Älskarinnan frågar - skall frun få veta att han fortsatt med mig?

Jag förstår inte alls varför du ska berätta... Du var med honom trots att du visste om situationen. Nu när du inte fick honom känner du behov av att berätta? För mig är det hämnd eftersom du är sårad. Jag tycker inte det är din sak att berätta, då jag anser att du inte har att göra med deras äktenskap. Ansvaret ligger hos honom

Men jag tycker fortfarande att det inte är älskarinnans skyldighet att tala om för frun vilket svin jjon är gift med. Mannens ansvar. Glöm och gå vidare

Håller inte med dig fullt ut där. Ja, det är den otrogne som bär störst ansvar. Men älskarinnan/älskaren är ytters delaktiga och alltså medskyldiga till att förstöra en personens liv som blir bedragen. 

Den enda gången jag kan se att jag håller med dig är när den otrogna parten medvetet har undanhållit att han/hon är upptagen. Men annars har man ett ansvar i det som händer. 
Att tro att man står helt utan ansvar är att ljuga för sig själv. Har inget med moralpredikning att göra. 

Hej! Nja, är inte riktigt benägen att hålla med om allt. Alla äventyr heter äventyr av en anledning och vips är man i centrum av det omslingrad av nyfikenhet och eufori. Bara att ge sig hän, upptäcka och utforska. Fel eller rätt? Ja vem är den personen att kunna utdöma det? 

Sen att vara den andra kvinnan är något man som kvinna måste intala sig distans till. Forskning visar att få män slutar älska kvinnan de lever med, eller planlägger att lämna henne vid en otrohetsaffär. Omvänt med er kvinnor, sannolikheten är stor att känslorna cementeras och att ett helt nytt kapitel påbörjas där det gamla städas undan helt efter tid.

Sen finns förstås en realitet precis som du nämner, med sårade känslor, känslan av att både bli bortvald och att aldrig bli helt vald, allt beroende på vilken ände man är utav affären.

En egen erfarenhet jag bär med mig likt det du beskriver är att jag under min affär signalerade att jag skulle lämna trots att jag inte ens var i närheten av de tankar. Jag levde i två världar starkt separerade från varandra. 

Har man gett sig in i leken får man leken tåla. Eller hur? 
Hoppar man i säng med en upptagen man eller kvinna och den bedragna parten står en vacker dag i dörren och smäller till får man skylla sig själv. Ja, jag vet att det är misshandel och olagligt. Men nu var det ju att se till sina egna intressen i första hand, eller hur? 

Jag har läst väldigt ofta om att den som är bedragen ska "gå vidare", inte konfrontera, att skulden enbart är den otrognas. Varför ska den bedragna "gilla läget" och göra som det förväntas av henne/honom? Medan två stycken hade roligt i sänghalmen och gjorde vad de ville så ska inte den bedragna få hantera eländet på sitt sätt för det anses vara fel... Dubbelmoral så det visslar om det!

En del av "mina" män har gått så långt som till att faktiskt lämna frun, fast jag sagt att jag inte vill ha en seriös relation med honom.
Två gånger har det slutat med att han stod där sedan, utan både fru och älskarinna. 
Är man otrogen så får man ta med i beräkningen att det kan komma fram.
Och är man otrogen med någon som ärligt säger att hon inte vill ha en seriös relation så får man väl ändå tänka sig för lite innan man säger adjöss till familjen.

Det är lugnt, det behövs inte! 

Det går ihop för att jag bara vill vara just det, hans älskarinna.
Jag vill inte vara hans partner.