Nu är det nära

Impulsivt eller inte, så är otrohet sällan ett isolerat beteende. Det är ett tecken på att något varit trasigt under ytan länge ? en reaktion på en relation som har försummats, inte en noga uttänkt plan. Så innan man dömer handlingen som enbart 'impulsiv', kanske det är värt att reflektera över vad som ledde till att impulsen ens uppstod. Man kan fördöma otrohet hur mycket man vill, men att ignorera roten till problemet och avfärda det som oplanerat är inget annat än ett enkelt sätt att slippa ta itu med de obekväma frågorna om vad som faktiskt fattades i relationen.