Hur lyckas feminister hitta karlar?

Man skäms över att vara man. 

Jo faktiskt. Man blir ful av att vara arg.

Det handlar alltså inte om "ful" som i att vara fysiskt ful.

Det handlar om ful som i "dålig själ" eller "ful personlighet".

Sedan är det en annan sak att många av de som TS skriver om gör sig själva även fysiskt fula med alt från kläder till frisyr, tatueringar, piercingar osv

Jag drar inte alla över samma kam, men det finns och har funnits tillräckligt av högljudda feminister av det mer extrema slaget som har givit begreppet en dålig klang, fast de flesta förstår att de inte representerar alla feminister.
Det är så det ofta fungerar i samhället, att de som vill föra en sansad debatt vill inte bli förknippade med busen/bråkstaken och därför försöker ta avstånd från denne på något sätt.

Det kan jag inte svara på med mer än att det ofta är så det fungerar... en tillräckligt högljudd skara kan färga hela begreppet.

Och det var exakt det jag gjorde.

Jag frågade dig hur du kunde kalla det för svar.

Det är en egen fråga.
Då jag ifrågasatte dig och ditt svar till smurfen.

Nå.

Har du svaret på frågan eller inte? Eller skall du fortsätta att tramsa runt för att du inte har något egentlig svar på frågan?

Jag tror mig veta att rabiata feminister tonar ner sin rabiata feminism litegrann när de dejtar och sedan när hon hittat någon och den mannen älskar henne så släpper hon fram den stegvis, den här processen tar c:a 3 år.

Är du man? Testa då att leva i ofrivilligt celibat i tre år och du lär dig ignorera eller rationalisera bort röda flaggor. Du blir väldigt accepterande och tolerant för olika kvinnliga egenheter av det.