Är i chock efter gårdagens bråk med sambo

Hej på dig!

Du går igenom en väldigt tuff och känslomässigt påfrestande situation, både på grund av din egen psykiska hälsa och den dynamik som finns mellan dig och din sambo. Att vara gravid, samtidigt som du hanterar en depression, är redan i sig otroligt krävande, och att då behöva handskas med den typen av verbala och emotionella påhopp som du beskriver kan vara förödande.

Det som står klart är att din sambos beteende är mycket skadligt, både för dig och för er dotter. Hans sätt att kommunicera med dig, de kränkande orden, den fysiska aggressiviteten (även om det var riktat mot väggen), och att han förminskar dina känslor genom att kalla dig för "psykotisk" eller "likgiltig", är alla tecken på emotionell misshandel. Att din dotter reagerade med rädsla och sökte sig till dig är också ett tydligt varningstecken på att situationen påverkar henne djupt.

Det är viktigt att du tar situationen på allvar och funderar över vad som är bäst för dig och dina barn på lång sikt. Det kan vara hjälpsamt att skapa ett tryggt nätverk omkring dig ? vänner, familj, terapeuter eller stödorganisationer ? som kan erbjuda emotionellt och praktiskt stöd. Det kan också vara värt att reflektera över om relationen verkligen är en plats där du kan läka och må bra, särskilt när du redan kämpar med depression.

Om du behöver det, finns det stödorganisationer som kvinnojourer som kan erbjuda hjälp och rådgivning i sådana här situationer. Din hälsa och ditt barns trygghet är viktigast just nu.

 

Jag håller med, men jag har ingenstans att ta vägen just nu och är livrädd att berätta för dom i min närhet om de här för alla tycker han är så bra och att jag ska vara rädd om honom.. känns inte som att någon kommer tro mig. dessutom har jag en dålig magkänsla av att han kommer förstöra mitt liv när vårt gemensamma barn kommer, alltså gå in i vårdnadstvister och dra in socialen. Jag tror ärligt han skulle kunna va så kapabel att göra mig illa på det sättet. 

Sök dig till närmaste kvinnojour, bara för ett samtal i alla fall? Om du inte vill prata med dina nära. Men tycker verkligen du borde svälja stoltheten och prata med nån du litar på. Kanske någon du även kan flytta hem till ett tag tillsammans med din dotter.

Usch, så fruktansvärt!

Det låter som om både du och din 4-åring har det väldigt tufft. Jag förstår om du inte har så mycket ork, men försök att åtminstone ta ett litet steg framåt. Har du någon vän eller släkting du kan kontakta, eller har han isolerat dig från alla? Oavsett kan du alltid kontakta en kvinnojour eller din MVC-barnmorska om du har förtroende för henne! Det känns kanske övermäktigt att påbörja processen att lämna din snubbe, men prata åtminstone med någon och berätta hur du och din dotter har det. Börja där! Tänk tanken att avsluta relationen, åtminstone, även om du behöver samla kraft för att orka ta steget.

När jag läser det du skriver framstår det som troligt att det är din snubbe som orsakar ditt dåliga mående. Det är kämpigt att vara gravid, och om du dessutom ska tvingas hantera en partner som behandlar dig illa och nedvärderar dig, är det inte konstigt att du blir deprimerad, det hade de flesta blivit.

Ta hand om dig !

Aldrig tänkt tanken att HAN är orsaken till din depression?  

Det du beskriver låter oerhört tufft och skrämmande, och jag förstår din rädsla för att berätta för andra när de kanske inte ser samma bild av din partner som du gör. Det kan kännas väldigt ensamt när man är fast i en situation där man inte blir trodd eller förstådd av sin omgivning. Din oro för att han kan försöka skada dig genom vårdnadstvister och att dra in socialen är fullt förståelig, särskilt om han redan har visat sig kontrollerande och aggressiv.

Här är några viktiga saker att tänka på och överväga:

Emotionell och psykisk misshandel kan vara svår att förklara för andra, särskilt när människor omkring dig ser en annan bild av din partner. Men din upplevelse är giltig, och det finns hjälp att få. Det är inte ovanligt att förövare framstår som "bra" människor utåt medan de är kontrollerande och skadliga i hemmet.

Det är jätteviktigt att du känner dig trygg. Om du känner att din partner skulle kunna göra dig illa genom att manipulera rättssystemet eller socialtjänsten, kan det vara klokt att söka juridisk rådgivning. Många advokater kan hjälpa dig att förstå dina rättigheter när det gäller vårdnad och hur du kan skydda dig själv och dina barn.

 

Kvinnojourer finns där för att hjälpa kvinnor i din situation, oavsett om det handlar om fysiskt våld eller emotionell och psykisk misshandel. De kan erbjuda rådgivning, skyddat boende, och stöd i hur du ska gå vidare. De har ofta också bra kunskap om hur vårdnadstvister kan hanteras i sådana här fall och kan ge dig verktyg för att skydda dig juridiskt och praktiskt.

 

Det kan vara bra att dokumentera hans hot och beteenden om du känner att du kommer att behöva försvara dig i framtiden. Om du kan, skriv ner eller spela in när han säger eller gör något som får dig att känna dig otrygg. Det kan vara avgörande om det skulle leda till vårdnadsfrågor eller om du behöver bevisa att hans beteende är skadligt.

