Överreagerade den andre? (Socanmäld)

Tack för era svar från olika perspektiv. Jag känner mig lugnare nu. Försökt nå någon handläggare men det verkar omöjligt :( önskar det gått att förklara och få mötet avstyrt för sonens skull. I vanliga fall hade jag sagt att han bör be flickan om ursäkt, men inte nu. När han ställt till det brukar vi se till att han får stå för vad han gjort och tala med personen om det efteråt och det brukar fungera bra. 

YES - det gick bra :) Vi gick på mötet hos Soc och de verkade redan ha bestämt sig för att inte inleda någon utredning. De tolkade anmälan som någon som ville hämnas och hitta på skit om oss, vilket vi förstod när vi läste vad han sagt, bland annat att jag "verkade rädd för min son" (han är 11 år och inte alls otäck..) och att han "sedan flera år var ute och drällde på nätterna" (Inte en chans!) och att jag "hade någon typ av diagnos" och "det är svårt att prata med både mamman och pappan" (Han har aldrig pratat med oss!) 

Vi berättade om samarbetet med skolan, att vi har Familylink som gör att vi kan se var han är, att vi äter middag mellan 17-18 och att han ska vara hemma då (lite senare på sommarlovet och den gången han smet iväg) och om hur pappan nästan kört på honom. Sonen berättade om hur han hade det hemma och om hur han trivdes i skolan et c. De uppfattade honom som lugn och artig och att vi tog ansvar och att han fick prata fritt och att vi hade ett bra team omkring oss att be om råd. 

De inleder alltså ingen utredning men verkade heller inte lägga någon vikt vid att utreda pappan, vilket jag tycker är synd, men jag bad skolan att hålla ett öga på hur dottern har det. 

Jisses, nu har saker och ting spårat ur ännu mer. Igår slog "den galne pappans" son som är ett år yngre än vår (vi kan kalla vår son för Nisse och den andre pojken för Kalle) med knytnävarna. De hade rast och spelade ett bollspel ihop med andra barn och Nisse (vår pojk) bad honom hämta bollen. Nisse stod lutad mot sargen varpå Kalle attackerade honom bakifrån med knytnävarna och slog honom i huvudet, i nacken och på axlarna rejält hårt innan en vuxen lyckades dra bort honom. Då fortsatte Kalle slå och sparka den vuxne. Nisse gjorde ingenting tillbaka, varken sa något eller slog tillbaka vilket jag tyckte visade på att han inte är ett sådant monster som anmälan försöker måla upp honom som. 

Medan den vuxne höll i den sparkande Kalle skrek K: "Vi ska socanmäla er igen!" och "Min pappa kommer/ska döda dig!". Stunden efter kom en annan vuxen och drog med sig båda pojkarna och utan att ha sett förloppet skällde han ut mestadels Nisse och tvingade honom att be om ursäkt till Kalle (som ju var den som slagit Nisse), och sa att "händer det något mer kommer du att isoleras från de andra barnen och ha enskild undervisning och enskilda raster". Kalle vände på allt som hänt och hävdade att det var vi som hade gjort de här sakerna mot hans familj, som pappan har gjort mot oss. Troligen gick han sedan hem och sa till sin pappa att Nisse hade slagit honom, så nu vågar Nisse knappt gå ut överhuvudtaget. 

Nu kände jag att allt hade gått för långt. Nisse är ett barn och jag skyller inte det hela på honom och är inte arg på honom, mer ledsen för hans skull. Men den familjen kan inte må bra och min pojke är rädd. Jag skrev till vår handläggare på Soc och beskrev det hela och frågade om vi ska polisanmäla dem för det pappan gjorde. Jag hoppas också att de kollar upp hur de barnen har det för pappan verkar inte kunna kontrollera sig och det känns som Kalle riskerar att gå i hans fotspår om man inte vänder utvecklingen (jag är medveten om att även min son har gjort obetänksamma saker och dessa jobbar vi med). Kanske gör de redan detta, men pappan kan behöva stöd vad gäller humöret. 

(Det som hände ovan fick jag sedan berättat för mig av den vuxne som ingrep, så det är alltså inte min sons återgivning av det.)

