Surrogat, äggdonation, epigenetik?

Jag tror att man har olika känslor.
En kvinna som inte kan bli gravid med egna ägg men får äggdonation och att dom använder hennes man spermier, då blir graviditeten och upplevelse av allt för paret precis som för alla par, man går igenom samma sak som alla andra och kvinnan känner säkert precis samma känslor som andra gravida och mannen går ju också igenom allt som man hade gjort om kvinnas egna ägg hade använts precis som par där man använder spermiedonation om mannen inte kan få barn
men kvinnan kan och man går igenom en graviditet som alla andra tillsammans och man får det känslosamma bandet genom graviditeten.

En surrogatmamma har ju inga känslosamma band på samma sätt, varken till den som donerat äggen eller spermierna, hon distanserar sig ofta också på ett sätt till graviditeten, det är ju inte hennes barn som hon ska ta hand om utan barnet ska till sina föräldrar när det är fött.

Så något genetiskt nej men det känslosamma banden blir helt olika vid äggdonation där kvinnan ska bli mamma och surrogat när man inte ska bli förälder.

Du har aldrig sett program där surrogat mammor uttalar sig?
Du har aldrig läst undersökningar där surrogat mammor uttalar sig?

Jag har bott i USA där surrogat är lagligt och inte alltför ovanligt.
Ja det finns surrogat mammor som får känslor men dom flesta
vare sig man tycker att det är ok med surrogat eller ej, distanserar sig och känner inte samma sak som när dom bär sina egna barn, det är någon okänds ägg och spermie och dom känner inte familjen som ska få barnet, ibland vet dm familj.
Men självklart finns det surrogat mammor som får känslor.

Men varför tror du inte att det är skillnad på att som ett par där kvinnan inte kan få barn utan får donerade ägg men att dom använder mannens spermie så att en är biologisk förälder  och att dom genomgår en graviditet tillsammans som "vanliga" par och ska bli föräldrar mot att en kvinna som inte planerar barn och som inte har en koppling till vare sig ägg eller spermie som inte vet vilka som gav dessa utan bara bär barnet med vetskap att hon inte ska bli mamma utan att ett annat par ska bli det. Hon har ju inte gått in i graviditeten och tänkt att hon ska bli förälder. Du kan inte se att det är någon skillnad?

Ja man kan diskutera surrogat om det ska vara lagligt eller ej om det är utnyttjande av annans kropp.

Äggdonation är ju något annat då väljer kvinnor att donera ägg för att hjälpa andra kvinnor. Är ju precis som män i många år donerat sperma för att hjälpa andra män. Att donera ägg eller spermier är för att hjälpa andra men även det 
kan ju diskuteras om det är bra eller ej.

Anser du att det är skillnad på att ett par där mannen inte kan få barn använder sig av donerade spermier och paret går igenom en graviditet tillsammans och ett par där kvinnan inte kan få barn och dom använder sig av donerade ägg så att dom får gå igenom en graviditet tillsammans?
Du tror inte att ett par där man använder sig ena partnerns spermie eller ägg och tillsammans genomgå en graviditet tillsammans där man känslomässigt växer tillsammans med barnet påverkar en känslomässigt? Precis om andra par?

Du nämner inte ens spermie donation? även fast det finns många vuxna som just kommit till genom detta. 
Skulle det kännas annorlunda som barn om man kommit till genom spermiedonation eller äggdonation? 
spelar det någon roll om det är mamman eller pappan som är den biologiska? 
Fast bägge "föräldrarna" gått igenom graviditeten och upplevt den som andra par?
Känns det skillnad för ett par där mannen inte är den biologiska utan att man använt donerade spermier men mamman är den biologiska eller där mannen är den biologiska och mamman inte utan att hon bär på barnet med donerade ägg?

Om du lyssnar till par där den ena inte kunnat få barn och dom använt sig av donerade ägg eller spermier men alltså den ena är den biologiska så upplever dom ju att graviditeten gör att man knyter an till barnet då det växer i magen.
Barnet blir ju automatiskt en del av den ena partnern i förhållandet och det gör ju ofta att man känner att barnet blir som bägge deras trots att en av dom inte är biologisk.

Det finns ju undersökningar där man hör vad både paren och barnen har för upplevelser.
Det flesta barn som fötts med donerade spermier upplever ju sin pappa som just pappa även om många sen vill veta vem donatorn är men donatorn blir ju inte pappa. 
Det här är ju inget nytt, det är bara att söka på det.

Surrogat är en annan diskussion just för att man använder sig av någon annans kropp. 