 

Även om det känns som att ingen skulle tro dig, kan det vara hjälpsamt att öppna upp för någon som du har förtroende för, kanske en vän, familjemedlem eller någon utanför den gemensamma bekantskapskretsen som kan se situationen från ett objektivt perspektiv. Det kan hjälpa dig att inte känna dig så ensam och ge dig en annan typ av stöd.

Det är helt naturligt att vara rädd för vad som kan hända när ett barn är på väg in i situationen, men kom ihåg att du har rättigheter och att det finns stöd för dig. Att stå upp för dig själv och dina barn är otroligt viktigt, och du har styrkan att klara detta. Om du känner dig osäker på hur du ska ta nästa steg, kan det vara bra att börja med att kontakta en kvinnojour för råd och stöd. De kan guida dig genom det på ett säkert sätt.

Jag hoppas att allt löser sig!

Jag själv har varit utsatt och då var det ifrån min egna biologiska familj. Jag tog kontakt med socialen och kom till ett skyddad boende. Idag har jag ingen skyddad identitet och lever som en fri person!

Men fy vilken situation. Det är han som beter sig helt fel och inte du. Hade du inte varit gravid med hans barn hade jag sagt att lämna omedelbart. 

Du behöver fortfarande lämna snart, för varken du eller dina barn ska ha det så där. Förbered så att du nästa gång han börjar gå på lätt och obemärkt kan sätta mobilen på inspelning. Försök göra det flera gånger. När han ringer dig, spela in. Spara eventuella sms eller mejl där han beter sig otrevligt. 
När du kan visa det här, är det mycket lättare för dig att prata med din familj eller vänner för då kan du genast visa att han inte alls är sådan som han han verkar vara. Då har du också bevis så att han inte kan påstå att han är den förälder som funkar bra och är lämplig för ert gemensamma barn. Du är varken den första eller sista som får depression under graviditeten och med en sådan man är det inte det minsta konstigt. 

Samla bevis, ta kontakt med kvinnojour (dokumentera det också så du kan visa när du gjort det), ställ dig i alla bostadsköer som finns där du bor, se om det ekonomiska, försök ändra eventuella gemensamma konton, försök lägga undan pengar, ta reda på ev pass och all viktig dokumentation så han inte kan gömma dem om han börjar ana att du funderar på att lämna. På kvinnojouren kan de tipsa dig om allt som är bra att tänka på. Plus inte minst ge dig stöd. Finns det någon vän eller familjemedlem du genast kan ta kontakt med?

Lycka till med att slå dig fri från honom och styrkekram till dig.

Han misshandlar dig och din dotter. Och det är ju han som är orsaken till att du mår dåligt. 

Jag förstår att det är svårt att prata med anhöriga som idoliserar honom men försök. Dokumentera allt han gör mot dig och din dotter, skriv dagbok (i mobilen kanske). Och ta kontakt med kvinnojour. Att dina anhöriga säger saker som att du ska vara rädd om honom är illa men de vet ju inte hur det är. Finns det någon som har lite mer öppet sinne du kan börja öppna dig för? Någon som du kan ringa när han får utbrott?
Hjälp finns att få, börja med kvinnojour. 

Finaste älskade du, han misshandlar dig och din dotter. 

Han är galen. 

Massor av kramar. 
Bra att du inser hur sjukt det var igår. 

Hemmet ska vara ens trygga plats. Jag tycker ditt och dotterns låter som ett helvete. 

Säg ja till göra slut. Perfekt tillfälle. 

Jag tycker du ska följa råden här.... och vet du va...jag skiter fullständigt i hans taskiga barndom... man har inte rätt att bete sig som ett svin för att man har haft en taskig barndom.
Har du hört om ordet projicering? Det är när man anklagar någon annan för att göra det som man själv egentligen gör....
Han säger att ditt dåliga mående går ut över honom och barnen. Det är ju hans dåliga mående som han låter gå ut över dig och barnen som gör att ni mår dåligt.
Vem säger psyko till någon som är deprimerad och gravid, kallar dig för fitta, och låter dig ta hand om det mesta med barnen o annat som jag förstod. Hemskt hur illa han beter sig. 
PSYKISK misshandel är lika allvarligt som FYSISK misshandel och han kan med tiden bli fysisk våldsam också. 
Han tar inte ansvar för sitt mående och sin hälsa.... Er familj får anpassa sig efter hur han mår. Du blir medberoende, din självkänsla bryts ned och när någon frågar hur du mår så svarar du att jo men din man XX mår bra eller xx mår dåligt.....allt går ut på att han ska vara stabil o må bra....
Han kontrollerar dig, skyller allt på dig och använder säkert manipulation, hot, smicker etc. för att få dig kvar. Han ger säkert kärlek o uppmuntran ibland bara för att du ska stanna kvar....
Du har inget ansvar för honom i det här fallet, du har ansvar för dig, dina barn o ditt barn i magen....du behöver peppa dig själv.
Våga berätta för någon, några, dom har säkert annat något. Och bevisen du samlar var noga med datum o klockslag och fundera hur du kan spara dem så att det inte kan hittas av din partner....
Ta hand om dig! BVC kan säkert hjälpa dig, svenska kyrkan, kvinnojouren etc....