Hur lyckas feminister hitta karlar?

Hur lyckas feminister hitta karlar?

Jag undrar uppriktigt hur lyckas rabiata manshatande feminister hitta karlar som står ut med dem?

Manipulerar dem svaga män för att sedan göra de till sin toffel eller var de från början en toffel eller allmänt svaga män som inte kan stå emot trycket? 

Han är gift i alla fall. Batikhäxa är i dina ögon, förmodligen inte hans. Det är surt sa räven om rönnbären.

Ja precis så! Eller för värre exempel, hustrumisshandlare som är jättesnälla....först. (Jag vill inte jämföra vare sig feministiska kvinnor eller fejkjämnställda män med det, Utan givetvis är det en massiv skillnad)

En slags teater där man vet att personen man egentligen är, han/hon är jäkligt svår att älska, så man tonar ner sig. 

summerar en del inlägg i tråden. Det verkar som att somliga förväxlar feminist med aktivist. Feminism kan vara något relativt passivt. En feminist kan observera att kvinnor blir mer misshandlade än män, någon annan som troligen inte kallar sig för feminist tror inte på det. Feministen kan välja att aktivt försöka bekämpa det eller enbart observera det. Denne blir varken mer eller mindre feminist.

Du menar att han syftar på något som endast förekommer i väldigt liten grad?

Hur ofta stöter du på en sån? Har själv aldrig träffat på någon som är rabiat och manshatande. Jag tror det är ts som själv väljer att dra alla som han tror är feminister över en kam.

Sen så summerade jag andra inlägg i tråden som verkar tro att feminister per automatik är aktivister i någon form. Även en feminist-aktivist behöver inte kvalificera sig som rabiat och manshatande.

Jag tror att ts tror att en person som är feminist också kvalificerar sig som rabiat och manshatande. Jag tror inte att rabiata manshatare har särskilt stor framgång med män. (Eller vill ha män överhuvudtaget)

Jag skulle mer säga att det är en fas man går igenom att vara rabiat (i någon riktning) som ung. Och det blir lättare så att den fasen riktas mot kön om man har trista erfarenheter av motsatta könet.

Sen växer man upp och inser att människor är individer, inte sitt kön, men att man måste sätta gränser för beteende i en relation och begära respekt för sin person.

Funkar bara det så finns det något att bygga vidare på och jag känner många fantastiska, konstruktiva, roliga, reflekterande, intresserade och härliga män.