löste sig med en partner som "hade mer tid" eller flera stycken 

Du bara killgissar. 

Hela din retorik går ut på att det är ok att vara otrogen eftersom det inte kommer fram och ingen drabbas. 

Du har inga som helst belägg för att de flesta otroheter blir oupptäckta, det är vara en önskedröm från din sida. 

Om mina konstateranden om sannolikhet är obekväma för dig och du känner ett  behov av att kalla det killgissningar så är det helt ok för min del.
Hur du känner för detta påverkar ju inget i verkligheten utan det visar bara på dina egna känslor och din förmåga, eller oförmåga, att hantera dessa dina känslor.

Jag har medvetet valt att inte uttala mig om vad jag tycker om otrohet, jag har varit noga med att inte uttrycka något om ifall jag personligen skulle tycka att det är ok eller inte ok.

Om du som jag intresserar dig för och studerar dessa ämnen under lång tid, eller om du bara googlar om det, och om du har ett öppet sinne, så finns det massor av belägg för att många otroheter förblir okända, och med relativt enkla  sannolikhetsbedömningar är det fullt rimligt att det kan vara fler som förblir okända än de som blir kända.

Mot bakgrund av den kunskap jag har skaffat mig under åren är jag personligen fullt övertygad att otrohet är mycket vanligare än vad de flesta vill tro och mycket vanligare än bara de som blir kända.
Jag har också funnit starkt stöd för detta i samtal med människor som yrkesmässigt och dagligen arbetar med dessa och liknande frågor, t ex terapeuter, psykologer och andra.

Jag kan lova dig att mina personliga önskedrömmar handlar om helt andra saker än om otrohet.

Du har visst uttalar dig om otrohet. Du skrev att det inte skadar någon om det inte kommer fram. Sedan skriver du långa uppsatser om hur osannolikt det är att det kommer fram. Tror du inte folk fattar? Det är ju inte första tråden du deltar i, alltid med samma budskap, i lindat i en massa floskler. 

Och du behöver inte oroa dig, jag är inte ett dugg obekväm. Men det verkar du vara som inte vågar skriva rakt ut vad du tycker. Men det lyser igenom. Du är inte ett dugg objektiv. 

 

 

Du har fel,
du ljuger och inbillar dig själv en massa saker, så som så många gånger förr och så som du brukar göra i diverse trådar.

På förekommen anledning har jag medvetet valt att INTE uttala mig om vad jag tycker om otrohet, jag har varit noga med att INTE uttrycka något om ifall jag personligen skulle tycka att det är ok eller inte ok.

Om du kan visa med citat att du har rätt och att jag skulle ha fel så är jag självfallet beredd ta ett steg tillbaka och korrigera mig.

Vågar du på samma sätt lova att du korrigerar dig själv om jag eller någon annan i tråden kan visa att du har fel?

Eller så blir dessa förbindelser kända när personen dör och arvet ska delas ut.

 

Själv har jag haft sex med en jobbkollega på en motorhuv mitt i en skog när vi var på väg hem efter en föreläsning som vi båda var på. Det var 12 år sedan. Min kille känner inte till någonting. Det hände bara en enda gång och det är den enda gång jag haft en "utomäktenskaplig förbindelse". Visst, det var ett par nervösa veckor innan mensen kom. Min kille och jag hade ett barn innan och har fått barn efter det och älskar fortfarande varandra. Mitt "snedsteg" som jag kallar det för är min och dåvarande kollegans hemlighet. Har inte haft kontakt med honom sedan han slutade hos oss för fem år sedan.