Inlägg från: Anonym (Otrogen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Otrogen)

    Nu är det nära

    Idag är första gången jag ska vara otrogen. Imorgon samma tid som nu kommer allt vara annorlunda. Det känns sjukt att skriva de orden, för egentligen vill jag inte det här. Men jag har länge sökt någon form av bekräftelse, en känsla av att jag är värd något mer. Att jag är attraktiv, att jag är någon man vill ha. Och eftersom jag inte får det från min partner känns det som om jag måste bevisa det för mig själv på något annat sätt, med någon annan.
    Men innerst inne vet jag att jag inte vill ha den här bekräftelsen från någon ny, jag vill ha den från min partner. Det enda jag egentligen vill är att känna mig älskad och uppskattad, att få bekräftelse i en kärleksakt som visar att jag är värdefull för den jag älskar. Jag vet att det jag gör är fel, och det känns tungt. Jag önskar bara att jag fick det jag behöver utan att behöva söka det någon annanstans.
  • Svar på tråden Nu är det nära
  • Anonym (Otrogen)
    Att vara en snäll kille är ofta en välsignelse och en förbannelse på samma gång. Snällheten gör att man gärna ger av sig själv: tid, kärlek, förståelse ? allt för att göra sin partner lycklig. Men ibland blir den snällheten också ens fall. Man hamnar i en obalans där man bara ger och ger, medan partnern bara tar. Och där snällheten, som från början skulle vara en styrka, istället blir en svaghet som utnyttjas.
    Man kan hamna i en relation där ens goda intentioner möts av kaos och otacksamhet, där man hela tiden försöker fixa något som kanske aldrig går att fixa. Till slut känner man sig kvävd, osynlig, och fylld av en frustration som inte går att släppa ut ? en frustration över att aldrig bli sedd för det man faktiskt är värd.
    Otroheten blir då en sorts rop på hjälp. En impulsiv handling som försöker bryta den ständiga cykeln av att ge utan att få något tillbaka. En revansch mot den snällhet som bara gjort att man har blivit trampad på. Och kanske till och med ett desperat försök att ta sig ur en relation som för länge sedan slutat vara ömsesidig.
    Men att vara en snäll kille borde aldrig innebära att bli utnyttjad. Snällhet är inte svaghet. Och att behöva söka bekräftelse på andra håll är egentligen ett tecken på att relationen man är i inte längre är rättvis. I slutändan handlar det om att förstå sitt eget värde ? att inse att man förtjänar mer än att bara vara den som alltid ger.
  • Anonym (Otrogen)
    Anonym (Fegis) skrev 2024-10-04 15:19:37 följande:
    Tror att ordet du söker är feg kille, inte snäll. Att vara otrogen är inte snällt. Det är fegt.
    Att kalla otrohet för feghet är att göra det för enkelt. Livet och relationer är komplexa, och ibland finns det behov, känslor och situationer som går utanför den svartvita bilden av 'snäll' och 'feg.' Otrohet handlar inte alltid om feghet eller elakhet, utan kan vara ett uttryck för saknad, längtan, eller ett sätt att finna något som saknas i ett förhållande. Det är lätt att döma andra utan att förstå hela bakgrunden - ibland är det inte mod eller feghet som driver oss, utan helt enkelt vår mänskliga natur.
  • Anonym (Otrogen)
    Anonym (K) skrev 2024-10-04 15:07:51 följande:
    Om man lever med någon som inte behandlar en bra så lämnar man, man går inte bakom ryggen på någon. Då är du inte dugg bättre än din partner. Och jag kan lova, många tjejer vill ha snälla killar, men inga tjejer vill ha killar som är fega och ilojala. 
    Det låter enkelt i teorin att bara lämna när något är fel, men verkligheten är sällan så svartvit. Relationer är fulla av nyanser, och ibland är otrohet ett symptom på djupare problem som inte kan lösas genom att bara gå därifrån. Att kalla någon 'feg' eller 'illojal' för att de söker efter något de saknar är ett förenklat sätt att döma utan att förstå helheten. Och när vi ändå talar om 'snälla killar' ? låt oss vara ärliga, världen är full av snälla killar som sällan får uppmärksamhet förrän de är just otillgängliga eller förbjudna. Kanske är det dags att inse att vad folk säger att de vill ha, och vad de faktiskt attraheras av, ofta är två helt olika saker.
  • Anonym (Otrogen)
    Anonym skrev 2024-10-04 12:11:08 följande:
    Ja, det hela verkar ju väldigt impulsivt och oplanerat.
    Impulsivt eller inte, så är otrohet sällan ett isolerat beteende. Det är ett tecken på att något varit trasigt under ytan länge ? en reaktion på en relation som har försummats, inte en noga uttänkt plan. Så innan man dömer handlingen som enbart 'impulsiv', kanske det är värt att reflektera över vad som ledde till att impulsen ens uppstod. Man kan fördöma otrohet hur mycket man vill, men att ignorera roten till problemet och avfärda det som oplanerat är inget annat än ett enkelt sätt att slippa ta itu med de obekväma frågorna om vad som faktiskt fattades i relationen.
  • Anonym (Otrogen)

    Vaknade idag med en känsla av tomhet. Gårdagens snedsteg har lämnat mig mer avstängd än jag kunde ha föreställt mig. Själva akten var meningslös, en handling utan egentlig passion eller betydelse. Men nu, dagen efter, känner jag mest ett avlägset ångerfullt brus, som om något i mig är trasigt, men utan klarhet i vad eller varför. Kan inte avgöra om det var värt det eller vad jag ens letade efter.

Svar på tråden Nu är det nära