Sömnregression, ändrade rutiner och gallskrik vid dagssömn.

Du behöver ändra ditt sätt att tänka. Du tänker att "han har ju ALLTID gjort så här, så det måste vara något fel nu!". I stället bör du tänka "han har gjort på det där sättet de senaste 6 månaderna (av ett helt liv!), men nu håller han på att komma ur babystadiet och bli ett småbarn!".

Ditt barn utvecklas. Han ska gå från att sova middag 3 gånger dagligen till 1 gång. Vanligt är också att småbarn är förskräckligt morgonpigga och kliver upp vid 5-6 på morgonen. Inget konstigt alls! Försök inte tvinga tillbaka honom i hans babyvanor, utan häng med i hans nya vanor i stället.

Förstår att det kanske lät som vi inte accepterar detta men det gör vi. Han har vaknat kl 05 sedan länge men 04 känns som det inte är hälsosamt att vakna? Nu somnar han ju om efter två h och sover längre istället och sen vill han INTE sova alls under hela dagen. Så fort han ser sängen börjar han gråta och lägger man honom så gallskriker han. Har försökt att det ska bli en sovstund precis som småbarn sover i hopp om att han då är tröttare men inte ens det går. Hann vill ju helt plötsligt inte sova ALLS på dagen. Men han måste ju sova någon gång på dagen eftersom han nu snittar 9-10h per natt. 

Så vad gör man med en bebis som somnat kring 19 som vill vakna kl 04-05 och sen inte vill sova på dagen? Går man liksom upp kl 04 med dom då? När ska han sova på dagen i så fall? Försöker förstå detta nya mönster.

Dessutom är det sjukt svårt att hålla sig vaken och vakta honom dom två h det tar för honom att somna om. Hur gör ni med liknande problem? 

Jag tror att det bästa du kan göra, nu och i hela föräldraskapet, är att hänga med i svängarna med barnet och undvika att överanalysera allt som händer.

Försök att se ditt barn som en liten person, inte någon som kan passas in i mönstret i en app, inte räkna antal timmar hit och dit. utan se ditt barn, se ditt barns behov, och anpassa dig efter det. Om din bebis är pigg och utvecklas så är det ingen fara att sova mindre, för lite eller på konstiga tider under perioder. 

I den här åldern har ditt barn troligen börjat sitta, äta mat, kanske krypa, kanske ställa sig upp, börjar utforska världen mer och mer. Det är både skrämmande och spännande. Och då ändras kanske lusten att sova, slösa bort tiden, eller så störs sömnen av allt nytt som ska bearbetas. Kanske vill han inte längre somna pga separationsångest och ökat behov av närhet. Eller så är det tänder på gång, en infektion, ont i magen. En hel massa saker som är att vara en liten människa. 

Vad man gör är att man hänger på så gott man kan. Man går upp kl 04-05, kämpar för att hålla sig vaken (man kan halvslumra bredvid barnet om det är tryggt och inte kan skada sig) och passa barnet, man försöker söva barnet när det visar tecken på att behöva och vilja sova. Och om några veckor, så ändras saker och ting igen, och igen, och igen. Under hela uppväxten. 

Uppdatering: Vi kom till slut på att bebisen vill ha mycket mer närhet än tidigare och därför började vi vagga honom i bärsele. Detta gjorde att han kände sig tryggare och nu har han återgått till sina mer normala sömnvanor och kan läggas i sängen igen och sover 1h på förmiddagen och 2h på eftermiddagen och 19-06 på natten åter. Så om någon annan läser detta så är svaret. MER närhet krävs! ☺️ Det behöver inte vara för evigt utan man kan ändra rutiner och sen kan det gå tillbaka till det normala. 

För övrigt sa BVC att barn inte ska sova då lite som han gjorde (10hnatt och 30-80 min dag) och hade det pågått längre så hade vi fått en läkartid. Så normalt under en period men inte i längden!

Så skönt att ni hittade en lösning! Det finns ju oftast någon fast man hela tiden måste prova sig fram.
Och vilka dumma svar du har fått att du bara ska ?hänga med i svängarna?. Nej en 9,5 månaders kan man absolut försöka sömnträna och de har ju någonstans lärt sig dygnsrytmen även om de behöver nya sätt att kunna koppla av. Det lät helt otroligt jobbigt det du beskrev och kan ju vara en fara för barnet om inte föräldrarna är utvilade också. De tar ju så mycket energi annars ändå när de är vakna!
Ska ha detta i åtanke när min 3 månaders blir äldre och eventuellt ändrar sina sovmönster :)

Var har de fått det i från? Barn ska sova det de behöver, och det är väldigt individuellt.
Ett av mina barn sov i den åldern ca 18 h/dygn. Inte så vanligt kanske, men precis vad han behövde för att må bra. Ett annat av mina barn sov i den åldern 8,5 h/dygn. Inte så vanligt det heller, men precis vad hon behövde. Jag hade en klok BVC-sköterska. Hon sade att om babyn växer, går upp i vikt, äter, är pigg och glad och utvecklas som den ska, då får den tillräckligt med sömn. Hon påpekade också att rekommendationer och åsikter om barns sömn ändras regelbundet och ofta. Det som var sant förra året är osant nästa år.

Tack för din kommentar! ☺️ Håller med helt! 

A dina barn har haft det behovet alltid. Mitt barn har ju inte det som det tydligt framgår. Dessutom framgick det också att det var sömnkvalitet också som var påverkat. Det är ju stor skillnad att sova 8,5h rofylld sömn och det jag beskrev.
B sömnrekommendationer ändras inte från år till år Dom har legat ungefär detsamma sedan minst början på 2000tale dvs 24 år nu
C barn sömn är extremt viktig för deras hälsa och utveckling. Det finns forskning på att barn som sover sämre också mår sämre senare i livet

Nu var ju detta en kort period men man blir ju dels hel slutkörd efter ett par veckor och dels befogat orolig att något är fel. Skrik är ju också ibland uttryck för smärta osv. Så ditt ena barn sov som ett spädbarn vid 10 mån ålder och ditt andra barn som en vuxen. Har ärligt talat svårt att tro att det inte också var en fas och kort period. I mitt landsting utredas iaf barn som dina då det faktiskt finns undre och övre gränser. Låter som dina barn föddes ca 1995 eller tidigare då man inte hade riktlinjer på samma sätt?