Tänker på min kompis självmord som skedde år 2016 - Skriver av mig i denna tråd

Min vän, som var veteran från USA, kom till Sverige, till Västerås, runt 2011-2012. Han gjorde detta för att hans son bodde där.

Han brukade cykla runt i Västerås city och trixade med cykeln och andra delar av staden, och till och med i andra städer när han var ute och reste, brukade han ta med cykeln. Han hade en sådan där cykel som är endast gjord för att trixa med den.

År 2012 började jag med teater för första gången i mitt liv. Jag var då en tillbakadragen person, men hade länge velat prova på teater. Jag var endast 19 år gammal.

I november 2012 åkte min vän till Malmö med sin RV Truck, som han parkerade på en lämplig plats. Tyvärr blev det inbrott medan han var borta. När han kom tillbaka hade tjuvarna stulit både värdefulla och minnesvärda saker. Jag misstänker att det var de minnesvärda sakerna som gjorde mest ont att förlora. Han skrev öppet på Facebook om vad som hade hänt och vad som blivit stulet.

Sommaren 2013 träffade jag honom för första gången. Han var väldigt trevlig. Vid den tiden var jag fortfarande ganska tillbakadragen, men började successivt bli mer social och öppen.

På hösten 2013 började jag en tvåårig kurs på internat, och jag flyttade därför från Västerås.

2015 återvände jag till Västerås. Jag hade utvecklats och började jobba som värvare för Amnesty. Det var mitt första riktiga jobb. Jag var fortfarande ung och hade ingen tidigare arbetslivserfarenhet, men jag blev förälskad i Amnesty och deras arbete.

I mars 2015 blev hans RV Truck stulen, den här gången försvann hela fordonet, inte bara värdesaker. Detta hände i Västerås, där han bodde på en stor tomt. Det är möjligt att tjuvarna hade koll på hans Facebook och visste vad han ägde och var han bodde. RV Trucken var hans hem.

Jag träffade honom sista gången på stan när jag jobbade, år 2016, strax innan majbrasan. Han ropade mitt namn, och av någon anledning blev jag plötsligt den tillbakadragna person jag en gång varit. Det var som att någon tryckte på en "av/på"-knapp. Han sa: "I haven't seen you in two years, buddy."

Han blev så glad när han såg mig, hans leende och hans kram var genuina.

Jag var tyst och sa ingenting.

Han började gå iväg, och jag lyckades till slut få fram ett "How are you doing?". Han svarade medan han gick: "Not so good."

Jag ropade tillbaka: "How come?"

Han vände sig om, log lite, och sa: "Long story" medan han fortsatte att gå.

Det blev sista gången jag såg honom.

Jag ville lägga till honom på Facebook, men jag sov över hos en kompis där jag inte hade tillgång till Facebook. När jag kom hem på morgonen och skulle göra det såg jag hans sista inlägg. Ett farväl. Folk hade börjat skriva "R.I.P." i kommentarerna.

Jag har aldrig känt en sådan chock och sorg som jag gjorde då. Det kändes overkligt eftersom han alltid varit så positiv, hjälpsam och glad.

Jag har försökt förstå varför han tog sitt liv. Många har skrivit att han led av PTSD på grund av kriget, men inget har bekräftats om hans val att begå självmord.

På senare tid har jag börjat reflektera över saker. Han hade råkat ut för flera inbrott och blivit av med minnesvärda saker som betydde mycket för honom. Inte långt efter det blev hans RV Truck stulen, i en helt annan stad, Västerås, medan inbrottet hände i Malmö.

I sitt sista inlägg skrev han inte tydligt varför han tänkte begå självmord, men han uttryckte att han var besviken på världen och människorna i den. Kanske inte ordagrant så, men det var den känslan han förmedlade.

Jag behövde skriva av mig och valde att skapa denna tråd. Jag är i sorg.

Ta hand om er alla.

Jag själv är förstås ledsen.