Anonym (Adhd här)

Tue 10 Sep 2024 13:00

56 svar

Hur orka bo ihop med någon som har ADHD/ADD?

Anonym (Anhörig) skrev 2024-09-10 12:52:12 följande:

Jag skulle säkert behöva hjälp från någon anhörigorganisation eller nåt sånt. Har försökt men får inga bra svar.

Min kära partner är en fantastisk människa. Vi älskar varandra och bor ihop sedan ett drygt år tillbaka.

I princip varje dag behöver jag städa och plocka undan efter henne. Hon kan inte behålla ett städat hem eller en städad yta under en hel dag. Vi har pratat massor om detta. Hon försöker komma ihåg och känner sig värdelös när hon ser vilket kaos hon åstadkommit. Jag är oftast lugn kring detta och förstår att det beror på diagnosen. Men under perioder känns det mer som att man är personens skötare istället för partner. Någon mer som brottas med liknande och hur gör ni för att inte bränna ut er själva och samtidigt ha en bra relation med er partner?

Till att börja med har jag inget klockrent svar. Jag har adhd och orkar knappt bo med mig själv.

Har varit sambo och då blev det som en skötare, vilket dödade all lust oss imellan.

Kanske kan hon få ansvar för saker som hon gör med enkelhet, om det nu finns något sådant?

Skaffa städhjälp så det blir ordentligt städat varannan vecka. Förenkla allt som går att förenkla, gör hemmet minimalistiskt så det inte går att stöka hur mycket som helst. Ha bara en tallrik per person i skåpet, så kan det inte bli berg av disk. Kör maskinen varje dag!

Anonym (Adhd här)

Thu 12 Sep 2024 10:59

#37

Tow2Mater skrev 2024-09-12 01:47:00 följande:

Att inte gora något innan man får feeling for det låter mest som en ursäkt, diagnoser eller inte. Hur funkar hon på jobbet? Väntar hon på feelingen innan hon borjar ta tag i en arbetsuppgift?

Exakt så funkar det för mig i alla fall. Oförmågan att göra saker när man inte har tillgång till dopamin kan jämföras med att man har problem med potensen och inte kan tänka fram en erektion hur mycket man än VILL.

Anonym (Adhd här)

Thu 12 Sep 2024 14:38

#40

Tow2Mater skrev 2024-09-12 13:14:45 följande:

Så dina armar och ben blir förlamade?

Ja exakt, får akut sitta i rullstol :)

Nä, men man brukar säga att startmotorn saknas för många med adhd. Man har svårt att komma igång och man har svårt att avsluta saker.

För mig är det otroligt stor skillnad om jag är medicinerad eller inte. Utan medicin kan jag sitta apatisk och tänka på allt jag måste göra, utan att göra det. Jag hatar mig själv när jag sitter där. Det inkluderar allt, hem, hushåll, jobb, hygien. När jag väl kommer igång med något är det ofta när det är kniven mot strupen, då får man dopaminpåslag och jag brukade förr säga att det var som att få feeling eller flow.

Varenda kökslucka öppen, jag hittar aldrig nycklarna, jag kan inte beräkna tid, eller har känsla för tid, jag har svårt att tänka i flera steg, tex när man följer recept. Trots att jag VET att det är bra att läsa igenom hela receptet innan man börjar så blir det likadant varje jäkla gång. Jag bara börjar, kan inte tänka framåt. Räkningar och ekonomi och att inte spontant köpa precis vad som helst har jag kämpat med hela mitt liv.

Nu när jag äter medicin känner jag mig inte snabb direkt, men det är inte som att bestiga ett berg varje gång jag ska ta mig för något. Jag kommer iväg till träningen, jag påbörjar saker även om de är tråkiga. Jag borstar tänderna. Jag påbörjar inte längre en massa projekt utan att tänka efter. Jätteskönt för både mig och omgivningen att jag inte är som en virvelvind ibland som sen inte förmår städa upp efter mig. Så medicinen löser långt ifrån allt, men för mig har det gjort att jag lättare kommer igång.

Adhd är en funktionsnedsättning. Läs på lite så kanske det blir lättare att förstå.

Anonym (Adhd här)

Thu 12 Sep 2024 14:57

#42

Tow2Mater skrev 2024-09-12 14:43:26 följande:

Man bestiger berg om man måste för den man säger sig älska och bor ihop med. Om man inte har en narcisstisk personlighetsstörning.

Och om man inte kan bestiga berg så får man komma fram till andra lösningar. Hade det varit lätt så hade ingen levt med problemen.

Jag har valt att vara särbo, det sliter betydligt mindre på relationer och är ett sätt att skydda både sig själv och den man älskar.

