Anonym (Race to the bottom) skrev 2024-10-04 23:32:25 följande:
På universitetet föll jag för en trevlig vänsterman. Upptäckte tyvärr när vi kom ut i arbetslivet att han var arbetsskygg och ekonomiskt oansvarig. Gnällde en massa på att CSN ville ha pengar av honom (för ett extremt förmånligt lån han själv valt att ta), pallade inte att ta körkort trots att han behövde det för att få jobb inom sitt yrke och hans mamma generöst erbjöd sig att betala kortet (han var 30+!), och något vanligt knegarjobb kunde han inte heller tänka sig att ta tillfälligt, så gissa vem som fick betala allt? Du! Men Försäkringskassan var för snåla med arbetslöshetsersättning, snyft snyft, tur tjejen betalar hyra, mat och mobilräkningen så jag kan köpa GoPro-kamera att filma mig själv med i snowboardbacken.
^Den sortens man tänker jag mig kan passa fint med den sortens kvinna beskriven i trådstarten. Kaka och maka. Det finns nån för alla. :)
Skämt å sido - de allra flesta är väl rätt vettiga och trevliga inom sina egna förhållanden. Genuint rabiata människor har psykiska problem och råkar nog i hög utsträckning ut för partners som också ha psykiska problem, då dessa finns av båda kön. Case in point: Jag har en kollega som är grymt trevlig på jobbet och delar många intressen med mig, så för en tid sedan hängde vi utanför jobbet en gång. Varpå jag raskt lär mig en massa om hennes extremfeministiska åsikter, trasiga uppväxt, tidigare förhållande med en man som fysiskt handikappade henne för livet, hennes ätstörning, alkoholproblem, ångest och depression... deppiga grejer. Hennes nuvarande sambo är, eh, inget pris han heller. Ansiktstatueringar, ett barn sedan innan som han övergivit i ett annat land, arbetar högst sporadiskt, röker på enorma mängder och är "folkskygg" - vilket tycks betyda att han guilttrippar min kollega till att aldrig någonsin bjuda hem familj och vänner, och gör hon det ändå så gömmer han sig på sitt rum och tjurar tills alla gått, förutom när jag var där för då fick jag den stora ynnesten att se honom en gång när han stack ut huvudet från sitt rum och gnällde "men kan ni hålla käften!"
Kort sagt: om miserabla människor kan behålla en partner utan att bättra sig... beror det nog ofta på att partnern är minst lika illa själv.
Vänstersnubbar på 70-talet här i Sverige, en modefluga, Fidel Castro och Che Guevara var idoler, affischer på ungdomars väggar. Vi hade ju Myrdahl och Wollter, det var inne att skåda åt vänster. En sak hade dessa vilsna förespråkate gemensamt: De visste inte ett dugg om kommunism eller planekonomi. Jag var "vaccinerad" mot sådana idéer efter att ha levt ett decennium i Berlin, i murens skugga. Ett mer människofientligt system är kommunism finns inte, " kollektivet är allt, individen inget". Nu var det inte detta som skulle diskuteras i tråden utan feminism. Vissa skribenter har inte förstått att jämställdhet mellan könen gagnar dem själva och samhället i stort. De egna tillkortakommandena skyller man på kvinnors "rabiata hållning" när de själva är misslyckade i alla avseenden, säkert fula också. Slutvinjetten i inlägget ovan skriver jag under på, man får det man ser i princip. Dessvärre kan inte kvinnor bara flytta och lämna även om det vore bäst; de har ofta inte råd och har ingenstans att ta vägen. Det mycket kritiserade rådet från vår tidigare minister Ann Wibble att ha en årslön på banken ses idag som ett hån, fullkomligt ouppnåeligt för de flesta, men medge att kvinnor som har det har en helt annan sits i en relation.
