Överreagerade den andre? (Socanmäld)

IGEN.... alltså vad är det för fel på den människan? Idag cykladehans barn runt o glodde på sonen (kan kalla honom Nisse) och hans kompisar o pekadefinger åt dem flera gånger. Tillslut surade Nisse ur och pekade finger tillbaka. Då kom de fram till dem o Nisse sa irriterat  "Vad håller ni på med?". Tjejen sa triumferande att nu skulle hon ringa sin pappa. "Gör det om du vill. Jag är inte rädd för honom" ljög Nisse o så cyklade han o vännerna iväg. 

Lång historia kort: pappan tog med sig hela familjen o hetskörde runt efter dem på skogsvägar i området genom att spåra dem på en Snap-karta som dottern hade. Kompisarna kom på det o dolde sina positioner. Pappan cirkulerade med bilen runt skogen, nån annan i familjen cyklade o andra letade efter dem till fots. Nisse o kompisarna hade panik. Nisse tog en annan stig än kompisarna o när han slutligen vågade sig ur skogen mötte han sin kompis "Pelle" som sa att pappan sagt att Pelle "inte gjort nåt fel men att Nisse hade gjort väldigt fel mot hans barn o att han inte skulle leta efter honom mer idag men att han visste var Nisse bor o att han ska ta/plocka/fånga (han mindes inte ordet men nåt sånt) honom imorgon på morgonen eller någon annan gång. "

Nisse jätterädd att pappan ska ta honom påväg till skolan. Jag har sett den människan o han ser inte riktigt stabil ut. Jag sms:ade kuratorn på skolan och han vidarebefodrade till rektor o lärare. Jag ska följa sonen imorgon o har lämnat in en ny polisanmälan. Det måste ju ta slut nångång, vad är det han vill oss egentligen? Jag är van vid aggressiva personer i mitt jobb men där är man inte ensam och man har larm och lås och sånt. Privat är en annan sak. Jag hoppas detta blir sista grejen han gör mot Nisse för han har inga proportioner alls.

Ja, ska berätta för Soc om det när jag ska dit på tisdag (utredning pga lögnanmälan från pappan). Hittills har soc inte brytt sig om det han gjort alls men hoppas som du säger att polisen eller kuratorn fixar det. 

Tack för stödet. Jag har den här tråden lite för att påminna mig om det också, så jag inte blir "gaslightad" av den där pappan att tro något annat. Vi vill bara få leva våra liv i fred men han har dragit igång något jättestort. Det är verkligen trakasserier. Jag hoppas han får ångra det i slutänden.

Nu visade det sig att han hotat sonens kompis också och sagt att han och de andra inte får umgås med min son. Han svor jättemycket åt kompisen och sa också att min son och hans pappa (min man alltså, rörigt..) är fega "för att de inte vågar komma hem till honom". Mig nämnde han inte ens. Maken tyckte mest det var konstigt sagt, det handlar inte om feghet utan om att lösa saker som man ska. Han har ingen lust att ringa på hos galningen och ha nånslags slagsmål även om han själv förmodligen skulle vinna med sina två meter och hundratjugo kilo muskler, tursamt nog styrda av en smart hjärna och ett varmt hjärta. Kanske gör detta att han nu verkar dra in fler barn att fler föräldrar reagerar och kan vittna så småningom.

Jag står inte ut, har inte kunnat sova på hela natten. Igår hade mannens dotter antytt för vår sons kompis och sonens syster att hennes pappa tänker komma hem till oss och troligen slå ner min make. Han har i förrgår sagt till vår sons vänner att min make och Nisse (täcknamn för sonen här) är fega. Nu hade han sagt till dottern att vi kommer vara för fega för att öppna när han kommer. Hon sa också att han är starkare än min make och jag tolkar det som att det inte är prata han tänker göra. Nisses syster hörde samtalet och sa att hennes far är betydligt starkare än han och att vi inte vill ha någonting med den här mannen att göra, att våra barns far inte alls är feg utan har konfronterat det äldre ungdomsgäng som tidigare trakasserat oss om nätterna. Jag tycker det var bra sagt av henne. 

Jag sa till barnen imorse att de ska ha dörren låst när de är hemma själva innan vi kommer hem från jobbet och ringa polisen om han kommer. Deras mormor ska komma idag och jag ska uppmana henne att inte öppna heller. När jag cyklade till jobbet såg jag honom åka förbi för att lämna sina barn på skolan vilket är nära vårt hus och jag messade barnen då om att de ska låsa eftersom han då såg att jag inte är hemma och att makens bil inte heller är det, ifall han bestämmer sig för att "ta" vår son då, som han hotat om innan, att han ska komma tidigt på morgonen eller på eftermiddagen när han är själv. 

Sonens kompis frågade om det var sant att Nisse varit på flera möten med soc. Dottern sa att hon inte visste, vilket var ett bra svar då det är möjligt att Nisse själv anförtrott kompisen att han har varit där. Detta på grund av den här galne mannen. 