Jag har varit sambo, han störde sig så otroligt på hur jag fungerade och hade ingen förståelse. Det blev som att han var vuxen och jag var ett barn med konstant dåligt samvete. Jag fick inte ihop vardagen hur jag än försökte. Hade hjälp av arbetsterapeut men det räckte inte. Man har en viss omognad i hjärnan, vissa saker är väldigt svåra att ändra.

Anonym (Adhd här)

Thu 12 Sep 2024 15:53

#45

Goneril skrev 2024-09-12 15:21:06 följande:

Ett stort problem tycks framförhållningen vara. Med planering blir det ju inte några oöverstigliga berg, att ta tag i saker på en gång sparar så mycket energi, då behöver ju inte dessa tillstånd av utmattning inträffa. Ibland tror jag att sammanboende och anhöriga tenderar att bli medberoende, det GÅR ju bara inte att gå partnern att göra vissa saker. Kan inte sambon eller maken gå bredvid och visa, bryta ner arbetet på en basnivå? Jag tror även att de med diagnos måste fatta att allt är inte kul, inte jämt, vi andra får också bita ihop..

Jag förstår att du inte förstår hur det känns, men man är medveten och KAN inte bita ihop. Man kan inte förmå sig. Med tanke på hur mycket man har att förlora så hade alla bitit ihop om man bara kunde.

Jag kunde inte heller förstå det själv förut och jag hatade mig själv. Sen när jag fick medicin och jag märkte att väldigt mycket faktiskt fungerar mycket lättare insåg jag hur det här handlar om allt annat än vilja.

Jag håller med dig om planeringen, den och rutiner är av och o för att det inte ska bli kaos, men det är väldigt svårt att komma ihåg att planera, och att inte impulsivt göra nåt helt annat helt plötsligt. Eller glömma tiden. Eller glömma vart man är på väg när man kör, eller glömma avtalade tider, sin väska på bussen, räkningar, träningar.

Tror också att fysisk aktivitet är nödvändigt för att få lite ro.

Anonym (Adhd här)

Thu 12 Sep 2024 16:21

#47

Anonym (ADHD-tjej) skrev 2024-09-12 16:02:23 följande:

Nej du, det tror jag inte på. Har själv ADHD och har vuxna barn med ADHD. Och andra släkringar. Alla människor kan prioritera. Det är en sak att energin, sammanlagt kan ta slut, tidigare än hos folk i allmänhet. Men jag kan inte tänka av nån annan med ADHD inte skulle kunna prioritera städning om det nu ställer till med så mycket problem.

Vi är olika. På psykoedukationen jag gick fick jag höra att det var väldigt vanligt att ha de här problemen. Så bara för att det är på ett visst sätt för några du känner betyder inte det att det är en generell sanning.

Hade det inte varit ett problem att få ihop städning för mig så hade min bostad inte heller sett ut som kriget. Man kan lugnt säga att jag vill ha städat, för då hade jag kunnat ta hem släktingar och bekanta, men jag kan inte förmå mig. Istället har jag målat en halv vägg, eller nåt annat som påkallat uppmärksamhet.

Det är betydligt lättare med body doubling, blir inte av så ofta, men en annan vän med adhd kommer hit och det är så mycket lättare att fokusera när man har någon som stöttar och hjälper en att fokusera. Henne behöver jag inte skämmas inför heller.

Anonym (Adhd här)

Thu 12 Sep 2024 16:29

#49

Goneril skrev 2024-09-12 13:07:16 följande:

Om man kan bortse från alla teorier och terapiförslag och se pragmatiskt på problemet; kan man inte vädja till deras intelligens, dessa diagnostiserades? Det verkar på mig som om många klarar att arbeta men inte enkla vardagliga uppgifter. Det tycker jag är märkligt. Är det så att alla med ADHD tror att vi andra tycker att hushållsarbete är jättekul? Det tycker vi inte, ibland finns ett inre motstånd som vi måste övervinna, hos oss också. Allt i livet är inte kul och behöver heller inte vara det. Att vädja till folks förstånd: Det går lika fort att hänga in kläderna som att slänga dem på golvet, man spar ingen tid genom att strunta i disken eller städningen. Det blir bara dubbelt så tidsödande om man ska forcera sophögar först och kläderna på golvet blir förstörda. Kan inte en ADHD -person förstå den logiken?