Nej jag tänker inte leta upp alla svenska och internationella undersökningar, intervjuer, program mm som finns,  både med föräldrar, barn, professionella som jobbar med detta. Det finns ju tusentals.
Är ju t ex mycket vanligare i USA där jag bott.
Givetvis har ju heller inte alla samma upplevelser, men par där en inte kan få barn och då väljer att ta emot donerad sperma eller ägg skulle ju inte välja det om dom inte var bekväma med det, dom som inte är det väljer ju inte att ta emot donerad sperma eller ägg.
Barnen har ju vuxit upp med sina föräldrar där en är biologisk och en har valt att se barnet som sin och varit med ifrån början av graviditeten och upplevt allt som andra par bara att det inte var ens eget ägg eller spermie men ser ju barnet som sitt och barnet upplever ju att föräldrarna är just föräldrar även om en inte är biologisk. Det är det vanligaste men givetvis finns det undantag.

Men du kan googla så kan du läsa mer. 

 Ett barn som får veta att det kommit till genom donation tar det ofta ganska okomplicerat. Barnet tycks också senare i livet känna sig bekväm med det. Det visar både svenska och internationella forskningsstudier.

Du behöver inte hålla på och attackera mig, jag har inte ens sagt vad jag själv tycker och tänker om donationer.
Däremot är det väl inte svårt att förstå att ett par där den ena inte kan få barn och använder sig av donerade ägg eller spermier och tillsammans går igenom en graviditet som alla andra par och då knyter an till barnet oftare just knyter an till barnet mer än surrogat mamma som från början vet att hon inte ska behålla barnet, inte har någon anknytning till vare sig ägg eller spermiedonatorn.
Det finns många dokumentärer om det och speciellt i USA där surrogat är lagligt och inte så ovanligt. Jag säger inte att det är ok hur som helst men frågan handlade ju om just om hur det blir när man bär barnet. 
Sen finns det surrogat mammor som knyter an men om du ser på dokumentärer  och läser intervjuer med dom så kan du läsa att dom flesta distanserar sig.

Jag är helt emot att använda surrogat när det gäller att utnyttja fattiga kvinnor i t ex Indien men kan tycka att om en syster väljer att bära sitt systers barn för att hjälpa sitt syskon är en helt annan sak.

Ägg och spermiedonationer kan diskuteras men det finns många vuxna som kommit till genom spermiedonation, inte så många genom äggdonation.
Dom allra flesta har alltså vuxit upp med två föräldrar som sett barnet som bådas
fast bara den ena är biologisk, det är pappa som älskat barnet även om det var någon annans spermie. Men många vill naturligtvis veta vem donatorn är men donatorn är ju inte pappa bara för att den mannan donerade spermier.
Pappa är ju den som varit pappa genom åren.

Alla skaffar barn av egoistiska skäl man vill ha barn, dom som inte kan få barn men väljer att tom ta emot donerade ägg eller spermier vill ju verkligen få barn och har kämpat för det och flera är säkert bättre föräldrar än många andra som inte alltid ens velat ha barn.

Och enligt studier visar det också att donator barn oftast inte upplever något annorlunda till skillnad mot adopterade. 

Jag har vänner som är adopterade ifrån olika länder, ja det finns adopterade som mår dåligt speciellt när man är ifrån andra världsdelar, man ser annorlunda ut än om man är adopterad ifrån ett europeiskt land då man smälter in.

Jag har vänner som är adopterade ifrån Indien och Korea och dom mår bra och känner att deras adoptiv föräldrar är deras föräldrar men dom är också väldigt intresserade av sin födelseländer och kultur. Men andra adopterade mår inte bra, det är ju olika ifrån person till person.
Även vår dotter har kompisar som är adopterade ifrån Kina och Korea och mår utmärkt men det är bra att Kina nu inte ska adoptera bort barn till utlandet längre
utan kan ta hand om sina barn i landet.

Min äldsta brors pappa gick bort i en sjukdom när min bror var ett par månader.
Min och mitt andra syskons pappa blev hans pappa och min bror ser honom just som sin pappa och vår pappa ser honom som sin son. Så nej biologin/genetik
är inte allt. 

Men alla har sina åsikter om du har barn skaffade du säkert dom för att du ville ha barn, jag och min man skaffade våra för att vi ville ha barn.
Precis så känner dom även dom där ena partnern inte kan få barn, nu kan dom få gemensamma barn genom att använda sig av en donator till en av dom, barnet är efterlängtat och älskat. Vissa barn kommer må dåligt de flesta inte.
Det finns alltid saker att må dåligt över, att ha två föräldrar som kämpat och tom kan tänka att använda donator men ändå att barnet är den enas biologiska och den andre ser sig som samma fast just spermien eller ägget är någon annans, 
det kan nog finnas en massa saker som är jobbigare än det.

Men som sagt det finns mycket att googla och ännu mer i t ex USA. 

Men igen då. 

Ett barn som får veta att det kommit till genom donation tar det ofta ganska okomplicerat. Barnet tycks också senare i livet känna sig bekväm med det. Det visar både svenska och internationella forskningsstudier.