Hur länge har ni varit tillsammans.? Tänker att innan ni flyttade ihop så kanske han då med ville umgås jämt och ständigt ?
Mitt ex var sådan att han vill umgås jämt och ständigt och själv behövde jag tid för mig själv. Det höll inte speciellt länge.
Den jag har nu är liksom jag självständig och behöver inte umgås hela tiden. Vi bor inte ihop än och vi får väl se om/när det blir. Vi har varit tillsammans 1,5 år.
Ja och för att svara på frågan: Vi umgås varje dag! Men ett par gånger i veckan träffar jag dessutom kompisar efter jobbet, går på museum på helgen, eller hittar på nåt utan honom. Ibland går vi ju ut och hittar på saker tillsammans också såklart.
Min sambo jobbar dock mycket hemifrån och då är han ju helt själv ett par timmar. Sa han får en del återhämtning där också, I guess. Medans jag har ett socialt på-plats-jobb :)
Får din sambo någon hel kväll för sig själv om han hade velat det? Sådant tycker jag personligen är viktigt. Det är ju inte samma sak som att vara ensam några timmar över dagen.
Ja, vi man en bit ifrån varandra så ses man ju inte varje dag. Vi bor också en bit ifrån men händer ändå att vi ibland ses en kväll och sover över även om vi ska upp tidigt och jobba.
Antar att ni umgicks hela tiden tillsammans när ni träffades. När jag är hos min kille över en helg så kan vi vara isär några av timmar ändå. Precis som om vi bodde ihop fastän vi inte gör det.
Det som händer är att jag känner mig konstig och otillräcklig medan han känner sig avvisad och ensam. Har sagt att han får fylla delar av sitt sociala behov med vänner, kollegor och familj men han tycker att han redan umgås med andra tillräckligt.
Så du menar att du måste ha egna planer först för att han skulle få vara ensam? Om han nu skulle fråga om en kväll för sig själv så kan inte du låta honom få det för att du inte har nåt planerat?
Vi som har behov av att vara ensamma Ibland förstår att det räknas inte riktigt med att båda är hemma samtidigt och inte umgås. Då är man ju inte riktigt ensam ändå för man vet att den andra är hemma.
Bor man ihop så är det faktiskt inte mycket begärt heller att någon gång låta någon vara ensam hemma utan att det är planerat i förväg. Det är inte bara på den enas villkor som gäller. Nu kar väl du tur då som har en sambo som går med på hur du vill ha det annars hade det varit tufft.
Om någon frågar dig om att få vara ensam lite en kväll så hade du sett det som att du blir utkörd från hemmet. Du har ju rätt att säga att du inte vill men någon gång kan man ju faktiskt gå ut om frågan kommer. Det behövs det ingen planering för.
Varför ska den som vill vara ensam behöva gå från sitt hem hela tiden?
Bor man ihop så måste man ju lyssna på varandra. Inte bara köra sitt eget race.
Hade som sagt en sambo som vägrade lämna hemmet så länge inget var planerat för han ansåg sig ha mer rätt.
Nu har har hittat någon som är mer förstående.
Hur det är är så måste man lyssna på varandra när man är sambos. Alla har olika åsikter om vad ensamtid innebär. För många utav oss innebär det bla att få vara helt ensam i hemmet. Det är trots allt bådas hem och då får man även ta viss hänsyn till det.
En del måste planera allt och vissa vill ha mer spontanitet.
Du får väl vara hemma varje dag om du vill men den som har behovet av att vara ensam ska väl också någon gång få vara det ? Det är ändå bådas hem.
Den som har väldigt behov av att vara ensam väljer kanske oftast inte att bli sambo alls men att någon gång då och då få vara ensam i sitt eget hem är en annan sak. och borde inte vara så mycket begärt om man har en sambo som förstår.
Jag har barn med mitt ex och det var att få vara ensam som vuxen som jag hade behov utav. Om barnen var hemma eller inte spelade mindre roll. Känna att man kan göra vad man vill under en kväll utan någon annan vuxen i närheten. Nu var det oftast så att jag gick dra ut för han ville aldrig gå från hemmet och detta gjorde ju att vi till slut gjorde slut. Det var bara det han ville och hans behov som gällde.
Alltså... Att vara sambos innebär ju att man bor under samma tak.
Jag förstår fullt ut att man behöver egentid, men den får man nog se till att skaffa utanför hemmets väggar om det inte är så att ens partner har någon sysselsättning som gör att de inte är hemma ibland.
Jag förstår inte riktigt vad det är som är så viktigt med att få vara ensam hemma just. Vad gör du under den tiden som du inte kan göra när din sambo är hemma?
Jag förstår också att det kan vara tufft om man bor trångt, som i en etta eller tvåa.
Men större än så, så borde det ju kunna gå att vara i separata rum utan att störa varandra.
Nä, väx upp och bestäm er för om ni vill vara ensamma eller sambos i era hem.
När/om ni får barn så är det ändå slut på att få vara ensam hemma på ca 20 år
Kanske inte ska vara sambos eller skaffa barn om man inte kan låta ens partnern vara hemma själv någon gång då och då. Är väl bättre då att bo ensam så slipper man tänka på den andra.
Du kan ju säga till mina föräldrar som närmare sig 70 års åldern att växa upp då de sedan 70-talet bott ihop och klarat av ge varandra ensamtid i hemmet då den ena vart iväg några timmar. Inga problem heller när vi barn kom. Den största frågan är om man vill eller inte.
Hade någon utav de satt sig på tvären så hade vi barn antagligen inte funnits eller så hade de skiljts sig.
Skillnaden på att vara ensam hemma och att vistas i samma eller olika rum är en kånsla. Går nog inte riktigt att förklara skillnaden för någon som inte känner så. Ensam hemma ger allra mest. Att pyssla i samma rum ger minst.
Håller helt med! De som antagligen har svårast att förstå är de som hela tiden måste vara med någon eller alltid måste vara hemma. Tror helt ärligt att det är mer nyttigare att kunna vara helt ensam emellanåt än tvärtom.