Sonen vägrar gå till skolan
Hej!
Hej!
För att det är deras "regler". Dom har en del utländska på skolan och ingen får extrastöd eller hjälp. Har typ bönat och bett om att få vara med men dom vägrar töja på reglerna.
Går han alltså i en skola där han inte förstår vad folk säger och inte kan göra sig förstådd? Det låter hemskt. :(
Vad får han för stöd? Tolk?
Flyttat hit? Vart är det? Varför har inte ni föräldrar pratat ert eget språk med barnet så det kan båda språken? Är det ett tredje språk, varför har ni inte förberett barnet innan genom att lära barnet språket?
Ansvaret att förbereda barnet för skolgången har legat hos er föräldrar. Nu får ni hjälpa barnet bäst ni kan. Det är klart att det inte är kul att gå till skolan när man inte förstår omgivningen. Prata med skolan om stöd för barnet, hjälp barnet genom att ni kanske behöver vara med och stötta.
VARFÖR ska han lära sig språket/kulturen om inte ens hans egna pappa kunnat vara närvarande och försökt förbereda honom på denna uppgift? Har ni ens frågat sonen vad han vill? Vad är syftet med att lära dig språket/kulturen ens?!
Hur skulle det kännas om någon placerade dig på ett jobb i mitten av Kina och sa "varsågod! Ingen har frågat dig men nu ska du lära dig språket och kulturen här!"
Folk är makalöst dåliga på att se barns perspektiv!! Du ger din son trauma för livet, grattis!
Hej!
Jag kommer själv från Polen och flyttade hit när jag var 9. Inför första skoldagen var jag precis så som du förklarar att din son upplever. Rädslan för att ingen skulle förstå mig är hemsk. Dessutom var exakt allt nytt.
Människor, skolsystemet. Till och med klassrummet, bänkarna. Allt var nytt.
Jag gick i en förberedelseklass i 6 månader innan jag var redo att börja i en vanlig klass. Då kunde jag Flytande svenska.
Ditt barn behöver just det. Anpassad undervisning. Får han inte det nu?
Dessutom för att jag skulle lära mig språket så snabbt skrev mamma in mig på fritids, där fick jag lära känna andra barn och prata. Jag började med aktiviteter efter skolan direkt.
Mamma började prata svenska med mig hemma. Hon köpte svenska böcker till mig.
Du fattar, hon gjorde allt rätt för att jag skulle lära mig språket så bra som möjligt.
Idag är jag 33 och man hör inte på mig att jag kommer från Polen. Pratar lika rent som vilken annan svenne som helst 😊
Är själv halvturk och talar språket flytande.
Vad menar du med Hit? Turkiet? Vad i helvete gör ni ens i Turkiet??? och varför skaffar du barn med någon du inte bott med i 6 år?? Du är så hjärtlös att jag blir alldeles chockad!!!!
Antar att din man är miljardär i Turkiet eller nåt, för annars är du som mamma väl inte så jävla korkad och hjärtlös att du sätter din son i en skola där han inte ens kan språket?! Fyfaaan!
Jag och min man(som också är turk) har två barn på 3 och 6 år och han skulle ALDRIG låta de gå i turkisk skola. Vi bor i Sverige för barnens skull!! Det borde du också göra! Vi saknar Turkiet jättemycket men det hjälps inte! Vi flyttar när barnen blir äldre..
Din son kommer dessutom att bli en vek och känslig kille med dåligt självförtroende som kommer hamna efter REJÄLT i skolan! Märks ju redan när han gråter och håller fröken i handen. Stackarn kommer ju bli mobbad skiten ur om han beter sig så i Turkiet bland de tuffa pojkarna där.
tillägg: INGEN turk skulle acceptera att ha en fru/sambo i ett annat land i 6 år. Säker på att han ens ville ha barn och gifta sig med dig eller är det du som tjatat?
Tack för era hjälpsamma svar allihopa! Sitt ni i sverige mer era skygglappar och räkna pengar. Jag och pappan är inte tillsammans sedan 1,5 år därav boende i olika länder och brist på lärande av språket. Herregud 😅 Detta var ingen snabbt beslut som jag tog förra månaden direkt och jag har som sagt pratat med flera olika instanser som alla tyckt det var en bra ide och att språket skulle han lära sig på nolltid. Medans alla här i Turkiet säger att jag måste vara hårdare känner jag tvärt om. Att det måste ske en förändring och att detta inte funkar. Ber om tips och råd från familjeliv av andra svenskar som kan förstå mig och min son och blir bemött såhär 🙃 min son har inte gått till skolan på en vecka medans jag försöker lösa något annat. Åka tillbaka till Sverige är inget alternativ just nu. Någon skrev om att jag babblar om läxan 😅 läxan är att skriva alfabetet, precis som på svenska. Det är ingen turkisk läxa. Min poäng är att ni kastar er över mig som hajar istället för att ställa frågor om det är något ni inte förstår. Jag är i tusen delar och hatar att se min son såhär. Era svar hjälpte inte ett skit utan fick mig bara att inse att jag hellre stannar i turkiet. Vill inte att min son växer upp och blir som er. Den svenska privilegiet rör om i huvudet på er. Vet ni var ödmjuk betyder ens? Till er få som svarade som normala personer, tack! Jag uppskattar era svar 😊
Jag lämnar tråden öppen lite så ni kan läsa mitt svar men jag tänker inte läsa era kommentarer. 😘