Narcissistisk drogsäljande pappa fått ensam vårdnad. Hjälp?
Väldigt lång och invecklad historia men uppskattar den som orkar läsa och ge råd. Mitt ex, pappan till min 5-åring, misshandlade mig psykiskt och fysiskt under hela relationen samt utnyttjade mig för ekonomiska fördelar m.m. Tvingade/hotade mig att ljuga för diverse myndigheter så han skulle få bidrag och annat osv (han anmälde t.ex flytt till en kompis och ansökte sen om bostadsbidrag varpå han tvingade mig att säga till FK att ja, han har barnet på halvtid hos sig där - vid den incidenten hade han trängt sig in i min lägenhet och sa att han inte kommer lämna lägenheten innan jag gjort det han ville). Han försörjde sig genom att sälja knark och sportsbetta. Otaliga gånger kom hans bekanta till mitt hem i jakt på honom då han var skyldig antingen pengar eller droger, och detta skapade såklart en enormt otrygg tillvaro för mig och mina barn. En gång ledde det till att sagda bekant tände eld på en bil precis utanför min bostad, som ett hot till honom. Hans konto i banken stängdes ner pga misstänkt många swishningar (drogförsäljning) då de misstänkte just detta. En gång kom polis till mitt hem p.g.a att de hade span på honom, han var misstänkt för narkotikabrott. Han åkte dock inte fast för det, utan det gjorde jag, eftersom han inte längre var skriven på min adress. Efter den incidenten sa han typ "vilken tur att det var du som åkte fast och inte jag, hade jag åkt fast och du har psykiska hälsoproblem så skulle soc kanske tycka vi båda är olämpliga som föräldrar, nu är det ju bara du som har problem så om nåt händer kan jag ju ta hand om barnet själv".
Grannar anmälde flera gånger när det var bråk vilket var ofta (jag som oftast skrek/bad honom att lämna oss ifred när han försökt tvinga mig eller stjäla från mig eller rentav slå mig etc) men så fort polis dök upp så hade han ursäkter, oftast att barnen bråkat (har två äldre som bodde på halvtid hos mig), eller att jag var "instabil" och trott och att vi bara haft ett litet missförstånd. Jag vågade aldrig säga nåt eftersom jag inte ville att soc skulle bli inblandade. Trodde att om jag bara gjorde vad han ville skulle han ge upp till slut. Han var inte där hela tiden utan kom med några veckors/månaders mellanrum oväntat och ställde till med bråk, detta pågick sen min son var liten, så han var aldrig riktigt med i bilden på heltid. Jag var sjukskriven för dåligt psykiskt mående (inte konstigt när man lever i såna förhållanden) och detta använde han alltid mot mig typ att "om du ens försöker säga sanningen, så kommer ingen tro dig ändå för du har psykiska problem medan jag är helt ren".
Efter ett tag fick han jobb och lägenhet i en annan stad och dumpade mig och barnet. Han hade ingen direkt kontakt med barnet som gång på gång frågade varför pappa lämnar hen, mardrömmar och en extrem separationsångest. Efter något halvår utan kontakt eller möten dem emellan och 2 år efter relationens definitiva slut, flyttade jag utomlands med barnet. Gifte om mig med pojkvän som varit i barnets liv under en rätt lång tid, hade ett stabilt liv. Barnet blev av med sin separationsångest och oroligt beteende när styvpappa gav allt det hen inte fått av biopappan.
Efter ett tag börjar biopappan ringa och sms-terra. Han hade fått brev från Migrationsverket att hans uppehållstillstånd inte längre hade någon grund att förlängas, då våran relation tagit slut och han inte hade kontakt med barnet och att han enbart kan ansöka om anknytning på barnet ifall han kan bevisa att de har en relation. Han bad mig ljuga och säga att vi fortfarande har en relation och att han bara jobbar i en annan stad, att han bidrar ekonomiskt och träffar barnet varje vecka etc.
Jag sa nej, kommer inte tillåta mig bli utnyttjad något mer. Han bad och hotade om vartannat, skickade bild på pengar, påstod att han skulle betala mig om jag gjorde det och han fick sitt uppehållstillstånd förnyat. Hotade att om jag inte gjorde det skulle han förstöra mitt liv och jag skulle ångra mig.
Efter flera veckor gav jag till slut upp och gjorde det han ville, men han fick inte det beslut han ville från Mig.verket. Så istället gick han till soc och polis och anmälde mig för egenmäktighet med barn (har han vårdnaden om barnet och kan visa att han är en så fantastisk närvarande pappa har han ju en garanti att stanna i landet). Efter ett tag ångrade han sig när han såg hur allt blåste upp, och sa till mig att stanna där jag var och ignorera soc samt polis till de la ner utredningen ("det är inte som om du mördat någon, du kan bara skita i dom"). Det hände inte. Jag blev arresterad, och hamnade i häkte. Barnet togs ifrån mig och styvpappa och hamnade på barnhem i 2 månader innan någon svensk myndighet hämtade hen. Hen fick inte ta emot besök från styvpappa (de hade en väldigt nära relation) och blev helt förstörd och förvirrad. Åter i Sverige hamnade hen på utredningsboende med biopappan och han fick interimistisk ensam vårdnad.
Jag satt sammanlagt 9 månader i fängelse. När jag kom ut startades en utredning om vårdnad av familjerätten, och idag meddelade de mig att de kommer rekommendera fortsatt ensam vårdnad till biopappan och inte ens något umgänge med mig över huvud taget. Allt det jag nämnt i texten har jag skickat in bevis på, skärmdumpar på hans drogförsäljningar, utdrag på polisutredningen där det klart och tydligt framgår att det var span på honom av en anledning, konversationer där han nämner bilbranden och den kriminella bekanta, och självklart berättade jag allt från början till slut om hur han tvingat, påtvingat sig, manipulerat, misshandlat, ljugit under hela perioden.
Men de verkar inte ha brytt sig nämnvärt. Sa att barnet går i traumabehandling nu pga vad "jag" utsatt hen för genom att vi flyttade. Inte som att traumat kan bero på den enorma stress som det innebär att bli separerad från mamma som man bott med hela livet, separerad från sin styvpappa och stabila tillvaro, se mamma arresteras, hamna på barnhem utan att förstå vad som händer och sedan åter hamna i händerna på en person som håller på med diverse brottslighet och inte bryr sig nämnvärt om hen?
Jag mår dåligt över att veta att mitt barn lever med denna person och att jag inte ens har tillfälle att förklara vad som har hänt och att jag inte lämnat hen med flit. Varje gång biopappan lämnade så tröstade hen sig med att mamma är ju iallafall här, mamma går ingenstans, och det fick hen mig att repetera varenda dag i flera månader tills hen kände sig tillräckligt trygg att inte längre tvivla på att även jag skulle lämna hen. Och nu detta... Jag vet inte vad jag ska göra mer!
Kommer ju såklart lägga upp alla underlag jag har i tingsrätten men jag förstår inte hur i hela världen de resonerar att biopappan bör fortsätta ha ensam vårdnad efter det jag visat om honom. Påståenden är en sak, men jag har visat allt med underlag och det går inte ihop för mig. Råd?