Skrev fel namn där. Jag menade att Kalle (deras son, fignerat namn det också) bara är ett barn och att jag inte är arg på honom för att han slog min son, för barn är barn och de gör fel ibland och behöver givetvis tillsägelser när de gör sådant där, men jag kan inte gå runt och vara arg på en liten pojke. Däremot är jag ledsen för hans skull då jag undrar hur han har det hemma utifrån vad jag sett av hans far. (Jag kan dock inte döma alltför hårt eftersom jag ju inte känner dem, men utifrån senaste tidens händelser.)

Mitt i allt känns det ändå "bra" att det som vår son gjorde, alltså knuffade till deras dotter och som ledde till en överreaktion från fadern, nu överskuggas av att deras son praktiskt taget misshandlat vår med knytnävar bakifrån och inför vuxet vittne. Även om jag är ledsen över att vår son skulle drabbas av det och inte heller vill försvara vår sons knuffande då fysiskt bråk aldrig är okej. 

Exakt, tack :)

Mjae, det känns ändå lite överdrivet när han bara går i 4:an. Jag hoppas snarare att Soc ska nappa på det och så ska vi ju troligen anmäla pappan för olaga hot. 

Den första incidenten med bilen och det skedde utanför skoltid så det är förstås inte deras ansvar (kanske beskrev det hela lite luddigt så det lät som att det skedde då). Den andra incidenten tycker jag däremot att de borde ta tag i. Att kalla det misshandel är lite hårt i mitt tycke när det handlar om barn men det är mer pojkens beteende utöver det i den händelsen och det han sa som skulle göra mig orolig som personal, i synnerhet när de vet om den tidigare händelsen. Jag har dock inte hört av dem mer sedan personen ringde igår och berättade om det så antagligen händer det inget mer. 

Är i valet och kvalet om att ringa in en anmälan till Polisen om det där första men vi har varit med om så mycket underliga hotsituationer de senaste två åren, oberoende av varandra, att det börjar bli pinsamt. Vi bor på en liten plats men de senaste två åren har vi polisanmält att barnen blivit jagade av en maskerad person med kniv dagtid (sant!), att en annan person klädd i huva började närma sig och sedan springa mot min son i mörkret och förfölja honom ända fram till vår ytterdörr.

Vid ett annat tillfälle blev vi hotade av ett äldre ungdomsgäng (som brukar ställa till elände här på orten) sent på natten då de försökte ta sig in i huset och skrek hotfulla saker. När vi sa åt dem och maken fick tag i en av dem spårade det ur så de ringde alla sina vänner och det drällde in mängder av dem överallt in i trädgården och vi fick barrikadera oss inne medan man hörde dem säga saker som "ska vi ringa på och döda honom"  "Vi skjuter honom i ansiktet med raketer" och såna dumheter.

Vi var också med om en trafikolycka där en bil plötsligt bara svängde över till vårt körfält och rätt in i sidan på bilen så vi blev skadade allihop och anmälde föraren.

Häromsistens hittade vi vad som av en läkare på jobbet antogs vara mänskliga kvarlevor men som genom benanalys senare visade sig vara från ett djur.

Kort sagt skulle det kännas pinsamt att göra ännu en anmälan om en hotfull situation för det känns som att de ska tro att jag ljuger. Har aldrig varit med om så mycket skit som de senaste två åren men i övrigt är det här en lugn och trevlig plats där alla känner alla. Är ingen "dramaqueen" men har anmält när det hänt sådant som är så pass allvarligt, men vem kommer tro mig den här gången? 

Det har lugnat ner sig i området nu och jag tänker att det borde vara lugnt i en by som den här. Förhoppningsvis lugnar den här galna pappan ner sig nu, om det nu inte blir ännu värre nu när jag polisanmält honom. Jag frågade om jag borde låta det hela rinna ut i sanden, men det tyckte de absolut inte. De rubricerar det som försök till grov misshandel och ofredande. Gör han något mer ska jag ringa dem och anmäla det också säger de. Får se om de lägger ner fallet pga svårt att bevisa eller om de utreder. Han har efter första incidenten kört förbi sonen och blängt på honom och även kört förbi och plötsligt gasat upp precis när han passerat vår dotter, så nu fick det vara nog kände jag. Vi tar inte mer skit.