Anonym (Dödsbodelägare) skrev 2024-10-05 07:39:10 följande:
Tack! Pappa gick bort i Januari.
Beklagar din sorg.
Förstår verkligen att det varit tufft att vara själv om hela dödsbohanteringen. Jag vet inte om jag alls hade orkat med att vara själv om det faktiskt. Samtidigt verkar allting ta en evig tid med byråkratin, i mitt fall inte minst med företagen då pappa hade två aktiebolag.
Nu innan skiftet bråkade banken med oss om någon återbetalning på hemförsäkringen som först skulle in... Blir så trött på att det alltid är någon småsak som dyker upp också. Pappa har blivit ett sorts företag vi syskon sköter...
Men snart är det väl ändå över och vi kan prata mer om pappa och mindre om flyttstädning och kontrakt. Hoppas jag. Förstår precis vad du menar med att du vill att din mamma ska få vara ett kärt minne istället.
Jag hade inget alternativ om jag inte ville betala en massa pengar i onödan. Min ekonomiska sida har jag ärvt av båda mina föräldrar så det är som det är. På något sätt var det nog ändå bra för då hann jag inte tänka så mycket i det akuta skedet.
Mamma fick en pension utbetald efter att hon gått bort och den fick jag snällt betala tillbaka. Rätt ska vara rätt, men det kändes som ett slag i ansiktet i stunden.
Min mamma hade upplyst mig om att hon hade en försäkring som skulle täcka begravningen och allt däromkring, vilket den gjorde så när som på 2000 kronor för att gravstenen var tvunget att fästas i ett nytt fäste av säkerhetsskäl. Den har trots allt stått där i närmare 50 år.
Min kära mor fick ändå bli 90+, det känns ändå som att jag är mest tacksam för att jag fick ha henne så länge hos mig.
Är 60 fyllda nyligen.
Hur gammal blev din pappa? Var det väntat?
Min pappa blev bara lite över 50 och det kom som en blixt när vi miste honom, totalt oväntat för mig. Dock inte för de vuxna som kände till hans sjukdomsbild. Det tänker jag än idag att jag kunde fått veta, jag var iaf närmare tonåren.
Har du kvar din mamma i livet?