Regeringen vill förbjuda internationella adoptioner till Sverige

Tycker det är bra, eftersom det har visat sig att Adoptionscentrum medverkat till stöld av barn i olika länder. 

Tänkte mycket på detta när jag pratade med min vän som är adopterad från Etiopien. Hennes svenska föräldrar skickade alltid pengar varje månad till den biologiska mamman i Etiopien. Då kunde jag inte låta bli att undra varför de inte kunde skicka de pengarna till mamman utan att ta hennes barn. Med hjälp av den extra slanten hade hon ju kunnat behålla sin dotter. Det blir så fel. Som att man köper ett barn. I all välmening, förstås, men ändå fel.

Det finns för stora risker i samband med internationella adoptioner. 

Nunnor som tar ogifta mödrars barn, oäkta barn som stöts ut ur samhället, barn som dödförklaras och säljs. Det är för mycket. Ska vi verkligen stötta det? Barn är ingen handelsvara. 

Nja. Jag försöker vara förstående. 

Men jag tror inte att en svensk familj på 70-talet tänkte så långt som att deras adopterade barn kunde ha stannat kvar i hemlandet. Jag får känslan av att de tänkte att de tillgodosåg både barnets och sitt eget behov. 

Som tur är har ju många länder fått det bättre sedan dess och behovet att adoptera bort barn är mindre. Behovet att adoptera kanske också har minskat betydligt sedan metoderna med assisterad befruktning har blivit bättre. 

Så är det nog idag. Men på 70-talet när jag växte upp var det en hel del familjer som adopterade ett "extra" barn trots att de hade egna biologiska barn. Detta av sympati med tredje världen - man tyckte att man gjorde en god gärning helt enkelt.

Man ville sticka ut som en familj som var öppensinnad och internationell, men oj så fel det blev ibland. 

Jag tror du gör en tankevurpa här. 

Jag som själv är delvis icke-arisk får en klump i magen när jag ser mina grannar - en trans och en homosexuell som har adopterat en liten svart pojke. Jag känner med det där barnet! Är det så jäkla optimalt att förflyttas från en kontinent till en annan för att tillfredsställa några udda människors längtan efter barn? Varför ska just han växa upp med alla dessa olika bördor? Först bördan att vara annorlunda pga att föräldrarna är väldigt annorlunda. Sedan bördan att vara en svart pojke i en vit familj. Det blir liksom för mycket. Det är inte för att jag inte vill ha fler svarta i Sverige. Jag är ju själv svart. Det är för att jag helt enkelt inte är säker på att det där barnet har en bra uppväxt. Skulle man placera ett svenskt barn i samma situation? Jag tror faktiskt inte det. Det är andra krav på fosterfamiljer i Sverige. 

Jag har stöttat SOS Barnbyar. Det tycker jag är en jättebra organisation där föräldralösa barn får ha det riktigt bra. 

Ett barn kan aldrig bli en rättighet, hur vi än vänder och vrider på det. Så nej till internationella adoptioner och nej till surrogatmödraskap - att köpa livmödrar i fattiga länder. Nej till handel med barn. Det finns för stora risker att det är just så det blir: människohandel. 

Jag är ju själv blandad och självklart inte emot detta. Men som du säkert förstår är det rätt stor skillnad på att vara en biologisk del av släkten och ha likheter och släktdrag från båda sidor. Visst var det annorlunda att växa upp som svart här på 70- och 80-talen, men jag visste vem jag var och vart jag kom ifrån. Den tryggheten har inte ett adopterat barn. 

Min mamma är för övrigt adopterad, fast inom Sverige då. Så jag är lite bekant med de känslor som en adopterad person kan ha. 

Hur menar du nu? Att man ska låtsas att barnet är vitt?

Du verkar inte ha en aning om de utmaningar som möter en svart pojke dagligen på grund av hans hudfärg. Ska man dessutom behöva vara skyltdocka för en queerfamilj? 

Du tillhör de som inte "ser" hudfärger förstår jag, men det är tyvärr inte hjälpsamt för oss som har en annan hudfärg.