Tappat all tillit till män
Efter att ha spenderat en del tid på familjeliv, samt betraktat männen i min egen omgivning så känner jag bara: Fy fan för män. Antingen ligger de med sin frus syster eller så har de varit otrogen mot sin fru i 20 år. De verkar ju vara tvångsmässigt otrogna. Min pappa var otrogen mot min mamma. T.o.m min 80-åriga farfar var otrogen mot min farmor samtidigt som hon låg på sjukhuset döende i cancer. Även de mest lojala männen verkar sitta och runka åt bilder på ens kompisar. Jag har enorma tillitsproblem till min nuvarande pojkvän, och jag pendlar mellan att problemet ligger hos mig till att tänka att det är ju fan inte konstigt att man har tillitsproblem då en stor majoritet av männen verkar vara otrogna lögnare.
Jag har så svårt att våga investera i en framtid med min kille för jag tänker att han förr eller senare kommer att vara otrogen mot mig. Antingen när jag är gravid med vårt barn och inte är lika sexig längre, eller när jag är totalt utmattad för att jag måste ta allt ansvar i hemmet, eller när jag är 80 år och ligger döende i cancer. Och snälla män; ta inte illa upp om ni tycker att jag har fel. Motbevisa mig gärna. Men jag vill inte höra någon tröttsam dynga som att "det ligger i männens natur". Det är mycket som ligger i vår natur men som vi inte sysslar med längre. Vi har blivit mer intelligenta och förmår oss att lägga band på oss själva och ta kloka beslut. Att slänga sig med att "det ligger i er natur" är att helt och håller underkänna er egen intelligens och empatiförmåga.
Jag har börjat fundera om det här med att leva sitt liv med en man är ingenting mindre än en fälla. Vägen till ett lyckligt liv kanske är att leva som singel(eller lesbisk) och endast ha män för sex och nöjen.