Hehe, man förstår logiken, men det hjälper inte så värst i mitt fall. Jag har 130 i IQ och kan defintivt inte få disken gjord eller komma i tid. Hänga in kläder har jag rationaliserat bort för längesen. Man får hitta så många genvägar som möjligt för att få en fungerande vardag. Städhjälp, tvättkorgar i samtliga rum, påminnelser, synka kalendrar. Finns bra appar som kan hjälpa en att fokusera på vad man faktiskt BÖR göra.

Jag tror att man klarar sig bättre genom skola osv med högt iq, men det hjälper inte så mycket när det kommer till praktiken.

Sammanfattningsvis, iq är överskattat :)

Anonym (Adhd här)

Thu 12 Sep 2024 16:37

#50

Tow2Mater skrev 2024-09-12 16:25:23 följande:

Men lider man till denna grad och inte alls kan ta hand om sig själv, har man ju både god man och bor på ett stödboende. En sambo kan ju inte antas stå ut med detta, alls.

Haha, Ja jag säger inte att man ska låta en sambo lida av det i alla fall. Det är ju därför jag är särbo :)

Och medicinerar! Och gått psykoedukation, och fått hjälp av arbetsterapeut.

Det är nog många som lider i olika grad, och många som får lättare för saker längs vägen. Förhoppningsvis lär man ju sig saker.

Jag är intelligent och har ett jobb där jag är uppskattad, men det är ju också för att jag har hittat rätt typ av jobb för mig. Det är inte alla som har den turen.

Jag har efter otroligt många om och men alla räkningar på autogiro. Och så har jag vänner och släktingar som är snälla.

Tror jag är ganska långt ifrån att behöva en god man trots allt :)

Anonym (Adhd här)

Thu 12 Sep 2024 16:50

#52

Anonym (ADHD-tjej) skrev 2024-09-12 16:44:06 följande:

Precis! Det är ju det som är poängen. Antigen klarar man en vanlig vardag, eller så har man ett så pass stort handikapp att man behöver en hel del stöd. Och då är det inte partnerns ansvar.

Måste väl finnas en hel del som ligger in between så att säga? Klarar en vardag hjälpligt, men det går ut över relationer.

Det ingår ju i diagnosen att man faktiskt har stora problem inom flera områden i livet, annars hade man ju inte fått den.

Anonym (Adhd här)

Thu 12 Sep 2024 19:42

#53

Anonym (Adhd) skrev 2024-09-12 15:50:18 följande:

Jag brukar skämta om att vi har ADHD-säkrat vårt hem (det är jag som har ADHD). Hemmet är anpassat så jag fungerar i det.

1. Extremt mycket förvaring, t.ex. utdragbara lådor i garderober. Tror vi har 30-40 lådor totalt i olika garderober. Skyltar på lådorna om vad som ska ligga i vilken låda. Allt är extremt strukturerat, även sådant som städskåp eller var olika torrvaror placeras. Gör det enkelt att hålla ordning. Det är ett enormt jobb att få strukturen på plats och det kommer bli missar, men nu efter 2-3 missar jag ytterst sällan.

Det räcker alltså inte med vad som är normal ordning. Strukturen behöver vara övertydlig. Jag kan inte skapa den strukturen själv så min fru har fått hjälpa till med många detaljer. När det blir fel, varför blev det fel? Vad i strukturen behöver justeras?

2. Schema på kylskåpet som min fru uppdaterar varje vecka. Alla aktiviteter vi har står där. Om någon har en jobbresa står det där.

3. Gemensam och individuella google-kalendrar. Utöver schemat på kylskåpet läggs allt in i kalendern direkt. Det tog tid för mig att lära mig göra så, men med påminnelse av fru och bekanta har jag till slut lärt mig det.

4. Städhjälp. Ja, det kostar, men det avlastar framför allt för min fru. Jag ser verkligen inte att det t.ex. behöver dammsugas eller torkas av förrän det är riktigt illa.

Jag skulle säga att det är ett mycket långsiktigt arbete att strukturera. Det kommer bli bakslag, men hjälps man åt fungerar det. Ovanstående fungerade för mig, men vad behöver din sambo för struktur? Sätt er ner och prata igenom det. Ta sedan max 2 saker som ska struktureras. Arbeta med det. När det fungerar ta 2 saker till. Och så vidare. Det går absolut inte att göra allt på en gång. Dessutom - vad vill hon arbeta med att ändra? Chansen att lyckas är mycket större om hon väljer dessa max två saker än om du säger att det här ska hon ändra.

Väldigt bra tips med lådor överallt! Jag har förlikat mig med att ha fula lappar på mina byrås och skåp som säger vad som ska vara där i, men det hjälper verkligen! Lite som på dagis, fast där är det bilder på hyllorna ;)

Hur orka bo ihop med någon som har ADHD/ADD?

INNEHÅLL