Älskarinnan frågar - skall frun få veta att han fortsatt med mig?

Just den meningen har jag sagt åt honom så många gånger, för det är precis vad han gjorde..

Tack ?hm? för ditt svar! Jag har tyvärr nog inte kommit över honom än, fast jag vet att vi kommer aldrig kunna ha en framtid tillsammans mer, för jag skulle inte heller kunna lita på han. Jag är glad att frun ändå fick veta vad han hade gjort, för det tyckte jag hon skulle veta. Men hon fick ju veta de andra vägar än från oss. Men jag vet inte att är det ett ännu större svek att han fortsatt vara otrogen fast hon fick veta om det. 

 

Tack hm för dina kloka ord och för att du berättar hur det är från den sidan av historien. Jag tänker nog ofta på henne, fast jag inte har någon rätt till det, men tänker inte i en negativ bemärkelse. Hon har dessutom valt att inte vilja veta vem jag är, vilket säkert är för att skydda sig själv antar jag. 

Tack så här långt för allas åsikter. Jag tar verkligen mej till dom och bra att höra mera ?objektiva? åsikter, än min vänners som varit med hela ?resan?. 

Jag vill inte heller såra frun, hon är tillräckligt sårad. Så det var kanske mitt motiv med att fråga detta att vad är det bästa då jag haft lyckan i mitt liv att aldrig blivit bedragen vad jag vet om. Så var just därför mest intresserad att höra hur någon som varit i hennes skor känner sig och va vill man veta. 

Jag tänker inte berätta åt frun om detta. Så jag får tacka den tråd för att jag kom till den slutsatsen. jag är mycket medveten att hon aldrig gjort mig illa och inte vill jag illa åt henne mer än vad hon redan är utsatt för. jag måste tro att tiden läker sår och som andra skrivit som varit/är i samma situation som jag, så visst krossa han mitt hjärta i tusen bitar och vägen tillbaka kommer va lång. Men jag måste tro det går. och jag hoppas jag en dag kan önska dom allt gott och att dom får utrett denna soppa som han och jag koka ihop.

Jag kan tillägga här att deras barn är fullvuxna och när hon fick veta om otroheten (det var inte av mej), så hade hon tackat den som ringde. alltså tackat personen för hans ärlighet.

Som jag skrev högre upp, så kommer inte frun få veta om detta. I alla fall inte via mig, det har jag bestämt nu. Han har kontaktat mig efter en lång tystnad igår och frågat hur jag mår och skrivit det ena och det andra. Vet inte varför.

inte än. Jag kommer svara och har förberett ett ganska lång meddelande var där står bland annat hur mycket han söndrat mej och det är jag som skall bygga ihop det tillbaka så det räcker nu.

Hej. Hittade tillbaka till denna tråd. Kan berätta för er att jag aldrig kontakta frun, vilket var det rätta. Jag var då så sönder när jag starta denna tråd och kände då en stark känsla att det skulle ha varit det rätta. Nu kan jag se det hela mera objektivt och är glad att jag tog till mig av det som majoriteten sa, att inte kontakta henne. 

Tack för era senaste meddelanden!❤️ här är absolut moralpoliser, men jag tar inte åt mig av deras åsikter, respekterar dem och förstår att man tänka så, men tar inte åt mig. Detta är min historia och bara jag kan förstå den.

jag och mannen är ännu sporadiskt i kontakt och träffas ibland. Men inte för sex, utan för att prata och ibland minnas. Han är under vakt ganska konstant av frun och det förstår jag ju väl att hon gör, men dom har valt detta så då får dom leva så. 

jag har känslor för honom än, det kan jag inte ljuga om, MEN, jag har inte de rosa glasögonen på längre. Jag ser hans brister tydligt, jag ser nu att jag skulle aldrig på riktigt ha kunnat leva med honom med tanke på hurdant liv han lever och hur han ser på världen. Tidigare kunde jag se allt mellan fingrarna och acceptera allt. Jag trivs i hans sällskap än, men märker att jag vill inte vara intim med honom mer. Men det kommer nog att ta tid innan jag är 100% över honom. Men jag är glad att det tog slut mellan oss och vet nu att det var det enda som var rätt för mej! 

ingen man skall fundera ju över om den vill vara med en, det skall vara en självklarhet.. det är väl äkta kärlek?

men visst har detta satt spår. jag vill inte få känslor för någon annan och är väldigt försiktig. Träffar just nu en annan, men det är inte något allvarligt och kommer inte bli allvarligt, men vi trivs tillsammans. Den gifta mannen (exet) vet nu om detta och det svider nog mycket åt honom sa han och han hade många frågor om ?den nya?. 

men summa sumarum, jag har känslor kvar men inga rosa glasögon, jag är rädd att bli kär igen och bli lämnad, självförtroendet fick en stor törn men jag jobbar på det, men jag har ännu hopp om att jag en dag träffar den rätta och att allt blir bra! Och en sak har man lärt sig, aldrig aldrig nånsin en gift man igen..

Mitt mål är också att helt klippa banden, för på riktigt behöver jag inte honom längre. jag hade två veckor som jag inte tog kontakt alls men då kontakta han. 

Jag är tacksam för alla fina ord ni skriver till mig!❤️ Jag vet ju precis att det här äventyret var fel och många blev lidande. Och för er som är i samma situation: klart det kan hända att gifta mannen lämnar sin fru till slut, men chansen är liten. Men, jag vet också att hoppet alltid finns där när man är i den situationen att det skulle ske fast man på nåt plan vet innerst inne att det inte kommer att hända.

min kompis som varit för flera år sen i samma situation, så denne gifta man lämna sin fru till slut, men hon berätta att hon kände sig alltid som den andra kvinnan ändå och dom skiljde sej också. Det öppna upp ögonen åt mig. Att man ändå alltid skulle känna sig som den andra kvinnan fast den gifta mannen lämnat sin fru.