Jag har sökt polisen igår då vi känner oss hotade och vill veta hur det går med deras utredning, för vi kan inte ha det så här längre. Han kan ju komma vilken dag som helst. Handläggaren skulle höra av sig men gjorde det inte. Det känns inte som att de tycker att det går att göra något åt det eller bevisa något eftersom det endast är barn som har sett honom göra saker mot oss. Soc utreder oss oavsett och säger att de inte tänker fokusera på mannen även om vi anser att han är olämplig som förälder som använder sina barn som bete för att provocera sonen att göra något som de kan hämnas för och dessutom tar med sig sina barn när han jagar vår son. Dottern sprider dessutom lögnerna om oss till barnens klasskamrater som kanske i sin tur säger det till sina föräldrar vilket är kränkande. Skolan agerar inte heller mot mannen även om de dock ser till att sonen om han vill kan vara inne på rasterna. Vi känner oss ensamma och hotade även om det förstås kan vara så att han "bara" tänker konfrontera oss genom att skrika hot och elakheter. Kanske blir han inte fysiskt utåtagerande, men vi vet inte för han verkar inte frisk. 

Mitt samtal hos soc igår gick dock bra även om hela situationen är kränkande och tuff för hela familjen. Sonen grät sig igenom första mötet. Nu hade vi dock ett bra samtal och handläggaren fick till och med tårar i ögonen när jag berättade om hur mannen med familj hade jagat sonen i skogen. "Så rädd han måste ha varit" sa hon. Mitt i allt är jag glad att vi i alla fall har en så bra handläggare. Hon säger att hon inte har större oro för oss än att hon troligen bara kommer föreslå frivilliga åtgärder som vi kan tacka nej till om vi vill. 

Tack för svaret och att du stöttar mig så mycket :) Jag hoppas på att polisen gör en orosanmälan, för det väger nog tungt. Soc vet inte vem det är. 

Jag ringde polisen nu angående de nya hoten och handläggaren därifrån ska höra av sig så snart som möjligt. 

Polishandläggaren har fortfarande inte hört av sig trots att jag ringt både igår och idag och sagt att det är bråttom och att vi känner oss hotade. Jag undrar om jag har blivit paranoid :( 

Idag har det varit lugnt, men å andra sidan har vår son varit inne sen han kom hem från skolan, kanske hade det varit annorlunda om han varit ute med kompisarna.

Precis nu när jag skriver kom ett brev från polisen i Kivra. De skrev att jag inkommit med kompletterande uppgifter till min anmälan, så det var ju bra, då lyssnar de i alla fall. 

Förstår att man kan tänka så, men den här pappan och hans familj är ökända för sin aggressivitet (hans pappa har t ex sågat ner ett staket för en granne och den här pappan själv har terroriserat en annan familj på liknande sätt som vår). 

Det var många barn där varav flera inte tycker om min son, men de sa allihop att det gått till så här, även hans syster som inte är typen som ljuger. Polisen tyckte att det var allvarligt att försöka köra på någon (även i hyfsat låg hastighet kan man dö av att bli påkörd). Han har också gasat nära förbi dottern när hon gått i vägkanten. 

Min son har varit tydligt chockad och rädd efter allt det här på ett sätt han inte brukar reagera. Dottern och sonen till mannen har upprepat de saker som fadern sagt tidigare. De har enligt skolan inte heller haft något samröre med vår son innan. 

Historien med de mänskliga kvarlevorna låter konstig förstås, men faktum är att en läkare på mitt jobb sa att det med stor sannolikhet var det, liksom de poliser som åkte ut och tittade på dem. De skickades till forensiskt centrum som efter analys fastslog att det inte var det. Det var knappt att jag ville ringa in om dem då det kändes pinsamt, men det har skett ett mord där i närheten för många år sen som inte är uppklarat så kändes rätt att kolla upp det. 

Det har heller inte funnits någon anledning att oroa sig för oss, barnen är hela och rena och hans syskon är hur skötsamma och "normala" som helst. Det är sonen som kan vara en smula ansträngande att ha i samma klass, precis som många barn med diagnoser och koncentrationssvårigheter. Storebror hade en klasskamrat med kraftig ADHD och det var förstås påfrestande men man förstår ju att det inte har ett dugg med hemförhållanden att göra. Man har rätt att ha svårigheter. Det viktiga är att man får guidning och regler men sen följer de inte alltid det pga impulsivitet osv. Skolan hjälper oss mycket liksom barnens mormor som är specialist på NPF och uppvuxen med en bror med detta som trots stabila hemförhållanden var oerhört svåranpassad. Han är dock läkare idag och hur trevlig som helst, så man kan mogna och lära sig tolka signaler. 

Soc är mycket nöjda med oss och utredningen avslutas på tisdag. 

Tidigare anmälda incidenter när ungdomar trakasserade oss är ett känt fenomen i staden där vi bor. De blev slutligen tagna tack vare övervakningskameror efter att ha trakasserat en annan familj så pass att de fick PTSD och flyttade. Det är kort sagt ingenting vi har hittat på. 

Ett av barnen blev jagad av en maskerad man med kniv i mörkret och det visade sig att det var en patient från kriminalpsykiatrin (kommer inte ihåg vad det heter).

Vi har kort sagt haft otur de senaste åren och det känns pinsamt att behöva ta kontakt med polisen så här igen.

Efter fler obehagliga händelser har vi nu både soc- och polisanmält. Mannen verkar ha nånslags hat och besatthet vad gäller vår son. 

Polishandläggaren ringde igår och det ska väckas åtal. Sonen ska in på barnförhör nästa vecka. Senast igår blev han förföljd av mannen i lastbil så jag fick störta iväg från jobbet o hämta honom där han gömt sig. Mannen körde sen fram o tillbaka mellan platserna där barnen brukade hänga o letade o tutade när han passerade vårt hus. Han har också jagat honom i skogen.