Partner eller barnen

Vi båda är 40 . Han bor själv men är hos mamman o ena syskonet var dag när han inte är med mig.
Vilket är ganska ofta vi är särbo.. 
O nej jag hittar inte på . Jag mår själv skit o känns som sitter fast med honom

Jag känner som att jag kommer inte överleva en separation. 
Känns som jag kommer dö typ.

Jag förstår inte varför jag inte klarar de. Jag inser ändå nånstans att de inte är rätt.
Men ändå bara tanken på gå så slår mitt hjärta väldigt snabbt. Jag får panik och känner mig rädd.
Jag mått så dåligt av den känslan att jag haft flera  självmordsförsök.  
Jag har hjälp från kurator och olika antidepressiva läkemedel  . 

Ändå när mitt ena barn gråter och säger mamma jag saknar dig . Jag vill att du kommer. Och hon är så klok o säger att hon mår dåligt av att jag blir skadad av min pojkvän.  Hon gråter o ber mig komma ändå kan jag inte gå

De är ingen trolltråd. Jag mår verkligen dåligt.  Ja Jag har tagit bort flera av mina egna behov . Jag har tappat mig  .Jag anpassar mig ständigt till honom. Behöver han egentid i 2v utan mig. Då anpassar Jag mig till det även om jag mår skit o inte ses på 2v. Så skit att jag knappt kan äta sova eller fungera som normal människa. Alla hans behov går 1 ! .
Uttrycker jag mitt behov av ses oftare då kväver jag honom enligt han. Nu är de lite oftare så de är lite bättre. Eller om jag har andra behov typ mina barn . De sviker jag honom tycker han. 
Sonen va här under ett lov och killen fick inte spela när sonen gjorde de. Han stod ut men klagade och vill inte vara här om sonen kommer igen. Då vill han inte träffa mina barn alls. 
Jag har mycket i min ryggsäck.  Ett av mina barn dog 11år ung för 5 år sen . Jag mår skit redan innan.
Jag känner att ja mår så dåligt att jag inte kan ta hand om mig själv längre