Anonym (Otrogen) skrev 2024-10-04 11:52:42 följande:
Att vara en snäll kille är ofta en välsignelse och en förbannelse på samma gång. Snällheten gör att man gärna ger av sig själv: tid, kärlek, förståelse ? allt för att göra sin partner lycklig. Men ibland blir den snällheten också ens fall. Man hamnar i en obalans där man bara ger och ger, medan partnern bara tar. Och där snällheten, som från början skulle vara en styrka, istället blir en svaghet som utnyttjas.
Man kan hamna i en relation där ens goda intentioner möts av kaos och otacksamhet, där man hela tiden försöker fixa något som kanske aldrig går att fixa. Till slut känner man sig kvävd, osynlig, och fylld av en frustration som inte går att släppa ut ? en frustration över att aldrig bli sedd för det man faktiskt är värd.
Otroheten blir då en sorts rop på hjälp. En impulsiv handling som försöker bryta den ständiga cykeln av att ge utan att få något tillbaka. En revansch mot den snällhet som bara gjort att man har blivit trampad på. Och kanske till och med ett desperat försök att ta sig ur en relation som för länge sedan slutat vara ömsesidig.
Men att vara en snäll kille borde aldrig innebära att bli utnyttjad. Snällhet är inte svaghet. Och att behöva söka bekräftelse på andra håll är egentligen ett tecken på att relationen man är i inte längre är rättvis. I slutändan handlar det om att förstå sitt eget värde ? att inse att man förtjänar mer än att bara vara den som alltid ger.
Om man lever med någon som inte behandlar en bra så lämnar man, man går inte bakom ryggen på någon. Då är du inte dugg bättre än din partner. Och jag kan lova, många tjejer vill ha snälla killar, men inga tjejer vill ha killar som är fega och ilojala.