Surrogat, äggdonation, epigenetik?

Jag tror att tyngdpunkten ligger där det passar ens egen världsbild och självbild bäst. Så, använder man någon annans ägg och är gravid själv så överdriver man epigenetikens roll något enormt, och utnyttjar man en annan människa till att bära ens barn så är epigenetik noll, nada, niet, rien, totalt oviktigt. Allt för att det ska passa ens egen situation bäst.

Det är ju bevisat att t ex råttbebisar får olika färg på pälsen beroende på vad mamman har ätit under graviditeten. Dvs olika gener slås på och av med hjälp av miljön i livmodern. 

Jag tror som många andra att detta även gäller människor. Miljön i livmodern är fundamental för människans utveckling. Därför tycker jag att man kan säga att ett barn som fötts med hjälp av surrogat eller äggdonation egentligen har tre biologiska föräldrar. 

Juridiskt har barnet bara två föräldrar, men det är tre personer som har påverkat hur barnet utvecklas. 

När det gäller surrogatmödrar är jag helt emot handel med människokroppar, så det är ett Nej för mig. 

Du behöver inte hålla på och attackera mig, jag har inte ens sagt vad jag själv tycker och tänker om donationer.
Däremot är det väl inte svårt att förstå att ett par där den ena inte kan få barn och använder sig av donerade ägg eller spermier och tillsammans går igenom en graviditet som alla andra par och då knyter an till barnet oftare just knyter an till barnet mer än surrogat mamma som från början vet att hon inte ska behålla barnet, inte har någon anknytning till vare sig ägg eller spermiedonatorn.
Det finns många dokumentärer om det och speciellt i USA där surrogat är lagligt och inte så ovanligt. Jag säger inte att det är ok hur som helst men frågan handlade ju om just om hur det blir när man bär barnet. 
Sen finns det surrogat mammor som knyter an men om du ser på dokumentärer  och läser intervjuer med dom så kan du läsa att dom flesta distanserar sig.

Jag är helt emot att använda surrogat när det gäller att utnyttja fattiga kvinnor i t ex Indien men kan tycka att om en syster väljer att bära sitt systers barn för att hjälpa sitt syskon är en helt annan sak.

Ägg och spermiedonationer kan diskuteras men det finns många vuxna som kommit till genom spermiedonation, inte så många genom äggdonation.
Dom allra flesta har alltså vuxit upp med två föräldrar som sett barnet som bådas
fast bara den ena är biologisk, det är pappa som älskat barnet även om det var någon annans spermie. Men många vill naturligtvis veta vem donatorn är men donatorn är ju inte pappa bara för att den mannan donerade spermier.
Pappa är ju den som varit pappa genom åren.

Alla skaffar barn av egoistiska skäl man vill ha barn, dom som inte kan få barn men väljer att tom ta emot donerade ägg eller spermier vill ju verkligen få barn och har kämpat för det och flera är säkert bättre föräldrar än många andra som inte alltid ens velat ha barn.

Och enligt studier visar det också att donator barn oftast inte upplever något annorlunda till skillnad mot adopterade. 

Jag har vänner som är adopterade ifrån olika länder, ja det finns adopterade som mår dåligt speciellt när man är ifrån andra världsdelar, man ser annorlunda ut än om man är adopterad ifrån ett europeiskt land då man smälter in.

Jag har vänner som är adopterade ifrån Indien och Korea och dom mår bra och känner att deras adoptiv föräldrar är deras föräldrar men dom är också väldigt intresserade av sin födelseländer och kultur. Men andra adopterade mår inte bra, det är ju olika ifrån person till person.
Även vår dotter har kompisar som är adopterade ifrån Kina och Korea och mår utmärkt men det är bra att Kina nu inte ska adoptera bort barn till utlandet längre
utan kan ta hand om sina barn i landet.

Min äldsta brors pappa gick bort i en sjukdom när min bror var ett par månader.
Min och mitt andra syskons pappa blev hans pappa och min bror ser honom just som sin pappa och vår pappa ser honom som sin son. Så nej biologin/genetik
är inte allt. 

Men alla har sina åsikter om du har barn skaffade du säkert dom för att du ville ha barn, jag och min man skaffade våra för att vi ville ha barn.
Precis så känner dom även dom där ena partnern inte kan få barn, nu kan dom få gemensamma barn genom att använda sig av en donator till en av dom, barnet är efterlängtat och älskat. Vissa barn kommer må dåligt de flesta inte.
Det finns alltid saker att må dåligt över, att ha två föräldrar som kämpat och tom kan tänka att använda donator men ändå att barnet är den enas biologiska och den andre ser sig som samma fast just spermien eller ägget är någon annans, 
det kan nog finnas en massa saker som är jobbigare än det.

Men som sagt det finns mycket att googla och ännu mer i t ex USA. 

Men igen då. 

Ett barn som får veta att det kommit till genom donation tar det ofta ganska okomplicerat. Barnet tycks också senare i livet känna sig bekväm med det. Det visar både svenska och internationella forskningsstudier.