vårdnadstvist, vad gäller om diagnoser?

Jag har "bara" blivit hotad en gång när han sa att om jag skulle vara otrogen någon gång skulle han ha full vårdnad. Det här kom ur hans mun, oväntat. Jag har inte varit det. Vill inte vara det. Jag blir rädd ibland vad som rör sig i hans huvud. Ena stunden normal. Nästa är det ngt flipp om svartsjuka, kontroll. 

Jag har aldrig bott själv. Jag vet inte hur mkt jag klarar av, eller om jag klarar allt utan stöd. Jag har alltid haft stöd av andra, hjälpa mig komma ihåg, påminna mig. (ADD).

Kan man be att någon gör utredning, är med mig och barn, och avgör? 

Jag har mina diagnoser, men jag är mkt säker på att han har diagnos, men hoppar av, vill inte utredas. Det är jag rädd om kan ge honom fördel. 

Min värsta mardröm är om han skulle börja en vårdnadstvist och han ses som den normala av oss. Han sitter på mkt pengar, hans familj = mkt pengar. (Intresse av barnbarn), jämfört med mig. (Han säger han tänker aldrig lämna oss)

Jag ses som snäll av omgivningen, fått höra det, älskar vara mamma mest av allt i världen. Jag sköter mitt jobb. Går bra. Allt gick så mkt bättre vid små anpassningar, inget för arbetsgivaren, stort för mig. Bättre i mitt huvud. 

Han ser mig och barnet som mkt lika varandra (samma diagnoser). Föredrar det är jag som tar de samtalen. Vi är nära varandra. 

Jag vill känna mig mer lugn utifall. 

Skulle jag inte svara här är de inte för jag inte är mkt tacksam, då är det att det kört ihop sig.